Min vackra kvinnliga läkare välkomnar mig in i konsultationsrummet. Vi sätter oss ner i varsin stol och hon sluter ögonen. Jag sitter där och tittar på henne, lägger märke till hur frisk och balanserad hon ser ut (ord jag tyvärr inte alltid tyckt passa på de västerländska läkarna jag mött). Hon behåller ögonen slutna men börjar snart fråga mig  mängder med frågor…

Hur mår din mage? Är du pigg när du vaknar? Dricker du kaffe? Vad har du för sömnvanor? Är du beroende av något? Vad har du för kostvanor? Mediterar du?…

Efter frågorna tar hon min puls samt granskar min tunga.

Hon säger inte så mycket mer utan skickar mig till ett behandlingsrum som ligger precis vid strandkanten. En behandling som ska utföras av två strålande kvinnor i vackra Saris.

De välkomnar mig in och ber mig ta av mig alla kläder. Därefter får jag sätta mig naken på en liten pall (får på något vis känslan av att vara 3 år igen). Sen ställer de sig bakom mig och börjar sjunga mantan. Speciellt men otroligt vackert. Jag kände mig genast omhändertagen och trygg.

Efter sången häller de oljor i håret och börjar kärleksfullt massera mitt huvud och nacke. När jag fullkomligt börjat gå in i något slags magiskt tillstånd av avslappning är det dags för min nakna kropp att lägga sig på en slags ayurvedisk träbrits. De ställer sig på varsin sida om mig och genom flödande olja börjar de rutinerat och helt synkroniserat dra sina händer längst min kropp. Säger det igen…

Speciellt men otroligt vackert.

N A M A S T E

YEAH!!!! Två veckor till med yogaretreat i Khola beach över påsk.

Från början skulle vi ju bara ha dessa sex retreats som vi just avslutat i Indien men jag skrev ju häromdagen att vi la till två retreats i slutet av februari och början av mars. De blev nästan fullbokade på nolltid så nu lägger vi till två veckor till helt enkelt. WIHOOOO! Sååååå lycklig över att det är så många som vill komma och yoga med oss.

In och boka, maila [email protected] om du är sugen.

Hoppas på att få dela min paradis här med dig!

Nu har jag och Malin anlänt till vårt Ayurvediska retreat i Kumta. En plats som ligger endast 2,5 timmar bilfärd söder om Goa. En plats som, trots detta korta avstånd, är något helt annat än det jag under så många år mött i Goa. En olikhet som avspeglad i människorna, maten, naturen, kulturen….ja hela energin.

Vårt lilla retreat ligger i mitten av milslång ödestrand som jag med mitt blotta öga knappt ser ett slut på. En bred strand med kritvit sant och (enligt mig) surfbara vågor. Hur kan en sådan här strand vara så orörd när de flesta av Goas (och för den delen överallt i världen) är helt överbefolkade? Givetvis vår vackra Khola beach ju också öde men den är ju så mycket mindre.

När vi anlände tog jag en lång lång solnedgångspromenad åt norr för att utforska stället…kanske finns det några små byggnader och retreat gömda bland palmerna bakom stranden. Men trots att jag säkert gick i en timme och inte ens då kom till kanten av stranden så såg jag inte en levande själ (förutom massa fåglar) eller byggnad. Hmmmm….mitt kritiska tänkande kom igång….är det farligt här? Haj? Maneter? Kannibaler?

Men nyfikenhet höll i sig så imorse tog jag istället en joggingrunda åt andra hållet. Jag sprang och sprang söderut…när jag började närma mig något som tycktes se ut som ett slut på stranden fick jag också syn på ett gäng fiskebåtar och ett 10-tal människor som höll på att rensa nattens fångst. På håll såg jag även att gäng människor som satt i squat på rad och blickade ut över den oändliga horisonten. WOW…tänkte jag… detta är äkta Indisk yoga.

Hursomhelst, när jag kom lite närmare såg jag att det snarare var bristen på toaletter som fick dem att sitta så still där vid strandkanten. Hahahaha….jag bestämde mig för att det var dags att vända hemåt men fullfokus på var jag satte fötterna.

Vi får se vad denna dag har mer att bjuda på.