Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

konsult

Skapa utan prestationsångest…

Josefine Bengtsson. Skapa utan prestationsångest

Häromdagen skrev jag att jag håller på att skriva en bok. Jag berättade i det inlägget (se HÄR) att jag blev förfrågat av ett förlag i våras om att skriva en yogabok och att jag genast svarade JA.

 

En sanning med modifikation…jag blev tillfrågade och jag svarade JA men INTE genast. En del av mig skrek JAJAJA men en annan fick prestationsångest och började tvivla på mig själv. Va ska jag skriva en bok redan nu? Det är något jag har drömt om för framtiden men inte än… jag måste ju först få mer erfarenhet. Om jag jämför mig med alla de som varit yogalärare i 20-30 år har jag ju NADA att komma med.

 

Hursomhelst, efter några veckor av velande så signade jag tillslut det där kontraktet med löftet till mig själv att inte göra detta till ytterligare en jobbig prestationsgrej. Jag lovade mig själv att denna gång skapa från hjärtat istället för att pressa fram något med andan i halsen.

 

När jag gjorde liknande projekt för några år sen – typ när jag skrev min masteruppsats på Handels – jobbade jag ständigt med andan i halsen och kände prestationsångest i varenda cell. Jag sov inte på nätterna och hade magont tills projektet var överstökat. Jag gick helt enkelt ALL-IN och eliminerade allting annat från mitt liv för att bara kunna fokusera på projektet (som på den tiden kunde vara en uppsats, en tenta eller en konsultrapport).

Josefine bengtsson. Skapa utan prestationsångest.

Jag satte väckarklockan på 05.00 gick upp körde lite yoga ofta utan Savasana. Slängde därefter ihop lite frukost samtidigt som jag öppnade datorn… och fullkomligt sögs in i skärmen utan att ens märkta att frukosten lämnat tallriken och landat i min mage. Jag läste och läste, skrev och skrev. Utan rast och ro, med huvudvärk och spända käkar. På eftermiddagen kunde jag ibland unna mig en ”paus” i form av en joggingrunda eller ett besök till sats. Under joggingrundan var tankarna dock fortfarande på uppsatsen och på spinning-cykeln passade jag på att läsa minst en forskningsrapport. Sinnet fick med andra ord ingen paus men kroppen fick i alla fall träna bort lite stress så att jag sen kunde sätta mig med datorn igen. Jag körde på fram till läggdags och hann med att fixa lite middag däremellan som givetvis också den intogs framför datorn.

 

Även om detta nu är flera år sen och jag har jobbat med mig själv och denna…ehhh… överdrivna livsstil (eller kan man ens kalla det ett liv?)… så väcktes någon oro i mig när bokförfrågan kom. Tänk om jag skulle falla tillbaka till gamla mönster…

 

Hursomhelst, nu mitt i skrivandets stund inser jag att det är nya tider. En förändring har skett på riktigt. Jag kan inte pressa mig sådär hårt längre för jag lyssnar på tok för mycket på min kropp. Att ta mig igenom Handels idag skulle aldrig gå (så tur att det är överstökat).

 

Nu är jag alltså här i Halmstad med mitt nya projekt och framförallt en helt ny inställning – jag sitter endast framför datorn när jag är inspirerad och motiverad att skriva annars gör jag något annat.

Josefine Bengtsson. Skapa utan prestationsångest

På morgonen låter jag kroppen vakna när den vill vakna (ofta blir det ganska tidigt men ibland sover jag länge vilket är så härligt!) därefter känner jag in kroppen i typ en halvtimme och kollar vad den är sugen på att göra… oftast vill den shaka och yoga men ibland vill den bara sitta i meditation eller ta ett bad. Efter det lagar jag en härlig frukost som jag sen njuter av fullt ut – mobilen och datorn får absolut inte vara med och leka än. När Spirulina smoothies kickar in så brukar inspirationen komma så då öppnar jag datorn och svarar på ett gäng mail. Därefter är jag redo att ge allt mitt fokus till mitt aktuella projekt som ju just nu är yogaboken. För att kunna göra det stänger jag av internet och istället sätter på min meditationstimer som plingar vackert varje kvart (detta gör att jag i alla fall varje kvart kan notera om jag fortfarande är inspirerad och fokuserad eller om uppmärksamheten glidit iväg någon annanstans).

 

Efter ungefär 4-6 sådana där pling (dvs 60-90 minuter) så brukar jag inte vara så koncentrerad längre så då stänger jag igen datorn och gör något helt annat. Idag blev det en två timmars promenad följt av ett bad. Ibland leker jag med en kompis, shakar eller mediterar. Det spelar inte så stor roll vad jag gör bara jag fullt kan släppa taget om projektet för det finns så mycket mer i livet än alla dessa ”viktiga” projekt som ständigt avlöser varandra. Hur spännande det än är så vägrar jag att låta projekten ta över mitt liv.

 

Ibland kommer inspirationen och motivationen till att skriva och skapa igen framåt eftermiddagen så då gör jag samma sak – öppnar datorn men stänger av internet och sätter på min timer för att ge skrivandet min kärlek igen.

 

Nu är jag inspirerad, det känns kul att skapa en bok och som en bonus bara trillar orden ur mig när jag väl sitter framför datorn. Det blir inte många timmar framför skärmen men galet effektiva! Oh visst…små envisa prestationsångest tankar kan försöka smyga sig på men dessa säger jag vänligt men bestämt NEJ till – slänger bort så långt jag kan. Jag skapar när jag är motiverad och skriver från hjärtat om det jag upplever i yogan och meditationen. Det blir inte perfekt men det blir äkta och framförallt görs det med kärlek.

Josefine bengtsson. Skapa utan prestationsångest.

(Foton – Adam Klingeteg)

 

Om du är sugen på mer läsning, spana in Är det viktigt att ha en examen?

Vad är meningen med livet?

vad är meningen med livet?

Foto – Adam Klingeteg, Outfit – Lululemon

 

Igår åt jag middag och diskuterade meningen med livet med två av mina bästa vänner från Handelstiden – heeeeelt magisk kväll. Så tacksam för att jag har så otroliga människor i mitt liv. Det var ungefär 8 år sen vi började Handels och ganska snabbt blev vi ett tjejgäng som hängt ihop sen dess. Efter skolavslutning försvann alla in i coola konsultbyråer och storföretag som Coca Cola och Tv 4 – drömjobben liksom slukade all vår tid. Vi hade galet mycket på Handels också men då kunde vi i alla fall plugga ihop och leka lite på helgerna. Efter att vi gick ut hann vi på vår höjd med en sporadisk (men otroligt betydelsefull) frukost ihop och vi har även lyckats hålla en härlig WhatsApp tråd vid liv.

 

Jag pallade bara det där konsultracet i ett år (och då var jag på en ganska chillat ställe) – sen gick jag ju ALL IN med min passion, med att följa mitt hjärta som dunkade för yoga och meditation.

 

De andra körde på några år till men för typ ett halvår sen hände något – till företagens stora förtret valde en efter en att lämna det där drömjobbet för att hitta något annat, något mer. En drog till Bara Vara, en annan åkte på Ayurveda retreat, en tredje flyttade ut till landet, en fjärde åkte å surfade, en femte satte sig på Vipassana…

 

Vad är det som händer? Är det bara i vårt lilla tjejgäng eller är det en ny trend i hela samhället?

 

Kan det handla om att när vi känner att vi nått det där målet, när vi lyckats få och även behärska det där drömjobbet så känns det lite..hmmm… TOMT? Ska det vara såhär tills jag dör nu? Är detta meningen med livet? Var den karriärs drömmen en illusion som inte alls kommit från en plats inom mig? Om jag lyssnar riktigt noga, vad är det egentligen mitt hjärta skriker efter?

 

Kanske är det så att vi alla hittar tillbaka till skrivbordet någon gång i framtiden (även om det känns faraway för mig nu). Oavsett tror jag att det kan vara bra med en andningspaus efter alla sena nätter framför Excel med andan i halsen. Efter år där tid för reflektion varit lika med NOLL. Efter år där hela våra väsen varit fokuserade på att göra MÅL.

 

En andningspaus att fundera – var det självmål? Vad är det verkligen detta jag vill göra med mitt liv?

 

Läs gärna mer om mina TANKAR OM LIVET.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!