Foto – Adam Klingeteg, Baddräkt – theseea

Idag är mitt motto NÄRVARO. Kanske ett ord som alltid borde vara prioriterat men när vi har fullt upp av ”måsten” som vi ju alla har ibland så är det svårt. Eftersom retreaten är över så bestämde jag mig för att ta ett steg i taget idag. Det började redan när jag vaknande… istället för att genast gå upp för att göra mitt ingefärate så låg jag kvar en stund och bara kände in min kropp – del för del. När jag sen tillslut gick upp för att koka te så gjorde jag även det med full uppmärksamhet på det jag tog mig för. Allt, precis allt, kan ju faktiskt vara meditation. Därefter ställde jag mig på mattan och under cirka två timmar rörde jag mig så långsamt jag kunde. Verkligen kände varje andetag hela vägen upp till bröstet, nyckelbenen, hela vägen bak mellan skulderbaden. Hittade tillbaka till meditationen i praktiken.

Många ”yogagurus” hävdar att vi får sanningen om vårt liv på mattan. Så sant på många sätt. De dagar jag gör för mycket på en gång –  stressar jag igenom min yogapraktik, jag andas ytliga andetag samtidigt som tusentals tankar fladdrar runt i huvudet samtidigt. Jag är låååångt ifrån närvarande med andetaget, med känslan i kroppen. När jag tar det chill, som idag, är det en helt annan grej. Jag njuter av varje position, varje stretch, varje andetag…. Det är då yogan är MAGI.

Jag har prioriterat full närvaro hela dagen – under måltider, möte med människor, sittandes på stranden… Att vara helt närvarande är nog bland det svåraste som finns men som med allt annat så blir vi nog bättre och bättre ju mer vi fokuserar på det, ju mer vi tränar.

Läs gärna mer om rörelse och närvaro här – ”Var jogging min yoga?”

På varje Yogiakademiretreat har vi ett dygn med flightmode. Ett dygn där vi helt enkelt låter bli att hänga med datorn och mobilen – istället är vi med varandra.

Jag fullkomligt älskar det för att jag (och alla runt omkring mig) blir mycket mer närvarande. Annars hänger ju mobilen med där lite i bakgrunden hela tiden…och liksom snor ens uppmärksamhet. Trots att jag gång på gång märker vilken magi det är att slå på flightmode är det fortfarande galet svårt. Jag kommer på tusen olika ursäkter för att koppla på igen..

”Jag glömde att svara en deltagare igår..”, ”Jag behöver ladda ner den playlistan för klassen”, ”Jag måste kolla när den där restorangen är öppen”, ””…bla bla bla…

Men denna gång stod jag emot. Istället för skärmarna så gjorde jag yin-yoga, mediterade i två timmar, gick en lång promenad på stranden, kramade träd…bästa, bästa medicinen för mig. TACKSAM, TACKSAM, TACKSAM!

Jag kom på mig själv med att rynka pannan och spänna magen när jag satte på telefonen och öppnade mailkorgen, Facebook, Instagram igen imorse… svara svara svara… men en dag med flightmode ger mig så mycket så det är värt tappa närvaron en stund och jobba gärdet framför skärmarna.

Läs gärna mer om när jag unnar mig själv tio dagar av flightmode (och tystnad) HÄR, lyx!!!!

Det är i naturen jag känner mig levande. Bland träd och djur – långt långt bort från staden och skärmar. Efter bara några timmar på Pacha Mama insåg jag hur frånkopplad jag varit senaste tiden. Uppkopplad till datorn men frånkopplad mig själv, från livet. Jag har kört på alldeles för hårt på sistone. Liksom fallit tillbaka till gamla mönster av görande, duktighet och prestation. Virrat bort mig i ytligheter. Glömt bort hur det är att vara fullt närvarande. Glömt bort hur jag vill leva. Glömt bort min sanning, mig själv. Gett för mycket till andra. Till viss del gett från en tom plats. Tillåtit mig själv att bli påverkad av stress och negativitet.

Men nu ere nya tider!!!!! Nu är jag tillbaka. Nu känner jag min kärna igen. Wihooooo….TACKSAM.

Av alla vackra städer, schyssta hotell & coola restauranger jag har besökt så är detta vad jag går igång på allra mest. Att leva i  enkelhet i naturen, med naturen. Kan jag alltid leva såhär? Vill jag det?

På ett sätt har jag provat denna livsstil under mina senaste äventyrliga vintrar i Indien. En del av mig fullkomligt älskar det, jag är så grundad, närvarande och i kontakt med mig själv. Men jag vet också att det alltid kommer till en punkt när jag vill dela igen. När jag vill vara med människor jag älskar. Denna gång krävdes det bara några dagar i min djungliga eremitiska koja på Pacha Mama för att jag skulle känna mig full av inspiration och energi.

Därför känns det fantastiskt att få vara tillbaka i Santa Teresa nu med människor jag älskar och att få möta en ny grupp av svenskar som kommer hit för att göra det jag brinner för – yoga, meditation, bada, dansa, leka.

Läs gärna mer om mina djungeläventyr HÄR.