Efter timmar av dans, meditation, tystnad, skrik, gråt, skratt och annan galenskap är det med ett översvämmande hjärta men utan röst och svullna knän som jag lämnar Sunrise Ranch i Loveland (yes, det är namnet på staden!), Colorado.

En vecka i kroppen och framförallt i hjärtat. Ett ärligt möte med mig själv, med naturen, med andra människor och med något som är mycket större än oss, något som vi nog aldrig kan förstå.

Jag vill kunna överföra min upplevelse till dig men bättre än såhär har jag tyvärr svårt att formulera mig just nu. Det kommer säkerligen fler ord senare när jag smält denna vecka som snarare känns som en livstid.

Någon förvarande mig om att ett ”Life-changing experience” väntade… och utan att veta än så är min känsla att detta blir sant även för mig.

Path of Love, jag är förevigat tacksam.

Nu är jag på flygplatsen för att snart lyfta mot San Diego. Dax att leka med underbara Peter och härliga surfgänget…wieeeeee!

PS. Ligan i säkerhetskontrollen misstänkte mig just för att vara hög…men mitt sinnestillstånd har uppkommit utan minsta droppe vin eller andra substanser.

Vipassana meditation, jag vill så gärna kunna beskriva vad det är för mig…men det är inte lätt att hitta ord. Dessa foton säger liksom ingenting om hur det faktiskt känns att vara ovanstående cell, timme ut och timme in. Hur det är att vara instängd med mig själv i 10 dagar innanför höga murar med taggtråd sittandes i meditation i 10 timmar om dagen – utan yttre kontakt, utan att prata, utan yoga, utan träning, utan ögonkontakt, sovandes på en brits, ätandes 2 ris-portioner om dagen. Ett fängelse för många. En fristad för mig. Med risk för att låta nyfrälst – det har förändrat mitt liv!

Jag har hittills suttit fyra Vipassana retreats och är inbokat om ett tag. Det är väldigt svårt att sätta ord på upplevelsen under ett sådant här retreat, den är personlig och olika varje gång. Förmodligen är det den traditionella definitionen av Vipassana som beskriver det bäst – ”Vipassana gör att man upplever den sanna och obeständiga naturen av verkligheten”.

Bliss kommer och Bliss går. Smärta kommer och Smärta går. Vipassana lär mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga och suget efter mer behagliga känslor. Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar. Det går ju inte att alltid vara på toppen.

När jag först kom i kontakt med Vipassana gjorde det mig ledsen – jag trodde att det innebar att det inte var någon idé att njuta av det härliga i livet, eftersom det snart kommer att vara borta i alla fall. Jag hade verkligen fått det som bakfoten, givetvis är sanningen den motsatta. När jag är på en topp och känner härliga känslor ska jag såklart vara helt i nuet och njuta fullt ut eftersom även det kommer att förändras. Det jag behöver göra är dock att släppa suget efter mer. Inte helt lätt men jag övar!

Min slutsats är att Vipassana hjälper mig att vara mer närvarande i mitt liv. Det funkar inte alltid men ibland och då är det fantastiskt. För det är ju inte i någon dåtid eller framtid vi kan känna riktig lycka, kärlek och harmoni – det är NU!!

Om du är sugen på att boka ett retreat, kan du spana in dessa sidor, www.dhamma.org och www.sangha.nu.

Jag har skrivit dagbok varje dag sen jag var typ tio år men det är med skräckblandad förtjusning jag sätter mig här för att knåpa ihop mitt första blogginlägg – EVER.

Hur ärlig kan jag vara? Hur mycket vågar jag visa av mig själv? Kommer du att döma mig? Förmodligen…men är det något jag bör bryr mig om?

Dessa frågor snurrar i mitt bakhuvud men därinne finns något som skriker högre – något som är större än det där Egot som är livrädd för att dömas ut. Jag vill nämligen inspirera dig med det som totalt har förändrat mitt liv de senaste åren. Jag vill berätta om en yoga som är mer än gymnastiska positioner, om den där magiska närvaron under 10-dagars Vipassana meditation, om kroppsideal och självkärlek, om viljan att kunna leva i hjärtat i ett samhälle som inte alltid tycks stödja det.

Jag kommer skriva från mitt hjärta och förhoppningsvis träffa en liten del av ditt hjärta.

Första blogginlägget kräver väl också en första selfies…hahaha. Mina kära vänner Ida Warg och Anna Nyström har precis försökt lära mig allt de kan inom Selfie-området!