Vackra själar!

Tusentack för era otroliga delningar. Jag blir verkligen varm i hjärtat av att läsa att ni ger er själva tid att leva varje dag. Redo för dag 13 i vår 21-dagars utmaning i att hitta stunder av meditation i vardagen?

En av mina favvo aktiviteter här (och även hemma) är att gå promenader. Promenader som är väldigt långt ifrån typ en ”power walk”. Promenader som snarare är ett planlöst och långsamt strosande där jag är närvarande med det som händer i min kropp och i naturen omkring mig. Det är verkligen som en aktiv form av meditation och ofta stunder av FULLKOMLIG MAGI.

Här i Indien vandrar jag dessutom runt barfota och njuter av att verkligen känna marken under mig. Den bästa tiden för detta flanerande är solnedgången. Så på eftermiddagen när jag märker att solen börjar dala brukar jag ta mig bort mot klipporna som avgränsar Khola Beach (vår strand) och Agonda Beach. Avgränsningen består av ett högt klipp-parti som kräver lite klättring för att ta sig upp till. Väl där uppe är utsikten heeeelt otrolig. Oändlig horisont åt ena hållet, palmträd och djungel åt andra. Ofta är jag helt ensam.

Här uppe på klippan låter jag fötterna leda mig långsamt framåt. Jag är där. Jag känner omgivningens vibrationer i varenda liten cell. Ibland börjar jag sjunga eller AUMa J. Ibland omfamnar jag ett träd en stund. Ibland börjar tårar rinna utan att jag riktigt vet varför men typ över en slags förundran att existensen är så vacker men samtidigt så stor och obegriplig. Ofta är dessa stunder en nästintill religiös upplevelse.

Detta magiska scenario händer dock givetvis inte alltid när jag är ute och går. Ibland är kroppen snarare full av rastlöshet och huvudet fullt av tankar. Jag ser inte alls det vackra runt omkring mig och skulle lika gärna kunna gå runt i typ tunnelbanans mörka gångar, jag är liksom inte mottaglig för min omgivning. Dessa dagar är såklart svåra att acceptera, jag vill ju leva i magi ALLTID…. Men inser samtidigt att det är omöjligt och får istället glädja mig åt det otroliga jag får känna ibland.

Idag hade jag tänkt att skippa promenaden för att istället sätta mig ner och komma ikapp med datorjobb lite grann….men internet hade lagt ner…hehe TUR i oturen för dagens strosande vandring blev en sån där magisk upplevelse. WOW. Så så TACKSAM! Internet fick vänta tills nu.

Någon som känner igen sig? Hur var er dag?

STOR STOR KRAM

TJAAA KÄRA!

Hur känns din kropp idag?

Dag 12 i vår 21-dagars utmaning i att hitta stunder av meditation i vardagen.

Djungel + Dans + Musik = MAGI

En bild säger mer än 1000 ord! En stund jag aldrig ville skulle ta slut. En stund där jag lyckades lägga huvudet åt sidan för att helt sugas i kroppen och naturen. Rena drömmen!

TACKSAM! Hittade du något härligt sätt för närvaro idag?

Dela gärna här och #mymomentofmeditation.

NAMASTE

Tjenare bästa!

Halva tiden har gått! WIHOOO. Dag 11 i vår 21-dagars utmaning i att hitta stunder av meditation i vardagen. Dessa vackra stunder där vi släpper allt annat för att fullkomligt smälta in i närvaro.

Min mailkorg är väldigt full av obesvarade mail vilket ofta sker när jag i Indien med segt internet men framförallt på grund av all vacker natur runt omkring som lockar mer än skärmen.

Hursomhelst, jag försöker inte stressa upp mig över det utan istället påminna mig om att det sällan är livsviktiga saker i de där mailen som behöver lösas NU. Jag är ju allt som oftast borta en hel vecka eller tio dagar från Internet utan att någon knappt märker något.

Så istället för att ge mig hän till ”duktiga-flicka-rösten i bakhuvudet” och sätta mig ner och besvara mail gav jag mig själv tillåtelse att LEKA som ett barn en stund idag.

Jag träffade nämligen på två underbart söta indiska barn att leka runt med. Vi kastade boll, dansade och lekte någon form av kull. Jag fick skratta så att magen gjorde ont. WOW, barn har verkligen något som de flesta av oss vuxna saknar. En naturlig närvaro. En förmåga att helt släppa dåtid och framtid.

Givetvis kan vi ju som vuxna inte alltid släppa allt ansvar men om vi kan tillåta oss själva att i stunder helt släppa kontrollen och fullkomligt gå upp i leken tror jag utbrändhet och stressnivåer skulle minska radikalt.  Att få vara som ett barm igen känns läkande på alla plan.

Så ni som har barn hemma att leka med, GRATTIS!

Någon av er som hittat ngt nytt härligt sätt för livsnjutning och närvaro idag?

Dela gärna här och #mymomentofmeditation.

LOVE!