Wihooo – vart med i min första podd! Häromdagen fick jag äran att bli intervjuad av de härliga killarna, Christian Wigardt & Curt Lundberg, bakom Yoga Radio Sessions.
Lyssna här.
En blogg om yoga, meditation, hälsa och livet i stort.
Vem är jag? Det är ju just det jag försöker ta reda på hela dagarna. Mitt namn är Josefine Bengtsson och jag pysslar med just det – att förstå vem jag är på ett djupare plan och på så sätt kunna relatera till andra människor och världen på ett härligare vis. Genom yoga, meditation och andra spännande tekniker hittar jag balans i livet och lär känna nya sidor av mig själv.
Tidigare studerade jag ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och arbetade därefter som strategikonsult. Under dessa år började jag uppleva yogans magiska effekt mot stress, press och prestationsångest. Idag brinner jag för att på ett enkelt och väst-anpassat sätt dela dessa uråldriga österländska-tekniker till min omgivning. Jag tror nämligen stenhårt på att världen skulle bli en härligare plats om fler personer förde in yoga och meditation i sina liv. Därför är jag oerhört tacksam att jag idag får jobba med yoga på heltid och även får chansen att blogga om det här på Metromode.
Förutom att undervisa yoga i Sverige driver jag även reseföretaget Yogiakademin. Det vi gör med Yogiakademin är att kombinera en härlig yttre miljö med en spännande inre praktik. Kom gärna på en klass med mig eller häng med på ett retreat – det brukar bli MAGI.
Info. www.josefinebengtsson.com www.yogiakademin.se
instagram. Josefinesyoga Yogiakademin
email. [email protected]
Wihooo – vart med i min första podd! Häromdagen fick jag äran att bli intervjuad av de härliga killarna, Christian Wigardt & Curt Lundberg, bakom Yoga Radio Sessions.
Lyssna här.
Igår skrev jag om den ayurvediska massagen jag fick de två första dagarna på retreat vilken var en ganska normal upplevelse i jämförelse med behandling dag 3 – Pounding. Det innebär att kvinnorna slog in örtena i kroppen med hjälp av ett hammarliknande verktyg (men mjukare såklart). Till en början kändes det helt sjukt. Vare slag gjorde ont och jag kunde inte slappna av, efteråt hade hela min ankel till och med svullnad upp. AHHHH! Blev arg på massage kvinnorna men de bara log tillbaka.
Under natten låg jag och grämde mig över hur jag kunde tillåta denna behandling och mitt ”mind” målade upp hur jag inte skulle kunna ha fler yogaretreat på grund av det för att min fot typ var bruten. Dagen efter ställde jag läkaren mot väggen och sa att detta var helt galet och att denna behandling absolut inte passar min kroppstyp. Hon bara log, sa att allt var precis som det skulle och att jag skulle få samma behandling även dag 4.
”Ehhh OK?!!!”
I bakhuvudet tänkte jag no way men efter en timmes meditation på altanen hittade jag in i någon form av tillit till processen. Jag valde att gå och bli ”slagen” igen även om jag givetvis försökte be kvinnorna att ta det lugnt med foten. Till en början låg jag och spände mig, liksom försökte kontrollerade varenda slag de gjorde så att de inte kom åt ankeln eller någon känslig punkt men efter en stund valde jag att ge upp. Att ge min tillit till deras kunskap.
Efter tre dagar var svullnaden helt borta och foten kändes bättre än någonsin. Enligt läkaren var det en djup inre blockering som behövde komma upp till ytan för att läkas och om de inte tagit fram den nu så hade den förmodligen kommit upp senare i en mer utdragen skada. Väldigt intressant synsätt och motsatsen till vad vi ju gör inom västerlänk medicin där vi häller i oss smärtstillande mediciner för att trycka in blockeringen (och egentliga sjukdomsorsaker) ännu längre in i kroppen.
Som en bisats så hände en liknande sak när jag blev magsjuk på en av mina teacher training i Indien för några år sedan. Då gav de ayuvediska läkarna mig ett piller för att jag skulle få hög feber (som då kunde ”bränna” bort bakterien). I väst tar vi ju snarare ett piller för att ta bort (den naturliga) feber. Det gör att kroppen inte kan göra sitt jobb med att bränna bort bakterien vilket i sin tur leder till att vi sen måste ta antibiotiska för att bli friska.
Ju mer jag dyker in i ayurvedan desto intressantare blir den! Vi i väst har SÅ mycket att lära oss av denna läkekonst och holistiska livsstil.
Läs gärna mer om ayurveda retreatet här.
Sista dagen på vårt sjätte retreat här på Khola Beach. Tiden har gått såååå galet fort. Det finns inga ord som kan beskriva det som uppstått här under dessa sex veckor. Jag känner bara tacksamhet och kärlek i hela hjärtat över det jag fått uppleva. WOW.
Men nu är jag SLUT. Jag har egentligen inte känt mig särskilt trött under dessa veckor trots att jag knappt haft någon ledigdag men idag kom det. Och det fina är att nu kan jag fullkomligt släppa taget och bara vara ledig ett tag framöver. Hursomhelst, jag känner mig själv – det är omöjligt för mig att gå från 100 till 0 direkt. Det tar ett tag innan jag helt kan landa in i avslappning och tillbaka till min process.
Under dessa retreat-veckor är det som om jag pausar mycket annat i mitt liv och fullkomligt sugs in i det som är här. Det är en lyx att få vara så närvarande på en plats, att få fokusera min energi och helt vara i yogiakademibubblan. Men gång på gång, när retreatet är över så kommer det där tomrummet, ifrågasättandet och känslan av ensamhet. Under retreat kan jag romantisera lite om att få tid för mig men när jag väl får det känns det ofta tomt (i alla fall till en början). Eftersom jag har gått igenom denna process så många gånger börjar jag se mönstret och har liksom lärt mig att det tar några dagar för mig att uppskatta ledigheten. Att varva ner och hitta tillbaka till MIG.
Nu är det dags att ta in på ett Ayurvediskt retreat på en lång ödestrand söder om goa. Ett retreat med yoga, behandlingar, meditation, tystnad…. så här kommer jag få möta tomrummet BIG TIME. Dags för mig landa och förmodligen få fälla en tår eller två.
KÄRLEK