Jag är introvert och får energi av att vara ensam. Utan det blir jag ännu knäppare än vad jag redan är… Min kropp och själ har skrikit efter ensamtid i flera dagar så för att undvika galenskap unnade jag mig en Josefinedag idag. Jag älskar att få skapa dessa retreat med Yogiakademin, träffa all underbara deltagare och dela med mig av yoga och meditation. Jag är så passionerad för det jag gör, lägger ner min själ för att dela det jag tror på… men i stunder tar passionen över och jag glömmer bort mig själv.  Jag har massor att ge men bara när jag ser till att landa i mig själv mellan varven. Utan ensamtid tappar jag bort mig själv och meningen med det jag gör.

Min Josefinedag börjades givetvis med morgonyoga och lååång Savasana (här får jag i för sig lite ensamtid varje morgon). Men istället för att äta brunch med alla deltagarna så åt jag en frukost på altanen i min ensamhet, mysigt! Sen gick jag på en heeling session med en Argentinsk kvinna.  Det var första gången jag träffade henne så jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på men många av mina vänner har varit hos henne flera gånger och fått otroliga upplevelser. Det fick jag verkligen också – två timmar av ren magi. Hon tryckte på punkter som fick mina tårar att spruta. Punkter som fick min kropp att landa in i sitt parasympatiska tillstånd av fullkomlig avslappning – en viktlös känsla som jag ibland får efter många timmar av meditation. Underbart att få bli omhändertagen. Så tacksam för den stunden.

Efter sessionen badade jag, vilade i skuggan och tog en långsam promenad längst hela stranden. Sen satte jag mig och mediterade vid strandkanten och öppnade ögonen lagom tills att solen skulle försvinna bakom horisonten. Jag är nere och badar i solnedgången varje dag men ibland känner jag mig typ blind… jag missar hur vackert det är. Idag såg jag allt med klara ögon och gåshus på kroppen – hela mitt väsen var närvarande och njöt av det vackra.

På kvällen var det andra saker som slet för att få min uppmärksamt, yogagänget skulle gå ut och äta på min favvo restaurang på stranden och Peter hade också storslagna idéer men jag lyssnade in och stod emot. Jag behövde vara själv lite till. Det slutade med en mysig hemmamiddag under stjärnorna med djungelnsbrus i bakgrunden.

Nu är jag påfylld ett tag. TACK!

Läs gärna fler av mina tankar om ämnet här…

– Egen tid

– Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv

Idag vill jag dela med mig av en väldigt kraftfull meditation där vi använder oss av en spegel. Du tittar dig säkerligen i spegeln varje dag när du smetar på dig maskaran, borstar håret och spanar in dagen outfit. Men vad är det egentligen du ser?

Vi ska ta hjälp av spegeln för att gå bakom ytan och se oss själva på riktigt. Se igenom skalet. Se den vi verkligen är. Något som kanske blir alltmer relevant i en värld där snygga Instagrambilder ger oss omedelbar bekräftelse. En värld där vi många gånger fullständigt identifierar oss med vårt välmanikurerade yttre skal. Frågan är dock hur hållbar den tillfredställelsen är?

Såhär gör du…

1. Om du känner dig lite stressad eller har mycket tankar som far runt i huvudet gör gärna en aktiv meditation först (Se HÄR).
2. Om du har en helkroppsspegel kan det vara bäst men annars se om du hittar en spegel som du kan placera på väggen ganska nära golvet.
3. Ta sen en kudde och placera cirka en halv meter från spegeln.
4. Sätt en klocka på 5-15 minuter beroende på hur länge du vill meditera.
5. Sätt dig på kudden (eller stol) och slut ögonen en stund. Hitta en bekväm position där du kan ha en hyffsat rak ryggrad samtidigt som du slappnar av i kroppen så mycket som möjligt.
6. Fokusera en stund på ditt naturliga andetag och sensationerna i kroppen.
7. När du känner dig redo, öppna ögonen och titta in i spegeln – titta helt enkelt dig själv djupt in i ögonen.
8. Sitt blick stilla, slappna av i ansiktet och kroppen.
9. Notera vilka tankar som kommer upp. Kanske dömer du dig själv för hur du ser ut. Går det i så fall att släppa de där onda tankarna? Går det att gå bakom ditt skal för att börja bli medveten om det vackra som finns där inne? Om det blir för starkt – slut ögonen och kom tillbaka till ditt andetag.

För mig är den här meditationen otroligt stark och visar något mer, något mycket mycket större än det där jag ser vid första anblicken i spegeln. Berätta gärna vad som händer för dig!

Prova gärna andra meditationstekniker HÄR.

Foto – Peter Sahlberg

Jag får många frågor om huruvida det är farligt att yoga undre mens. Enligt vissa yoga traditioner så är det ett strängt NO NO….under mens ska man ta det lugnt och låta kroppen återhämta sig (det vill säga i alla fall avstå från aktiv yoga). Det finns många anledningar till det…. vissa ”flummigare” än andra.

En huvudanledning är att man i yoga ”jobbar” med att låta energin i kroppen flöda uppåt men under mensen är det naturliga flödet i kroppen nedåtgående. Därav sägs det att mensen till och med kan stanna upp av aktiv yoga. En Indisk ”yogaguru” jag yogade med för flera år sen hävdade till och med att det var rent av livsfarligt att yoga under mens. Han påstod att mensen var ”giftig” och genom att inte låta den rinna ut ur kroppen och istället pumpa ut den kunde man bli sjuk…. Hmmm…. jag tror inte direkt att det är så illa. Dock är jag rätt säker på att det finns en sanning i att det kan vara nyttigt att ta det lugnare men träning just under mensen. Min kropp skriker efter att vara i stillhet i början av mensen. Istället för att flöda på mattan så vill den meditera och göra lugnare yogaformer som Yin-yoga och Restorativ-yoga. Numera lyssnar jag och kroppen älskar det. En bonus är att allt det där jobbiga med mensen blir lite lättare. Och det bästa av allt – min meditation blir alltid som djupast under just mensen.

För flera år sen, innan jag hittade yogan och meditationen, joggade jag mycket och tränade intensiva konditionspass. Då lyssnade jag inte. Jag tillät inte min kropp att vara still och vila. Jag gjorde snarare tvärt om. När den var trött och svullen (som den är under mens) – tränade jag snarare ännu mer. Var det då konstigt att min mens ibland kunde sluta efter en dag eller helt försvinna i månader?

Givetvis är det upp till varje person att hitta svaret inom sig själv… stannar man upp och känner in sin kropp kommer den att berätta om den vill ligga still eller röra sig.

Om din kropp också frågar efter lugn så berättar jag lite om avslappningsyoga det här HÄR.