Heeeeello kära ni! Välkommen till dag 2 av vår adventskalender meditationsutmaning. Idag ska vi kramas!!!!

”Josefine – nu har du gått för långt, att kramas är härligt men det är ju inte meditation.”

Jo, kram-meditationexisterar faktiskt och det är inte ens jag som hittat på det, utan en välkänd zenmästare vid namn Thich Nhat Hanh. Han menar att kramar är det bästa sättet för oss att hitta närvaro och lugn. Som bonus ger det oss också läkande effekter, förståelse för varandra och harmoni i livet.

Denna övning är något vi alltid kan göra lite i smyg när vi kramar en annan person. Kramen kan liksom leda oss ner i kroppen och in i nuet. Vi kan helt enkelt få en dos meditation varje gång vi kramas.

För denna övning behöver du alltså antingen en partner, en vän, ett barn, ett gosedjur, en kudde, ett träd eller något annat kramvänligt.

Gör så här

1. Hitta en person eller ett objekt du känner för att krama idag.
2. Sätt din timer på 15 minuter.
3. Börja med att stå på avstånd och observera personen/objektet framför dig.
4. Om det inte känns för flummigt, buga mot varandra (eller mot objektet).
5. Ta tre djupa andetag.
6. Kom sakta in i kramen och var fullt medveten om känslan och andetaget.
7. Börja med att ta tre djupare andetag. Zenmästaren Hanh menar att det första andetaget ska riktas till din egen närvaro i stunden, det andra till den andra personen (eller objektet) och det sista till tacksamheten och känslan av gemenskap. Låt sedan andetaget vara naturligt.
8. Om du kramar en annan person, växla uppmärksamheten mellan hur det kännas att kramas och att bli kramad.
9. Känn efter hur länge du/ni vill vara i kramen. När du/ni kommer ut ur kramen, buga igen om det känns bra.
10. Finns det tid kvar, sitt ner en stund i meditation med uppmärksamheten på kroppen.

Hur kändes det? Mysigt, obekvämt, konstigt, härligt, spännande… låt oss veta.

MEGA STOR KRAM från mig idag <3

YEAH! Varmt varmt välkomman till dag 1 av vår ”adventskalender” meditaionsutmaning.

För er som följt mig ett tag eller till och med yogat med mig vet att jag har en favvo meditation vid namn, Shaking. Givetvis börjar vi den aktiva delen med det.

Shaking är en form av meditation som jag har varit fullkomligt kär i under flera år. Det är en väldigt kraftfull övning, som blixtsnabbt leder uppmärksamheten ner i kroppen. Övningen har använts av människor i tusentals år för att hitta närvaro i stunden, stressa ner, läka skador och väcka kroppen.

Det fina är att alla människor kan shaka varken styrka eller vighet behövs. Det man gör är nämligen att stå rakt upp och skaka kroppen i ett antal minuter.

Hitta gärna ett ställe där ingen ser dig, för du kommer att se rätt tokig ut, men effekten brukar bli magisk.

Det kan krävas lite övning innan du får hela kroppen att skaka. I början kan det kännas konstigt och vara svårt att släppa spänningarna. Ha tålamod, det är värt det. Jag är nästintill beroende numera.

För att bli guidad, kika HÄR.

Gör så här:

1. Ställ en timer på 15 minuter. Sätt på dig bekväma, icke åtsittande kläder. Slut ögonen eller använd ögonbindel.
2. Placera fötterna höftbrett isär och behåll dem där under hela övningen.
3. Böj lite lätt på knäna och slappna av i hela kroppen.
4. Släpp käkarna och låt andetaget vara naturligt men genom munnen.
5. Börja skaka kroppen. Få varenda del av din kropp att vibrera.
6. När tankarna far iväg till något annat, för uppmärksamheten tillbaka till det som händer i kroppen, i stunden.
7. När timern ringer, sätt dig eller lägg dig ner i tystnad i några minuter.

Spana gärna in min film på yogobedär vi shakar som aldrig förr. Se här. Om du inte redan är medlem på yogobe, använd koden JOSEFINE för att få 1 månad gratis abonnemang utan bindningstid.

Haha…berätta gärna nedan eller på @josefinesyoga hur det var. Eller varför inte bjuda på en härlig shakingbild tagga #CONSCIOUSCHRISTMASCHALLENGE . Å peppa gärna varandra. Du som är mest ärlig och aktiv i utmaningen har ju chansen att vinna mängder med magiska priser från bland annat Yogiakademin&Stadium.

KÄRLEK TILL ER!

Jag njuter verkligen av Stockholm just nu, att kunna gå på härliga yogaklasser, få uppleva hur bladen skiftar färg, gå på spännande möten, ha tid att jobba med datorn och träffa vänner.

Men när jag lyssnar så finns det samtidigt en längtan att landa inåt, på riktigt, igen. Något som jag aldrig lyckats göra fullt ut i en stad. En stad där vi ju fullkomligt invaderas av intryck varje vaken minut. En stad där det är svårt att hitta ett jobb som inte involverar ständig uppkoppling. En stad som helt enkelt går jävligt fort. Givetvis kan jag bara veta hur det känns för mig men när jag levt i detta intensiva tempo för länge tappar jag ofta bort mig själv. Jag tappar kontakten med min själ, blir blind för det större perspektivet och snöar in mig på små detaljer. Allt blir livsviktigt, jag bli en slav under datorn och telefonen samtidigt som jag låter to-do listan styra min dag.

Så jag börjar känna mig redo för en stund av mer intensiv meditation och tystnad. Snart så snart åker jag till Indien igen för att ge mig tid för just det. Det finns ju de som väljer att leva hela livet i ensamhet, i en grotta i bergen eller som nunna i kloster. Det finns definitivt dagar då jag också är lockad av det. Dagar då jag vill lämna staden för gott och dess vardagliga dilemman, relationers frustration och tillvarons tragedier för att leva resten av livet som eremit i oförstörd natur, sittandes i meditation. Dagar då jag bara vill vara i stillhet för att landa i den där vackra känslan av samhörighet med den större mystiska helheten.

Men jag inser ganska snabbt att det är en flykt från det som faktiskt är livet på riktigt. Trots att den samhörigheten känns fullkomligt förtrollande så är det likt en drogupplevelse något som blir betydelselös om visdomen jag får därifrån inte kan inkluderas i min vardag. Om den hänförande upplevelsen av samhörighet med det där ”större” inte går att överföra till känslan av samhörighet i mina riktiga relationer.

Hursomhelst, några dagar då och då av egentid, intensiv meditation och tystnad – fördjupar mina relationer och gör på något vis att jag ser hela mitt liv med mer visdom, klarhet och kärlek. En sådan period gör ofta att jag får perspektiv på min vardag – det blir ett sätt att hinna notera allt det vackra som redan finns där, ett sätt att se var en förändring behöver ske, ett sätt att hinna uppleva tacksamhet för att jag redan har.

Det handlar väl någonstans om balansen mellan dessa båda motpoler, stilla retreat och snabba samhället. I en utopi kanske behovet av den där veckan som eremit inte borde uppstå men jag tror det är nästintill omöjligt om vi väljer att leva i samhället.

Min slutsats är – ÅK PÅ RETREAT. Och det skriver jag inte för att sälja resor. Det är ord från min själ, något jag personligen får så mycket klarhet och läkning av. Givetvis är det från den insikten jag tyckte att Yogiakademin behövde skapas men det finns ju mängder av andra sätt att hitta den inre friden. Vandra i naturen, vipassana, fiska, plocka svamp…välj det som lockar dig men stäng av mobilen och ge dig själv mer än en 90 minuters yogaklass eller en skogspromenad några gånger i veckan.

Att landa i närvaro eller meditera i vardagen är givetvis också otroligt givande och ska absolut inte underskattas men för att verkligen gå djupt tar det några dagar och timmar av stillasittande observation. Det går helt enkelt inte att komma in i samma tillstånd av själslig läkning när man kollat Facebook och mailat samma dag. Så när du känner samma behov är du varmt välkommen att rulla ut din yogamatta bredvid min på min paradisstrand i Indien.

Foto: Adam Falk