Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

njuta

Jag älskar yoga!

jag älskar yoga

Foto – Adam Klingeteg

Hahaha…ingen sensationell rubrik från en person som har en yogablogg kanske men shit vad JAG ÄLSKAR YOGA. Det ärliga möte med mig själv som den gång på gång ger. Hur det hjälper mig att landa HÄR, HÄR, HÄR! Att släppa alla de där tankarna på dåtiden och framtiden så att jag istället kan njuta NU.

 

Legenden Patanjali beskrev yoga som ”stillandet av alla tankerörelser” eller ”förmågan att styra fluktuationer i sinnet”. Exakt vad yogan gör – ett sätt att först se tankarna för att sen kunna slänga iväg dem, ta lite kontroll över dem och förstå att vi inte är dem.

 

Att förstå att bara för att en tanke ploppar upp så behöver den inte vara sann. Jag kan välja att tro på den eller inte. Vilket i sin tur leder mig till en känsla om vem jag är på riktigt, på ett djupare plan. Alltså bakom de där tankarna om hur min kropp ser ut, vad jag jobbar med, var jag bor etc.

 

Yogan hjälper mig helt enkelt att landa i ett slags stilla varande där det andra ”ytliga” aspekterna spelar mindre roll. Jag skulle ljuga om jag sa att yogan gjort att jag helt slutat bry mig om yttre aspekter – jag är mänsklig så det gör jag fortfarande. Tiden på yogamattan ger mig dock ofta glimtar av något mer – den där känslan av kärlek och harmoni som alltid finns där inombords oberoende yttre omständigheter.

 

Jag är så tacksam över att jag hittat något som funkar för mig. Det finns säkerligen tusentals tekniker och tillvägagångssätt att landa in i en liknande närvaro… skriva, surfa, sjunga, spela… vad vi gör spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar! För utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst.

 

TACKSAM!

 

Läs gärna mer om min kärlek för ashtanga yoga HÄR.

Har jag disciplin eller ätstörning?

Har jag disciplin eller ätstörning?

Foto – Adam Klingeteg

Efter att ha ätit grymma Johannas rena mat i en vecka kände jag ett motstånd att stoppa i mig (inte för att vara snobbig) men den ganska sunkiga flygplansmaten bestående av ett bröd lika vitt som snö, en vegetarisk gryta smaksatt med diverse E-ämnen, en översockrad chokladkaka och en juice med ca 2 procent apelsin.

 

Tankar dök upp…

 

”jag kommer få ont i magen”, ”det här förstör min yogapractice imorn…”, ”jag får utslag…”, ”min kropp smutsas ner”, ”jag blir svullen och tjock”…

 

Vad gör jag med dessa tankar?

 

En strategi är ju helt enkelt att inte äta denna typ av mat, sätta upp strikta regler för vad jag får äta och inte äta. En annan är att äta upp allt onyttigt och få ångest.  En tredje är att äta upp allt och strunta i ångest tankarna.

 

När jag var yngre valde jag strategi 1. Jag använde min ambitiösa sida och självdisciplin till att läsa allt jag kom över som hade med hälsa att göra för att sen strikt följa varenda råd och rön. Jag hade stenhårda regler för vad jag stoppade i mig och inte, regler som jag aldrig gjorde undantag för. Efter att ha läst och läst, kunde jag dock tillslut inte ens dricka vattnet från kranen på grund av föroreningar så jag bar runt på en sån där filterflaska… hmmm… jag insåg efter några år att det inte riktigt var så jag ville leva…

 

Jag antog strategi 2. Jag släppte det där extrema och började till och med dricka Stockholms kranvatten ;-). Nä men skämtåsido, jag började utmana reglerna för att äta lite gluten, socker, glass, kaffe å vin…men jag fick massa ångest. Jag åt chokladkakan, drack vinet men mådde så dåligt efter – kände mig smutsig. Sådär ville jag inte leva heller…

 

Nu jobbar jag med strategi 3. Jag försöker helt enkelt hitta balans. De där ångest tankarna kan fortfarande dyka upp (som nu på flyget) men nu slänger jag iväg dem och skrattar jag oftast åt dem. Jag vet att en bit chokladkaka inte kommer förstöra min kropp. Givetvis, måste vi ta hänsyn till att våra kroppar och psyken ju egentligen inte är skapta för att kunna hantera de smarta reklamfrestelserna och de lättillgängliga sockersöta godsakerna i skyltfönstret MEN att leva med regler och ångest känns inte som den bästa strategin för ett härligt liv. Kanske är det bättre att försöka bli vän med godsakerna istället för att vara rädd för dem – njuta av dem ibland istället för att leva ett liv där reglerna tar över.

 

Jag vill i alla fall kunna gå ut och äta på en vanlig restaurang, bli bjuden på middag till en kompis eller på fika hos mormor utan att få ångest efteråt.

 

Läs gärna mer om mina tankar om mat HÄR.

Jag är introvert!

strandp4-1 En dag för mig...

Jag är introvert och får energi av att vara ensam. Utan det blir jag ännu knäppare än vad jag redan är… Min kropp och själ har skrikit efter ensamtid i flera dagar så för att undvika galenskap unnade jag mig en Josefinedag idag. Jag älskar att få skapa dessa retreat med Yogiakademin, träffa all underbara deltagare och dela med mig av yoga och meditation. Jag är så passionerad för det jag gör, lägger ner min själ för att dela det jag tror på… men i stunder tar passionen över och jag glömmer bort mig själv.  Jag har massor att ge men bara när jag ser till att landa i mig själv mellan varven. Utan ensamtid tappar jag bort mig själv och meningen med det jag gör.

 

Min Josefinedag börjades givetvis med morgonyoga och lååång Savasana (här får jag i för sig lite ensamtid varje morgon). Men istället för att äta brunch med alla deltagarna så åt jag en frukost på altanen i min ensamhet, mysigt! Sen gick jag på en heeling session med en Argentinsk kvinna.  Det var första gången jag träffade henne så jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på men många av mina vänner har varit hos henne flera gånger och fått otroliga upplevelser. Det fick jag verkligen också – två timmar av ren magi. Hon tryckte på punkter som fick mina tårar att spruta. Punkter som fick min kropp att landa in i sitt parasympatiska tillstånd av fullkomlig avslappning – en viktlös känsla som jag ibland får efter många timmar av meditation. Underbart att få bli omhändertagen. Så tacksam för den stunden.

 

Efter sessionen badade jag, vilade i skuggan och tog en långsam promenad längst hela stranden. Sen satte jag mig och mediterade vid strandkanten och öppnade ögonen lagom tills att solen skulle försvinna bakom horisonten. Jag är nere och badar i solnedgången varje dag men ibland känner jag mig typ blind… jag missar hur vackert det är. Idag såg jag allt med klara ögon och gåshus på kroppen – hela mitt väsen var närvarande och njöt av det vackra.

 

På kvällen var det andra saker som slet för att få min uppmärksamt, yogagänget skulle gå ut och äta på min favvo restaurang på stranden och Peter hade också storslagna idéer men jag lyssnade in och stod emot. Jag behövde vara själv lite till. Det slutade med en mysig hemmamiddag under stjärnorna med djungelnsbrus i bakgrunden.

 

Nu är jag påfylld ett tag. TACK!

 

Läs gärna fler av mina tankar om ämnet här…

Egen tid

Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!