Heeeeello kära ni! Välkommen till dag 2 av vår adventskalender meditationsutmaning. Idag ska vi kramas!!!!

”Josefine – nu har du gått för långt, att kramas är härligt men det är ju inte meditation.”

Jo, kram-meditationexisterar faktiskt och det är inte ens jag som hittat på det, utan en välkänd zenmästare vid namn Thich Nhat Hanh. Han menar att kramar är det bästa sättet för oss att hitta närvaro och lugn. Som bonus ger det oss också läkande effekter, förståelse för varandra och harmoni i livet.

Denna övning är något vi alltid kan göra lite i smyg när vi kramar en annan person. Kramen kan liksom leda oss ner i kroppen och in i nuet. Vi kan helt enkelt få en dos meditation varje gång vi kramas.

För denna övning behöver du alltså antingen en partner, en vän, ett barn, ett gosedjur, en kudde, ett träd eller något annat kramvänligt.

Gör så här

1. Hitta en person eller ett objekt du känner för att krama idag.
2. Sätt din timer på 15 minuter.
3. Börja med att stå på avstånd och observera personen/objektet framför dig.
4. Om det inte känns för flummigt, buga mot varandra (eller mot objektet).
5. Ta tre djupa andetag.
6. Kom sakta in i kramen och var fullt medveten om känslan och andetaget.
7. Börja med att ta tre djupare andetag. Zenmästaren Hanh menar att det första andetaget ska riktas till din egen närvaro i stunden, det andra till den andra personen (eller objektet) och det sista till tacksamheten och känslan av gemenskap. Låt sedan andetaget vara naturligt.
8. Om du kramar en annan person, växla uppmärksamheten mellan hur det kännas att kramas och att bli kramad.
9. Känn efter hur länge du/ni vill vara i kramen. När du/ni kommer ut ur kramen, buga igen om det känns bra.
10. Finns det tid kvar, sitt ner en stund i meditation med uppmärksamheten på kroppen.

Hur kändes det? Mysigt, obekvämt, konstigt, härligt, spännande… låt oss veta.

MEGA STOR KRAM från mig idag <3

YEAH! Varmt varmt välkomman till dag 1 av vår ”adventskalender” meditaionsutmaning.

För er som följt mig ett tag eller till och med yogat med mig vet att jag har en favvo meditation vid namn, Shaking. Givetvis börjar vi den aktiva delen med det.

Shaking är en form av meditation som jag har varit fullkomligt kär i under flera år. Det är en väldigt kraftfull övning, som blixtsnabbt leder uppmärksamheten ner i kroppen. Övningen har använts av människor i tusentals år för att hitta närvaro i stunden, stressa ner, läka skador och väcka kroppen.

Det fina är att alla människor kan shaka varken styrka eller vighet behövs. Det man gör är nämligen att stå rakt upp och skaka kroppen i ett antal minuter.

Hitta gärna ett ställe där ingen ser dig, för du kommer att se rätt tokig ut, men effekten brukar bli magisk.

Det kan krävas lite övning innan du får hela kroppen att skaka. I början kan det kännas konstigt och vara svårt att släppa spänningarna. Ha tålamod, det är värt det. Jag är nästintill beroende numera.

För att bli guidad, kika HÄR.

Gör så här:

1. Ställ en timer på 15 minuter. Sätt på dig bekväma, icke åtsittande kläder. Slut ögonen eller använd ögonbindel.
2. Placera fötterna höftbrett isär och behåll dem där under hela övningen.
3. Böj lite lätt på knäna och slappna av i hela kroppen.
4. Släpp käkarna och låt andetaget vara naturligt men genom munnen.
5. Börja skaka kroppen. Få varenda del av din kropp att vibrera.
6. När tankarna far iväg till något annat, för uppmärksamheten tillbaka till det som händer i kroppen, i stunden.
7. När timern ringer, sätt dig eller lägg dig ner i tystnad i några minuter.

Spana gärna in min film på yogobedär vi shakar som aldrig förr. Se här. Om du inte redan är medlem på yogobe, använd koden JOSEFINE för att få 1 månad gratis abonnemang utan bindningstid.

Haha…berätta gärna nedan eller på @josefinesyoga hur det var. Eller varför inte bjuda på en härlig shakingbild tagga #CONSCIOUSCHRISTMASCHALLENGE . Å peppa gärna varandra. Du som är mest ärlig och aktiv i utmaningen har ju chansen att vinna mängder med magiska priser från bland annat Yogiakademin&Stadium.

KÄRLEK TILL ER!

I en bubbla. Älskar livet just nu. Pendlar mellan retreat och ledig. Skärgård och stan. Kollektiv och egentid. Det är vackert. Vi har haft två weekendretreat på vårt nya ställe i skärgården nu. WOW. Det har varit som en dröm. Galet mycket jobb, inte suttit still många minuter varje dag men sååå sååå härligt. Jag känner en sån tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har yogabubblan för första gången bildats i Sverige. En plats 30 minuter från stan men känns som om den ligger lååååångt ifrån allt annat. En plats där vi varken ser andra människor eller hör bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. På denna plats har jag redan fått äran att lära känna över 50 spännande personer. Två retreat kvar för denna säsong men det kommer garanterat fler i vår.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att jag nu i 4 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 100 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

Dagarna emellan, när jag åkt in till stan för att hålla event eller fixa lite saker känns lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet. Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

KÄRLEK <3

Foto: Elin Graf, Outfit: SOC