God morgon käraste ni! Dag 4 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Wihoooo….heja, heja er! Ni är bara heeeelt otroliga. Gåshud mest hela tiden då jag läser era delningar. WOW. Jag blir så inspirerad av er. Från hela mitt hjärta, tack för att ni vill vara med här och dela med er av er själva. Och peppen ni ger varandra är bara sååå vacker. <3

Steg 1. YOGA

Idag fortsätter vi med den lite mer ”normala” yogan och tar oss in i ytterligare en position i Yogiakademin-sekvensen. Emma frågade om jag kunde skapa en passande spellista för sekvensen så om någon mer vill ha det så har jag lagt in både shakingen och lite mysiga yogalåtar HÄR.

Idag fortsätter vi givetvis med den lekfulla och inkännande attityden och från framåtfällningen stegar vi bakåt och landar på alla fyra. Här ska vi leka idag! Katt och Ko är de två vanligaste positioner vi rör oss emellan för att värma upp ryggraden. Rörelsen hjälper oss också att sträcka ut både fram-och baksidan av överkroppen samtidigt som det ger oss en mjuk massage av ryggraden och de inre organen. Dessa positioner är perfekta att göra om du sitter mycket under dagen och kanske har spänningar i ryggen.

Gör så här

1. Värm upp och känn in kroppen med shakingen och lektiden. Fortsätt sedan mot din framåtfällning.
2. Från framåtfällningen börja sakta kliva med fötterna tillbaka tills att du kan placera knäna ner i mattan och landa på alla fyra.
3. Hitta en stabil bas med händer och fötter vilket för de flesta av oss brukar betyda att händerna är ungefär axelbrett isär och knän ungefär höftbrett isär. Spreta på fingrarna och pressa ner hela handflatan i mattan för att verkligen grunda dig själv.
4. På inandning, lyft långsamt bröstet framåt samtidigt som skulderbladen dras in mot ryggraden och ner mot svanskotan. Få en känsla av att du vill dra handflatorna bakåt, utan att flytta dem. Skapa en jämt fördelad kurva i hela ryggen, inte bara ländryggen. Lyft gärna blicken uppåt.
5. På utandning, dra in naveln, bredda mellan skulderbladen och rikta svanskotan ner mot golvet. Skjut mjukt hela ryggraden i en båge upp mot taket – som en katt skjuter rygg. För blicken mot naveln.
6. Fortsätt att röra dig fram och tillbaka mellan dessa positioner 10 gånger eller fler. Ta hjälp av andetaget och gör rörelserna större och större för varje gång.
7. Se därefter om du vill utforska någon annan rörelse här på alla fyra, kanske gör du rörelser med höfter eller nacken, kanske gör du cirklarna sidleds. Låt kroppen leka på alla fyra.
8. När du känner dig klar, sätt eller lägg dig ner i stillhet en stund för att sen gå vidare till steg två. 

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen går vi vidare till dagens fråga:

Vad släpper du taget om för att känna dig levande?

Igår beskrev du när du känner dig levande… men var är det egentligen som sätter stopp för att du ska känna så alltid? Vad hindrar dig från att leva ut? Vilka murar har du satt upp i ditt liv? Låt denna frågan landa i dig och se om du kan hitta något specifikt som hindrar dig från att känna dig levande. Kanske är det en tanke om dig själv som hindrar dig från att ta plats. Kanske en relation som sätter stopp för dig. Kanske en specifik situation som gör att du inte kan leva ut. Utifrån dessa frågor, se om du kan hitta EN SAK som du idag är redo att släppa taget om. Något litet eller något stort. En tanke, relation eller situation.

När jag märker att saker står i vägen för mig i mitt liv och känner att det är dags att gå vidare brukar jag skapa egna små ceremonier för att markera att jag väljer att släppa taget hindret.

Det började med att jag för flera år sedan kände att jag behövde släppa taget om en relation som inte fungerade, släppa taget om ett ex som tog allt för mycket av min tankeverksamhet. Så på kvällen släkte jag alla lampor i lägenheten, tände ett levandeljus, och satte mig där med ett foto i handen på min gamla pojkvän och med beslutsamheten att släppa taget om relationen en gång för alla. Det låter lite groteskt nu när jag skriver det men för att visa för mig själv att det var dags att gå vidare brände jag upp fotot på honom….hehe! Och det funkade. I och med den ceremonin kände jag att jag hade gått vidare från kärleksrelationen och idag har vi istället format en fin vänskapsrelation.

Så om du vill… kan jag verkligen rekommendera dig att göra en lite ceremoni för dig själv idag. Speciellt om du känner att du hittat något du verkligen är redo att gå vidare ifrån. Istället för att använda ett foto brukar jag numera skriva på en lapp det jag vill släppa taget om och elda upp lappen. Det är som om något händer i mig när jag sitter där och ser in på den brinnande lappen med längtan och beslutsamheten efter att bli fri från det som står på den.

Steg 3. DELA

Å förutom ceremonin så kan det ju verkligen hjälpa att dela det vi vill släppa taget om. Nästan som att vi ger omvärlden ett löfte, att du går jag vidare från det som hindrar mig från att leva ut. Så kära du, vad släpper du taget om? DELA med mig, med oss här på bloggen och med dina nära och kära.

#yogareflekteradela

Tack för idag. MASSA KÄRLEK

Foto – Adam Klingeteg

Nu är det dags för dag 3 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Såååå tacksam och lycklig över att ni är här <3. Se mer här.

Steg 1. YOGA

Idag kommer vi in till den lite mer ”normala” yogan i Yogiakademin-sekvensen. Vi fortsätter givetvis med den lekfulla och inkännande attityden och låter kroppen mjukt leta sig in mot en framåtfällning, en så kallad Uttanasana på yogaspråket. Framåtfällningar hjälper oss att öppna upp baksidan av benen. Även ryggen och nacken brukar älska att få hänga neråt en stund. De sägs också lindra huvudvärk samt stimulera levern och njurarna.

Gör så här

1. Värm upp och känn in kroppen med shakingen och lektiden.
2. Landa sedan i stillhet i några andetag, om du vill ta några riktigt djupa andetag här.
3. Börja sedan sakta fälla överkroppen framåt. Istället för att fälla rakt ner på ett andetag (som vi ju normalt gör i exempelvis en traditionell solhälsning) föreslår jag att du i denna framåtfällning leker, nästan dansar, dig neråt.
4. I rörelsen, notera noggrant var och när det börjar sträcka samt vilka muskler du behöver spänna och var du kan slappna av.
5. Utan att ”pusha” dig själv för att komma någonstans (typ nå tårna) i framåtfällningen utan istället se exakt var sträcker lagom mycket.
6. När du hittat det stället fortsätt gärna att skapa rörelse i framåtfällningen. Prova att böja knäna, runda ryggen, rör på höfterna, lyft upp en häl, gör något kul med armarna.
7. Kanske skakar du ut nacken några gånger för att släppa på spänningar även där.
8. Om du vill, ta ett djupt andetag in genom nästan och blås ut läpparna.
9. Lek i framåtfällningen så länge det känns inspirerande och härligt, därefter sätt eller lägg dig ner en stund i stillhet innan du går vidare till steg 2.

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen går vi vidare till dagens fråga: När känner du dig levande?

Ibland känner jag mig nämligen DÖD eller i alla fall instängd, som ett djur i bur. En galen vild häst som egentligen bara vill springa och springa på vidsträckta ängar, fullkomligt fri och totalt närvarande. Denna känslan har varit med mig så länge jag kan minnas. Från att jag som liten tvingades sitta still i klassrummet när hela mitt väsen ville ut och leka i skogen till att jag senare var instängd i obekväma kläder på ett kontor när varenda cell ville slita av sig kläderna och springa fritt i naturen.

Klaustrofobi. Frustration. Rastlöshet. Död.

Både i skolan och på kontoret tvingade jag mig att sitta kvar där på stolen och låtsas som ingenting när min kropp höll på att brännas upp inifrån. Samhällets normer för hur en duktig liten flicka skulle bete sig dominerade. För att passa in tryckte jag undan känslorna. Höll in magen. Höll andan. Höll ut.

När jag sedan hittade meditationsvärlden och framförallt aktiva meditationer var det därför som att komma hem. Äntligen, var det tillåtet att leva ut det kroppen skrek inombords. Jag blev uppmuntrat att skrika så gällt jag kunde, ligga på golvet och sprattla, slåss med kuddar, dansa som en tok…

Till en början var det visserligen obekvämt att ge känslorna ett externt uttryck eftersom jag förtryckt dem under så lång tid. Det kändes fortfarande förbjudet. Men steg för steg började jag känna magin i att leva ut. Jag vågade ge mig hän. Släppa taget.

Jag lät mig gråta tills ögonen svullnade upp, skrika tills jag tappade rösten, slåss tills varenda ovän var dödad och dansa tills sinnet försvann.

Dessa galenskaper leder mig nämligen till den riktiga Josefine bortom alla samhällsnormer. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svenska, yogalärare, bloggerska…

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet.  Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara. Som lägger min tid på det jag brinner för i hjärtat.

JAG KÄNNER MIG LEVANDE!!!

Steg 3. DELA

Så bästa du, jag vill veta. NÄR KÄNNER DU DIG LEVANDE? Dela, dela, dela med mig, med oss här på bloggen och med dina nära och kära. Berätta…. när slår ditt hjärta så där fort i bröstet? Vad gör du när du är i fullkomligt flow? Hur känns det när du automatiskt landar i närvaro?

#yogareflekteradela

TACK KÄRA NI. Såååå inspirerad av er. MASSA KÄRLEK

Ps. För inspiration, kolla gärna på detta youtube klipp från Alan Watts ”If Money Were No Object”… Han är sååååå klok!

Foto – Adam Klingeteg 

Heeeeeej underbara ni! Varmt varmt välkommen till dag 2 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Se mer här.

Steg 1. YOGA

Nu är det alltså dags att ta Yogiakademin-sekvensen till nästa steg. Så börja precis som igår med att köra Shakingen, så länge du vill. Därefter ska vi ta oss in i nästa fas som också är en gammal klassiker för vissa av er och en storfavorit hos mig – LEKTID.

Som jag skrev om igår, när kroppen är sjuk eller skadad ser jag det som ett sätt för den att skrika ”Lyssna på mig!”. Oberoende av vilken åkomma vi lider av tror jag att det viktigaste för läkningen är just att föra uppmärksamheten ner i kroppen. Att ägna en stund för att faktiskt stämma av hur olika kroppsdelar känns och mår. Jag brukar börja varje morgon med en sådan avstämning, som jag kallar lektid – en stund när jag tillåter kroppen att röra sig exakt som den vill, där jag släpper hur kroppen ser ut på utsidan och istället helt känner hur den känns på insidan. För mig är det läkning på djupaste nivå.

Gör så här

1. Shaka loss som aldrig förr i några minuter.
2. Sätt därefter på en härlig och avslappnande låt att lyssna på.
3. Slut ögonen och ta tre djupa andetag, sucka ut genom munnen på utandningen.
4. Låt uppmärksamheten landa på insidan av kroppen.
5. Börja sedan att lyssna på och stämma av med varje kroppsdel genom att röra den. För att inte missa någon kan du exempelvis börja uppifrån och skapa rörelse i ansiktet, nacken, halsen för att sedan fortsätta rörelsen neråt, hela vägen till tårna. Till slut blir det nästan som en långsam och inkännande dans.
6. Har du en skada eller om du hittar en spänning någonstans på vägen, ge gärna det området lite extra uppmärksamhet och rörelse. Hur känns det här på insidan? Varmt, kallt? Hur hänger den här delen av kroppen samman med andra delar? Kanske för du en hand till det området och ger det som en liten massage.
7. Låt andetaget vara naturligt och försök att verkligen ha uppmärksamheten i kroppen. När tankarna flyger iväg någon annanstans, se om du kan komma tillbaka till rörelsen och till stunden.
8. När låten är slut, stäng ögonen och om du vill kan du lägga dig eller sätta dig en stund i stillhet innan du övergår till steg 2.

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen med hjälp av shakingen och lektiden är det dags att ta tillfället i akt och reflektera lite. Låt oss spinna vidare på gårdagens fråga, ta den ett steg vidare: Vad har du för relation till din kropp?

Dömer du din kropp? Försöker du ständigt förändra och förbättra den eller kan du acceptera den exakt som den är?

En fråga jag tror vi alla kan relatera till. En fråga som ligger mig varmt varmt om hjärtat. En fråga som verkligen var mitt huvudtema på mitt första Vipassana retreat. Hur många dömande tankar finns egentligen där i vårt bakhuvud?

”Du har tjocka lår…”, ”Du är för kort..”, ”Du är klen..”, ”Du har stripigt hår”, ”Du har dålig hy…” Bla bla bla…

Jag kan ju bara tala för mig själv men i mitt huvud finns det massor. Exempelvis när jag äter den där ”onyttiga” efterrätten kan ”Du är tjock” tankar ploppa upp i mitt huvud också MEN (tillskillnad från när jag var yngre och innan jag började meditera och reflektera på samma sät) tror jag inte på dem. Det är ju bara en galen tanke som är långt ifrån sann. Rationellt vet vi ju alla att det krävs mer än en efterrätt. Och i längden vad händer om vi går upp några kilon hit eller dit? Får något utslag här eller där… etc. Givetvis ska vi eftersträva en hälsosam och icke överviktig kropp men hälsosam är inte modellsmal eller fitness-tränad.  Är det värt att kämpa för att vara smal, snygg och vara livrädd för att bli tjock eller ful livet ut? Vem är det egentligen vi kämpar för?

Kanske ska vi inte döma oss själva för att sådana tankar kommer ibland, det är nog svårt att inte alls bli påverkad av alla bantningstips och reklamer med perfekta kroppar och vackra ansikten. När de där tankarna kommer till mitt medvetande nuförtiden så skattar jag åt dem, för det är ju idioti. Jag tackar meditationen för denna lärdom.

JAG ÄR INTE MINA TANKAR!

Här handlar det ju inte bara om utseendet, kan vi känna att vi vill ge vår kropp det bästa, det den frågar efter. Om den frågar efter vila, ger vi den det? Om den frågar efter aktivitet, ger vi den det? Om den frågar efter en specifik mat eller dryck, ger vi den det?

Spelar du i samma lag som din kropp eller är det din största motståndare?

Steg 3. DELA

Sista steget i utmaningen är att DELA med oss av dagens reflektioner, se om du så ärligt som möjligt kan dela med dig av din relation till din kropp? En fråga som ofta väcker mycket känslor. Jag känner ofta hur kraftfullt det är att sätta ord på mina känslor och hur det blir ännu starkare om jag delar det med andra. Så fint om vi kan inspirera varandra. Och som sagt, använd gärna ett Alias-namn.

Kom ihåg, när vi delar vår sanning så inspirerar vi inte bara andra utan det händer också något i oss själva. Även om det kanske är det läskigaste vi kan göra, att visa äkthet, så är jag säker på att vi alla bär på en inre längtan om att bli sedda för den vi är på riktigt.

För att göra det ännu lite mer utmanande så är det sista steget att dela med oss till världen genom att skriva om våra reflektioner gällande dagens fråga på vår egen Facebook, Instagram, blogg eller vad vi nu pysslar med (tagga #yogareflekteradela).

Tack för ert mod!!!! ALL KÄRLEK

Foto – Adam Klingeteg