Foto – Adam Klingeteg

Utan röst och med träningsverk över allt sitter jag nu på tåget från vackra Dalarna och Bara Vara… försöker sätta ord på den inre resan jag varit med om de senaste dagarna…men pappret förblir länge tomt. Jag inser att jag är fullständigt inkapabel till att beskriva dagarna på ett rättvist sätt – vissa grejer måste helt enkelt upplevas men jag ska försöka så läs vidare om du är nyfiken!

När jag ska på sådana här retreat brukar jag säga till mina vänner att jag ska iväg för att skrika, gråta, dansa och vara fullständigt galen i ett par dagar. Haha…och det är lite det jag gjort de senaste dagarna…

Jag har skrikit så mycket att min röst helt försvunnit, gråtit så att ögonlocken är röda och dansat så att det känns som om benen håller på att trilla av. Trots dessa fysiska ”problem” så är jag just nu i total tacksamhet, närvaro och bliss. Dessa galna ”övningar” leder mig nämligen till den riktiga Josefine. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp, mitt bloda hår… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svensk, yogalärare, bloggerska…

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet. Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara.

Om detta är nytt för dig så förstår jag att det kan låta som ”sektig” FLUM (och om det är något jag vill undvika i min blogg så är det just flum) men jag väljer att dela det här i alla fall för om det är någon av er fina läsare som vill ha en radikal förändring, någon som detta talar till så är det värt för mig att verka lite flummig idag :-).

Kanske har du redan börjat din resa men om inte kanske du känner det där pirret i magen att du är redo att kasta dig in på det enligt mig viktigaste (men svåraste) äventyret vi någonsin kan ta oss an – att förstå oss själva och livet på ett djupare plan. Om så är fallet – vänta inte boka Bara Vara eller något liknande retreat (exempelvis POL, AOL, Biodynamic breathwork som jag också varmt rekommenderar) NU. Några få dagar och det kommer förändra (vill skriva förbättra) ditt liv Forever. Men är inte det där pirret där – stanna hemma! Jag tror nämligen att vi måste känna en tydlig längtan för att få något ut av det, för att faktiskt orka ta oss igenom dessa blottande galenskaper.

Att få checka ut såhär i några dagar och bara få fokusera på mig själv är i alla fall den största lyxen jag kan komma på. Jag är evigt tacksam över alla retreat jag fått ta del av hittills. More to come :-). Resan tycks bara bli djupare, svårare, vackrare och härligare för varje dag.

Foto – Adam Klingeteg

Hahaha…ingen sensationell rubrik från en person som har en yogablogg kanske men shit vad JAG ÄLSKAR YOGA. Det ärliga möte med mig själv som den gång på gång ger. Hur det hjälper mig att landa HÄR, HÄR, HÄR! Att släppa alla de där tankarna på dåtiden och framtiden så att jag istället kan njuta NU.

Legenden Patanjali beskrev yoga som ”stillandet av alla tankerörelser” eller ”förmågan att styra fluktuationer i sinnet”. Exakt vad yogan gör – ett sätt att först se tankarna för att sen kunna slänga iväg dem, ta lite kontroll över dem och förstå att vi inte är dem.

Att förstå att bara för att en tanke ploppar upp så behöver den inte vara sann. Jag kan välja att tro på den eller inte. Vilket i sin tur leder mig till en känsla om vem jag är på riktigt, på ett djupare plan. Alltså bakom de där tankarna om hur min kropp ser ut, vad jag jobbar med, var jag bor etc.

Yogan hjälper mig helt enkelt att landa i ett slags stilla varande där det andra ”ytliga” aspekterna spelar mindre roll. Jag skulle ljuga om jag sa att yogan gjort att jag helt slutat bry mig om yttre aspekter – jag är mänsklig så det gör jag fortfarande. Tiden på yogamattan ger mig dock ofta glimtar av något mer – den där känslan av kärlek och harmoni som alltid finns där inombords oberoende yttre omständigheter.

Jag är så tacksam över att jag hittat något som funkar för mig. Det finns säkerligen tusentals tekniker och tillvägagångssätt att landa in i en liknande närvaro… skriva, surfa, sjunga, spela… vad vi gör spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar! För utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst.

TACKSAM!

Läs gärna mer om min kärlek för ashtanga yoga HÄR.