Foto – Adam Klingeteg

Välkommen till dag 6 av vår 21-dagars meditationsutmaning (se mer HÄR). Idag vill jag dela meditationen jag använder dagligen & med risk för att låta pretentiös… så har den förbättrat mitt liv – Vipassana meditation.

Eftersom jag brinner så mycket för denna meditation så blir jag lite långrandig & teknisk idag…står du i start groparna och vill meditera NU – skumma ner till själva övningen längst ner i inlägget. Vill du grotta in dig…varsågod. Kan i så fall vara bra att läsa långsamt!

Målet med Vipassana meditation är att lära känna verkligheten som den är. För att göra det använder vi våra kroppsförnimmelser (dvs sensationerna i kroppen). Kroppen är ständigt full av förnimmelser som vi ofta inte är medvetna om (eftersom vi är upptagna med annat). I Vipassana meditationen ger vi kroppen vår totala uppmärksamhet vilket gör att förnimmelserna blir uppenbara, vi börjar känna massa saker i vår kropp (när jag mediterar mycket kommer jag i kontakt med min kropp på ett djupare och mer precist sätt – jag börjar exempelvis känna min livmoder, hjärtslagen, mina lilltårna och området bakom öronen).

Dessa kroppsförnimmelserna som vi börjar känna kan delas upp i fyra element – temperatur, rörelse, fasthet och vätska.  

Temperatur – Värme eller kyla. Du märker hur kroppens temperatur är i ständig förändring exempelvis vid in- och ut andning eller vid uppkomst och upplösning av smärta.

Rörelse – Vibrerande, stickande, pulserande eller expanderande. Du märker dessa förnimmelser exempelvis när det börjar klia någonstans.

Fasthet – Hårdhet, mjukhet, vikt eller densitet. Du märker dessa förnimmelser exempelvis när gravitationen pressar kroppen mot meditationskudden eller stolen.

Vätska – Svett, tårar, saliv, fukt eller klibbighet.  Du märker dessa förnimmelser exempelvis när det uppkommer en svett droppe i pannan eller när munnen fyllas av saliv.

I Vipassana vill vi alltså göra oss medvetna om dessa kroppsförnimmelser. Varför det kan man fråga sig? Jo, för genom det kan vi bli medvetna om att den fysiska upplevelsen och den mentala reaktionen på upplevelsen är två olika processer. Vi reagerar ju nämligen oftast automatisk beroende på om förnimmelsen känns behaglig, obehaglig eller neutral.

Till behagliga kroppsförnimmelser brukar vi reagera med begär – vi vill gärna hålla fast vid upplevelsen och göra att den stannar för evigt. Känslor såsom snålhet, fåfänga, girighet kommer ur just begär.

Till obehagliga kroppsförnimmelser reagerar vi oftast istället med motvilja – vi vill att de ska försvinna genast. Känslor av hat, ilska, avsky och rädsla kommer ur motvilja.

Till neutrala kroppsförnimmelser brukar vi reagera med uttråkning, tristess eller osäkerhet.

Alla dessa känslor är endast mentala reaktioner på vår fysiska upplevelse vilket är huvudorsaken till att vi ofta är i konflikt med vår tillvaro – att vi alltid försöker förändra vårt liv, att vi aldrig är nöjda med det som är.

Med hjälp av Vipassana meditationen lär vi oss att särskilja dessa två processer (förnimmelser & reaktioner) och vi får då möjlighet att släppa taget om reaktionerna och istället möta verkligheten så som den är.

I vårt vardagliga liv får vi ju så mycket intryck hela tiden och då är det svårt att isolera vad som är vad. Får vi en kroppsförnimmelse i form av exempelvis ett myggbett på armen så reagerar vi ofta med motvilja och kliar automatiskt.

När vi istället sitter still med slutna ögon och är helt närvarande med hur kroppen känns (hur förnimmelserna förändras hela tiden) blir vi medvetna om när den där myggan biter oss. Vi kan då välja hur vi vill reagera och märker att det är just motviljan till myggbettet (och inte själva myggbettet) som får oss att må dåligt. Lyckas vi släppa motviljan och låta myggbettet vara kommer vi märka hur kliandet går över av sig självt – att vi inte hela tiden behöver agera & kontrollera vår verklighet utan att vi kan luta oss tillbaka och låta den vara som den är.

ANICCA – allt förändras hela tiden. Nyckeln i Vipassana är helt enkelt att lära oss behålla ”sinnes jämvikt” oberoende yttre omständigheter.

Hehe…som sagt, brinner för det här så blev ganska långt – här kan du sluta skumma ;-).

Så till själva övningen…

1. Sätt på dig bekväma kläder och sätt dig i en bekväm position (se HÄR).
2. Sätt din timer på 15 min.
3. Blunda och slappna av i kroppen.
4. Låt andetaget vara naturligt, in och ut genom näsan.
5. För sen uppmärksamheten till toppen av huvudet och notera vilka förnimmelser som finns där – värme, kyla, tyngd, vibrationer…utan att döma eller försöka förändra, låt dessa förnimmelser vara som de är.
6. För sen uppmärksamheten ner längst kroppen till pannan, ögonbrynen, tiningarna…etc. Notera vilka förnimmelser som finns här…
7. Del för del, bit för bit flytta uppmärksamheten längst med hela din kropp.
8. När du kommer till tårna för du uppmärksamheten i motsatt riktning tillbaka upp längst med kroppen (från tår till toppen av huvudet)….del för del, bit för bit.
9. Fortsätta gå upp och ner tills din timer ringer.
10. Var medveten om vilka tankar och känslor som kommer upp men försök att inte reagera på dem, behåll din sinnes jämvikt. Låt allting vara som det är men var medveten om det.
11. Om det är mycket tankar – ta några lite djupare och mer kontrollerade andetag för att sen återgå till naturlig andning och för uppmärksamheten tillbaka till kroppen.

Det låter ju galet enkelt men efter att ha provat tror jag att de flesta av oss märker hur svårt det faktiskt är att fokusera på en sådan simpel sak som våra kroppsförnimmelser, vi märker hur vårt sinne hela tiden dömer och åker iväg till dåtiden eller framtiden.

Försök att inte bli arg på dig själv när tankarna far iväg till dåtiden eller framtiden. Det är så vår hjärna fungerar. Så fort du kommer på dig själv med att vara ”någon annanstans” för istället vänligt men bestämt tillbaka uppmärksamheten till kroppen. Ju mer du mediterar desto lättare blir det – desto längre kan du faktiskt behålla koncentrationen på förnimmelserna i kroppen – desto lättare blir det att behålla sinnes jämvikten.

Hur kändes det? Berätta gärna nedan :-). Å läs och svara gärna på varandras kommentarer också, så härligt att få en inblick i andras meditation. #josefinesmeditationsutmaning

Svensksommar! Helt underbart att vara i Halmstad. Igår åkte vi på en båtutflykt till Tylön (Halmstads enda lilla ö) – under denna lilla utflykt hann det både åska, regna & vara strålande sol.

Let’s face it – sån är ju den svensksommar. Ena sekunden åskar det och blåser för att i nästa ögonblick vara vindstilla och solklart. Väljer man att vara i Sverige gäller det nog att lära sig digga alla typer av väder! För jag vill i alla fall inte leva med motstånd hela tiden och exempelvis hata på vädret när det är regn och bara vara glad när det är sol (eller för den delen få ångest när det är sol för att den snart försvinner) .

Jag skrev för ett tag sen att om jag skulle tatuera mig skulle jag skriva ANICCA på insidan av min fot. Ett ord som jag förstod betydelsen av på mitt första Vipassana Retreat (läs mer om det HÄR). Ett ord som i stora drag betyder att allting förändras hela tiden, att ingenting är permanent (precis som vädret här i Sverige!)

Lycka kommer och lycka går. Smärta kommer och Smärta går. Solen kommer och solen går. Regnet kommer och regnet går. Vipassana tränar mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga (regnet) och suget efter mer behagliga känslor (solen). Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar, regn med sol. Vi alla vet ju att det går ju inte att alltid vara på toppen eller att solen inte kommer skina varje dag. Men frågan är kan vi acceptera det?

Jag är långt ifrån en expert…när det regnar och jag vill att det ska bli sol – blir jag irriterad. När jag är i dalen och mår dåligt gör jag ofta allt för att försöka fixa och förändra det känsloläget.  Jag yogar, shakar, andas, badar… för att komma till toppen. Må bra igen. Det kan funka en stund men ibland märker jag att dessa strategier bara var ytliga. De gånger jag istället lyckas acceptera dalen, acceptera regnet, observera smärtan, låtit tårarna rinna utan att sträva emot så har jag läkts på riktigt. Ofta är det just genom sittande Vipassana meditation som jag hittar acceptansen. Jag tar liksom ett kliv utanför alla draman i livet och ser allt från ett större perspektiv. Det är OKEY att vara nere ibland för allt förändras hela tiden. Ibland skulle jag nog behöva den där lilla påminnelsen med ANICCA på insidan av foten…men jag har inte vågat än med risken för att pappa säger upp kontakten.

Nu ska jag ut och bada i regnet….wihoooo!!!!!!

Foto – Peter Sahlberg, Bikini – Seea

Om jag skulle tatuera mig skulle jag skriva ANICCA på insidan av min fot. Ett ord som jag förstod betydelsen av på mitt första Vipassana Retreat (läs mer om det HÄR). Ett ord som i stora drag betyder att allting förändras hela tiden, att ingenting är permanent.

Lycka kommer och lycka går. Smärta kommer och Smärta går. Vipassana tränar mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga och suget efter mer behagliga känslor. Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar. Vi alla vet ju att det går ju inte att alltid vara på toppen. Men frågan är kan vi acceptera det?

Jag är långt ifrån en expert…när jag är i dalen och mår dåligt gör jag ofta allt för att försöka fixa och förändra det känsloläget.  Jag yogar,  shakar, andas, badar… för att komma till toppen. Må bra igen. Det kan funka en stund men ibland märker jag att dessa strategier bara var ytliga. De gånger jag istället lyckas acceptera dalen, observera smärtan, låtit tårarna rinna utan att sträva emot så har jag läkts på riktigt. Ofta är det just genom sittande Vipassana meditation som jag hittar acceptansen. Jag tar liksom ett kliv utanför alla draman i livet och ser allt från ett större perspektiv. Det är OKEY att vara nere ibland för allt förändras hela tiden. Ibland skulle jag nog behöva den där lilla påminnelsen på insidan av foten…men jag har inte vågat än med risken för att pappa säger upp kontakten.

ANICCA.

Läs gärna mer om Vipassana…

Vad är vipassana meditation?

Vart tog den duktiga lilla flickan vägen?