Jag har skrivit dagbok nästan varje så länge jag kan minnas (säkerligen sen jag var typ 10 år). Jag brukar både börja och avsluta dagen med att skriva av mig lite. Visa dagar blir det bara några rader och andra flera sidor.

Jag går sällan tillbaka och läser det jag skrivet men att få se mina tankar nedskriva på ett papper ger mig så mycket klarhet i stunden. Det hjälper mig att se när mina tankemönster går i loooper och bara består av massa ältande, oro eller ångest. Det kan även visa mig tydligare vad jag vill för framtiden, vilken riktning jag vill gå i. Genom att skriva ner tankarna kan jag också lättare se vilka tankar jag mår bra av att tänka och vilka jag borde välja bort.

Här på retreatet ser jag att fler diggar att skriva. Alla får en dagbok när de kommer och många sitter i timmar på stranden och bara skriver och skriver. Jag blir lycklig i hela själen av att se det.

Så om du inte redan skriver dagbok kan jag verkligen rekommendera dig att prova att göra det varje dag i minst en vecka (kan ta ett tag att komma in i det). Det blir som en dialog med vårt inre.

NAMASTE!

God morgon käraste läsare!

Hur mår du idag? Hur känns din kropp? Har det blivit någon yoga i veckan? Låt oss fortsätta med Dela din yogavecka. Det vore så fint att få höra om ni lyckats få till någon yoga trots snökaos som kanske gör det hela ännu svårare.

Ni som varit med i utmaningarna här på bloggen har säkert märkt magin av att skriva ner sina upplevelser, känslor & tankar. Förutom att det givetvis ger pepp och inspiration till andra så ger det ofta också mer klarhet över hur man själv mår i stunden. Något speciellt uppstår när man får ner det på print helt enkelt, som att vi hinner reflektera mer över tankarna som finns där och kanske inser vi att vi inte behöver tro på dem Dela allt som betröd dig i veckan. Svett som tårar. Smärta som bliss. Tips som tricks. Fråga som svara. Högt som lågt.

Min yoga har i veckan alltså flyttats ifrån en palmbeklädd paradisstrand till en lägenhet i staden. Från att bli uppvärmd av morgonsolen till att du hålla mig nära elden av en öppenspis för att inte frysa ihjäl. Från ljudet av vågor till lugnande toner från min iPhone. Från dagsljus till levande ljus. Annorlunda men fortfarans alldeles underbart. Efter all meditation och avslappning är min kropp fortfarande härligt öppen och jag känner mig verkligen närvarade. Jag är ett med mitt andetag, ett med min kropp, ett med stunden igen. Att komma tillbaka till stan och människor är alltid intressant efter ett retreat men denna gång känner jag mig så stark och peppad på att göra massa härliga grejer. På att leka i snön. På att träffa mina kompisar. På att mysa med killen. På att baka och laga min egna mat. För att inte få överflöd av intryck efter alla dessa härliga grejer känner jag dock också hur viktiga mina morgonstunder av harmoni på yogamattan är. Tacksam över dem.

Så berätta berätta, hur var din yogavecka? Eller dela om det inte alls blev någon yoga eller meditation. Vad var det som hände? Fanns det motivation men ingen tid?

Låt oss peppa varandra till att ge oss själva den där kvarten på mattan varje dag, året om. En kvart där vi stänger igen datorn, sätter mobilen i flightmode och lägger allt annat åt sidan. En kvart där vi fokuserar på oss själva. En kvart som är DIN, där inget annat spelar någon roll. En kvart som kommer ge harmoni & kärlek till ditt liv. Det är du värd.

KÄRLEK!!!

Häromdagen skrev jag att jag håller på att skriva en bok. Jag berättade i det inlägget (se HÄR) att jag blev förfrågat av ett förlag i våras om att skriva en yogabok och att jag genast svarade JA.

En sanning med modifikation…jag blev tillfrågade och jag svarade JA men INTE genast. En del av mig skrek JAJAJA men en annan fick prestationsångest och började tvivla på mig själv. Va ska jag skriva en bok redan nu? Det är något jag har drömt om för framtiden men inte än… jag måste ju först få mer erfarenhet. Om jag jämför mig med alla de som varit yogalärare i 20-30 år har jag ju NADA att komma med.

Hursomhelst, efter några veckor av velande så signade jag tillslut det där kontraktet med löftet till mig själv att inte göra detta till ytterligare en jobbig prestationsgrej. Jag lovade mig själv att denna gång skapa från hjärtat istället för att pressa fram något med andan i halsen.

När jag gjorde liknande projekt för några år sen – typ när jag skrev min masteruppsats på Handels – jobbade jag ständigt med andan i halsen och kände prestationsångest i varenda cell. Jag sov inte på nätterna och hade magont tills projektet var överstökat. Jag gick helt enkelt ALL-IN och eliminerade allting annat från mitt liv för att bara kunna fokusera på projektet (som på den tiden kunde vara en uppsats, en tenta eller en konsultrapport).

Jag satte väckarklockan på 05.00 gick upp körde lite yoga ofta utan Savasana. Slängde därefter ihop lite frukost samtidigt som jag öppnade datorn… och fullkomligt sögs in i skärmen utan att ens märkta att frukosten lämnat tallriken och landat i min mage. Jag läste och läste, skrev och skrev. Utan rast och ro, med huvudvärk och spända käkar. På eftermiddagen kunde jag ibland unna mig en ”paus” i form av en joggingrunda eller ett besök till sats. Under joggingrundan var tankarna dock fortfarande på uppsatsen och på spinning-cykeln passade jag på att läsa minst en forskningsrapport. Sinnet fick med andra ord ingen paus men kroppen fick i alla fall träna bort lite stress så att jag sen kunde sätta mig med datorn igen. Jag körde på fram till läggdags och hann med att fixa lite middag däremellan som givetvis också den intogs framför datorn.

Även om detta nu är flera år sen och jag har jobbat med mig själv och denna…ehhh… överdrivna livsstil (eller kan man ens kalla det ett liv?)… så väcktes någon oro i mig när bokförfrågan kom. Tänk om jag skulle falla tillbaka till gamla mönster…

Hursomhelst, nu mitt i skrivandets stund inser jag att det är nya tider. En förändring har skett på riktigt. Jag kan inte pressa mig sådär hårt längre för jag lyssnar på tok för mycket på min kropp. Att ta mig igenom Handels idag skulle aldrig gå (så tur att det är överstökat).

Nu är jag alltså här i Halmstad med mitt nya projekt och framförallt en helt ny inställning – jag sitter endast framför datorn när jag är inspirerad och motiverad att skriva annars gör jag något annat.

På morgonen låter jag kroppen vakna när den vill vakna (ofta blir det ganska tidigt men ibland sover jag länge vilket är så härligt!) därefter känner jag in kroppen i typ en halvtimme och kollar vad den är sugen på att göra… oftast vill den shaka och yoga men ibland vill den bara sitta i meditation eller ta ett bad. Efter det lagar jag en härlig frukost som jag sen njuter av fullt ut – mobilen och datorn får absolut inte vara med och leka än. När Spirulina smoothies kickar in så brukar inspirationen komma så då öppnar jag datorn och svarar på ett gäng mail. Därefter är jag redo att ge allt mitt fokus till mitt aktuella projekt som ju just nu är yogaboken. För att kunna göra det stänger jag av internet och istället sätter på min meditationstimer som plingar vackert varje kvart (detta gör att jag i alla fall varje kvart kan notera om jag fortfarande är inspirerad och fokuserad eller om uppmärksamheten glidit iväg någon annanstans).

Efter ungefär 4-6 sådana där pling (dvs 60-90 minuter) så brukar jag inte vara så koncentrerad längre så då stänger jag igen datorn och gör något helt annat. Idag blev det en två timmars promenad följt av ett bad. Ibland leker jag med en kompis, shakar eller mediterar. Det spelar inte så stor roll vad jag gör bara jag fullt kan släppa taget om projektet för det finns så mycket mer i livet än alla dessa ”viktiga” projekt som ständigt avlöser varandra. Hur spännande det än är så vägrar jag att låta projekten ta över mitt liv.

Ibland kommer inspirationen och motivationen till att skriva och skapa igen framåt eftermiddagen så då gör jag samma sak – öppnar datorn men stänger av internet och sätter på min timer för att ge skrivandet min kärlek igen.

Nu är jag inspirerad, det känns kul att skapa en bok och som en bonus bara trillar orden ur mig när jag väl sitter framför datorn. Det blir inte många timmar framför skärmen men galet effektiva! Oh visst…små envisa prestationsångest tankar kan försöka smyga sig på men dessa säger jag vänligt men bestämt NEJ till – slänger bort så långt jag kan. Jag skapar när jag är motiverad och skriver från hjärtat om det jag upplever i yogan och meditationen. Det blir inte perfekt men det blir äkta och framförallt görs det med kärlek.

(Foton – Adam Klingeteg)

Om du är sugen på mer läsning, spana in Är det viktigt att ha en examen?