Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

dröm

Mot Bretagne

Mot Bretagne Mot Bretagne Mot Bretagne

Foto – Adam Falk

TEAM YOGIAKADEMIN MOT BRETAGNE – ÄNTLIGEN. Imorgon börjar vårt första av tre retreat på slottet i Bretagne så nu är vi i teamet påväg ner för att preppa lite.

 

Jag är så taggad och lite nervös såklart. Det är alltid himlans mycket att fixa innan så ska bli skönt när vi väl är igång och gästerna har anlänt. Längtar tills vi är framme på denna underbara plats – en riktig drömvärld.

 

Galet tryck på resorna så förutom slottet har vi hyrt upp alla tillhörande villor :-). Så vi är typ 30 pers per vecka. Wieeeee – älskar att så många vill yoga med oss på semestern.

 

Skriver mer när vi är framme!!!

Yoga för tonåringar

yoga för tonåringar

Foto – Jacob Westerberg (en bild på mig som liten tonåring)

 

Heeeeeej! Idag vill jag skriva om yoga för tonåringar för häromdagen hade jag en klass för ett gäng sprudlande 15 åringar. En av de knepigaste klasserna jag haft – alltså deras koncentration spann var typ 3 sekunder. De tog Selfies på introsnacket, fixade med sina kläder, snackade högt och några av dem kollade tillochmed mobilen under passet.

 

Givetvis inser jag att jag misslyckades med att nå fram till dem – att jag borde känt in dem bättre för att förstå deras behov och därifrån anpassat övningarna och talat deras språk. Jag drar absolut inte alla tonåringar över en kam, jag har haft yngre personer på mina klasser många gånger tidigare men då har de liksom smält in bland de vuxna (kanske har de varit uttråkade i hemlighet men det är inget som synts på utsidan). Denna gång var det dock annorlunda, kanske eftersom de alla var tonåringar och för att många av dem även kände varandra. Grupptrycket låg i luften och jag kunde från första stund se vem som var ”cool” å vem som var ”tönt” (usch mår dåligt bara av att skriva så men ni fattar…).

 

Denna klass fick mig att tänka tillbaka på mig själv som tonåring…Vad drömde jag om? Vad behövde jag? Hur mådde jag? Vart gick min hjärnkapacitet till egentligen?

 

Jag hade på många sätt en enkel och trygg uppväxt men trots det blir jag helt gråtfärdig av den lilla-tonårs-Josefine som strosade runt där i de senaste gulochblå jeansen, i en snobben bh i storlek AA och perfekt målat ansikte – så rätt på utsidan men egentligen helt fel ute.

 

Det är svårt att minnas exakt vad jag funderade på i livet men mycket gick åt till att tänka på hur andra såg på mig – vad jag hade på mig, vad jag presterade, hur min kropp såg ut var det som spelade roll, hur kroppen kändes på insidan var rätt ointressant och hur jag verkligen mådde likaså.

 

Jag kan ju inte låta bli att tänka – hur hade det varit om jag hittade yogan redan då, redan som typ 13 åring? Jag började i för sig nosa på meditationen tidigt, lånade böcker på biblioteken men jag hade ingen guide, ingen förebild, ingen att fråga så det var svårt att verkligen ta det till mig.

 

Förmodligen är det en anledning till varför jag känner så starkt att jag skulle vilja dela yogan & meditationen med just tonåringar. Och också därför som jag vill förstå hur jan kan göra det på bästa vis. Det går ju inte att tvinga någon in i det och kanske är det inte för alla (även om jag vill tro det!) men många av er som mailar mig är ju tonåringar (som i för sig är nyfikna på yoga) men ni kanske vet bättre… Vad tror ni generellt om yoga för tonåringar? Vad behöver jag göra för att fånga era kompisars uppmärksamhet på en klass? Skriv jättegärna till mig med tips!

 

TUSENTACK – Love love love!

 

Läs gärna också om hur jag började nosa på meditationen redan som 15 åring – se HÄR.

Nu är jag kär igen…

Nu är jag kär igen yogiakademin

God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…

 

JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.

 

Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.

 

Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.

 

Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.

 

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!