God morgon!!!! Det är helt underbart att få leka på slottet. Jag är så galet tacksam över att detta är mitt jobb! Under de första retreaten med Yogiakademin kunde jag inte riktigt slappna av själv, då gick jag liksom lite på hel spänn för att se så att alla mådde bra. Men nu är detta avkoppling, som ett retreat för mig också! Givetvis är jag mån om att alla ska ha det bra men det kommer liksom lite naturligt när jag släpper.

Idag var det lätt att fylla tacksamhetsdagboken. TACK för att jag får vara på denna vackra plats, TACK för att jag får hålla yogaklasser samtidigt som jag har massa tid till min egen yoga och meditation, TACK för att jag får underbar mat av grymma Johanna (Detoxlife) och det kanske bästa av allt TACK för att jag har människor omkring mig som också diggar det jag älskar att göra – vi dansar, shakar, mediterar, leker, står på händer hela dagarna…. Wihoooo. Min drömvärld!

Läs gärna mer om min tacksamhetsdagbok HÄR.

Foto – Adam Klingteg

I eftermiddag går vi in i 24 timmars tystnad här i Bretagne. Vi är 15 personer här på slottet som alltså kommer bo och vara tillsammans men inte prata med varandra och heller inte omvärlden för mobilerna kommer vara av. Hur känns det?

Skrämmande för vissa men för mig är tystnad magi. Jag brukar ha egna tysta dygn där jag stänger av mobilen och mest hänger för mig själv i skogen, det är fantastiskt lugnande och helande. Som den introverta person jag är så får jag massor av energi av det.

Hursomhelst, det finns en extra dimension av att ha ett tyst dygn ihop, något vackert med att umgås tillsammans i tystnad. Under tystnad brukar jag känna människorna omkring mig på ett annat sätt – annars är det så lätt att orden tar över. I tystnaden är det som att magkänslan får en större plats.

Under de tysta Vipassana retreaten jag brukar göra (Läs mer HÄR) så gäller en så kallad ädel tystnad vilket betyder att man inte bara är tyst med orden, här har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med andra människor. Det ska liksom vara som om man var själv på en bergstopp eller i en källare där ingen annan människa tar ens uppmärksamhet.

På Yogiakademiretreaten är det bara orden vi tystar – det är givetvis ett dygn där vi känner oss själva och kanske får en insikt eller två men också 24 timmar där vi känner människorna omkring oss, kanske på ett djupare plan. Vi tittar alltså fortfarande varandra i ögonen, äta måltider runt samma bord, yoga och meditera tillsammans.

Läs går mer om tystnad och Vipassana HÄR.

Det känns underbart att vara tillbaka på otroliga slottet i Bretagne. Förutom att det är galet vackert här så finns det liksom någon magi i luften. En magi som i alla fall inte mina foto-skills kan visa på bild – den måste helt enkelt upplevas på denna plats. Jag var här på slottet hela förra sommaren då vi körde våra första retreats någonsin med Yogiakademin. Jag minns hur nervös jag var dagarna innan, eh eller kanske närmare bestämt månaderna innan!

Först var jag såklart nervös över att ingen skulle boka, så tillsammans med Peter och Jens, gick jag ALL IN för att sprida Yogiakademin. Några veckor innan var alla retreat helt plötsligt överbokade och väntelistan började fyllas på…. Superkul såklart men jag blev livrädd. Jag hade ju undervisat galet många klasser och haft några helgretreats tidigare men nu skulle jag alltså undervisa och underhålla dessa deltagare i  en heeeeeeel vecka…ahhhhhh… massa jobbiga tankar dök upp och snurrade runt i mitt huvud…

”Kommer de tröttna på mig?” ”Hur ska det gå?” ”Är jag inte lite ung för att hålla retreats?” ”Har jag verkligen någonting vettigt att dela med mig av?”

Inte så härliga tankar precis! Men jag bestämde mig för att inte lyssna på dem. Jag gick helt enkelt emot nervositeten (hade ju inte riktigt något val!). Istället kom jag tillbaka till anledningen varför jag gör det jag gör. Anledningen som är så mycket större än mina egna små rädslor. Jag hittade ner i min kropp och mitt hjärta. Därifrån kände jag tydligt hur mycket jag ville dela min passion för yoga och meditation med alla som bokat retreaten. Den där jobbiga nervositeten försvann. Givetvis kan jag inte nå ut till alla och självklart kommer vissa personer på mina klasser döma och ogilla det jag undervisar…. Jobbigt för egot såklart men jag insåg att jag inte kommer dö av det. Sålänge jag är ärlig mot mig själv och delar det jag tror på från hjärtat så är allt som det ska.

Det kan fortfarande dyka upp nervösa tankar eller känslor inför ett stort yogaevent eller retreat men jag lär mig mer och mer att välja bort de tankarna. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att dela yoga och jag hade länge en dröm (som nu ju är verklighet!) om att få göra det genom att hålla retreats runt om i världen, för att liksom lära känna människor mer på djupet.

Jag märkte dock ganska snabbt hur lätt det var att förstöra den drömmen genom att föra in nervositet, prestationsångest och leta efter perfektion. Kanske någon som känner igen sig? Då tappar man liksom lusten för allt – drömmen blir snarare ett helvete. Hursomhelst, det jag vill komma fram till är att jag inför detta retreat faktiskt kände mig väldigt lugnt och istället taggat för att få dela min passion för yoga och meditation.

Igår hade vi första dagen med en underbar grupp – en härlig blandning av killar och tjejer, tonåringar och föräldrar. Vi hann redan med totalt sex timmar yoga och meditation :-). Går ut hårt. Nu är det dags för middag som grymma Detoxlife Johanna lagar! Läs gärna hennes nya grymma blogg på naturligt snygg. 

Läs gärna mer om prestationsångest HÄR.