Foto – Adam Klingeteg

God afton!!! Avsluta dagen med en djup SUCK…Hur skönt ere inte att sucka så där sjukt djupt, hela vägen från magen så att att det liksom låter AHHHHHHHHHHHHHHH. Sucka ut allt det där vi inte behöver längre. Allt de vi vill släppa. All stress som kanske uppkommit under dagen. Jag gör det på kvällen innan jag ska sova, på yogamattan, innan meditation, när jag sitter framför datorn…jag älskar det. Något händer i kroppen. Allt känns ofta lite lättare efter den där sucken.

Nu har ett gäng kaliforniska forskare just identifierat att sucken inte bara har med sorg, depression, förtvivlan att göra – sucken är också en livsuppehållande reflex som hjälper oss att bevara lungfunktionen. Lär gärna mer HÄR.

Foto – Adam Klingeteg

Hur ofta leder du uppmärksamheten ner i kroppen och verkligen känner efter vad som försegår där? Var håller du spänningar? Var känns det lugnt och skönt? Går det att släta ut pannan, släppa käkarna, låta axlarna falla ner och magen falla ut? Ibland kommer ju tankarna från alla möjliga håll och kanter, talar emot varandra till och med. I sånna lägen hittar jag svaret genom att checka in med min kropp. Kroppen talar till oss precis hela tiden. När vi blir stressade spänner den sig, när vi mår bra slappnar den av. Kroppen vet. Kroppen är vis. Kroppen talar sanning.

Och precis som sanningen så gör ju kroppen ont ibland. Då har vi två val. Den enkla vägen är väl att ignorera smärtan, sluta känna kroppen och istället gå upp i huvudet. En grym teknik för att ta den vägen är ju exempelvis att sätta oss framför datorn. Den svårare vägen är nog att sätta oss ner, sluta ögonen och känna efter vad som verkligen händer i kroppen. Känna in smärtan. Hur känns den? Kan jag slappna av i det området?

Kroppen talar till oss hela hela tiden – Lyssnar du?

Läs gärna mer liknande tankar…

Vad Vipassana visade mig denna gång?

Vart tog den duktiga lilla flickan vägen?

Foto – Adam Klingeteg

Meditation är min medicin. Meditation är det bästa som hänt mig. Meditation har förbättrat mitt liv radikalt. Trots det finns det dagar, ibland till och med veckor, som jag smiter ifrån det. Perioder där jag helt enkelt struntar i att meditera. Det är som om en del av mig gör allt för att slippa sitta ner och verkligen möta mig själv.

Jag frågar mig själv – är jag helt dum i huvudet eller? Hur kan jag smita från något som är så bra för mig? Vill jag må dåligt? Hur kan jag strunta i att ta min medicin även om den gör magi för mig? Sittande meditation som egentligen är så tillgänglig – går att få närsomhelst, varsomhelst, hursomhelst… Jag vet hur bra det är för mig men ändå ser jag inte till att skapa tid för det. Hur kan det komma sig?

Yogan, skakningen, dansen…allt som har med rörelse att göra kommer helt naturligt för mig. Nästan varje morgon stussar jag upp till yogamattan. Jag längtar dit. Jag njuter av rörelserna. Jag menar inte att förminska stränderna på yogamattan – här upplever jag en slags meditation i rörelse, jag får galet mycket ut av det också – jag hittar kontakt med min kropp och med mig själv.

Men den sittande meditationen tar det liksom ett steg djupare. Jag ”tvingas” möta ALLT. När jag är i rörelse så verkar det som om det fortfarande finns vissa grejer jag kan rymma ifrån för att slippa möta, slippa känna. När jag sluter ögonen och sätter mig ner i stillhet blir det dock supertydligt när hjärnan går på helspinn och tankarna liksom kommer från alla möjliga håll och kanter. Det är då jag verkligen ser hur jag mår i stunden.

De senaste dagarna har jag lyckats sätta mig ner en timme om dagen precis efter solnedgången. För mig funkar det när jag hittar en rutin för det. En specifik tid varje dag när jag alltid sätter mig ner. Ett möte med mig själv som är viktigare än mötet med någon annan. Det mötet med mig själv gör mig nämligen till en mycket bättre människa – en mycket härligare person att möta. Kanske är det svårt att få till en timme varje varje dag men några minuter om dagen är ALLTID möjligt. Mitt löfte till mig själv är att sluta fly och i alla fall ta några droppar av min magiska medicin varje dag. Jag är så otroligt tacksam över att jag har hittat den.

Läs gärna mer om hur jag hittade meditationen HÄR. Och om mina upplevelser under Vipassana HÄR.