Wihoooo…fullt ös med vårt första Yogiakademiretreat i Santa Teresa (Costa Rica) – vi är igång. Det känns helt MAGISKT. Ett tjugotal härliga svenskar har lämnat svenska julen för att yoga med oss i värmen.

Jag är alltid lite nervös den första dagen på ett retreat, innan deltagarna vågat släppa taget och ge sin tillit. Tillit till Yogiakademin, till mig, till de andra lärarean, till processen, till varandra,  till sig själva. Just tillit tror jag nämligen är den viktigaste nyckeln för att kunna njuta av ett retreat. Kunna hänge sig och bli ledd. Det går inte på noll-tid såklart men jag brukar känna att efter en första yogaklass så brukar alla pusta ut…släppa taget, släppa kontrollen. Så min taktik är att ha en yogaklass så fort som möjligt efter att deltagarna har anlänt (det spelar alltså ingen roll att de rest i över 12 h och är trötta) – vi börjar med lite yoga i alla fall! Även denna gång körde vi ett pass innan vi knappt visste varandras namn. Yoga är också helt klart bästa sättet att landa efter en lång resa.

På kvällen kom alla Surfakademins deltagande och åt middag med oss här på Yogaretreatet där vi bor. Med andra ord satt vi 60 underbara svenskar här på andra sidan jordklotet och njöt av en fantastiskt veganskbuffe å live-musik. På ett sätt helt galet att vi alla valt att flyga så långt men samtidigt en självklarhet för Santa Teresa är ett PARADIS.

Läs gärna mer om våra magiska Yogiakademiretreat HÄR. 

Namaste! En av de vanligaste frågorna jag får på yogaklasserna är hur man lär sig huvudstående (på sanskrit Salamba Sirsasana). Det är en svår position som kräver lite tålamod och övning. Det är dock framförallt rädslan som brukar vara det största hindret – rädslan för att vända kroppen upp och ner.

Givetvis ska man ha respekt för positionen (lära sig den i steg) så att inga skador uppstår men jag tycker helt klart att det är värd att lägga ner lite möda och energi på att lära sig den för effekten är magiskt! Man vänder inte bara på den fysiska kroppen men ofta också på känsloläget. Jag brukar göra positionen när jag känner mig stressad eller lite deppig – och bara efter några andetag känner jag mig lugnare och gladare.

Såhär gör du…

1. Sätt sig på knä. Placera underarmarna i mattan (ungefär axelbrett isär) och knäpp fingrarna. Det vill säga en V-form med dina armar. Sätt försiktigt toppen av huvudet i golvet mellan armarna. Rulla gärna huvudet försiktigt fram och tillbaks mellan hårfästet i pannan tills du hittar toppen av huvudet.
2. Lyft knän från golvet Placera bakre delen av huvudet mot dina knäppta händer. Pressa ned underarmarna för att avlasta nacken och så att vikten hamnar i armar och axlar (istället för nacken).
3. Kom upp på tår och börja långsamt promenera med fötterna mot huvudet. Dra in skulderbladen mot ryggen och rikta dem mot svanskotan. Kom så nära med fötterna att höfterna är i linje med axlarna. Ryggen är helt rak från hjässan upp till höften.
4. Använd sen din core-styrka för att börja lyfta upp fötterna från golvet. Dra in knän mot bröst och fötterna in mot rumpan. Till en början är det utmärkt att stanna här. Efter hand, börja försiktigt sträcka benen upp mot taket. (Obs. Hoppa inte!)
5. Pressa benen tight tillsammans och låt fötterna pressas upp mit taket. Förläng genom hela kroppen.
6. Stanna här i 5-15 djupa Ujjayi-andetag.
7. Dra därefter in knän mot bröstet igen, håll emot med hela coren samtidigt som du sakna sätter i tårna i matten och lägger dig barnets position. Vila här några andetag och låt kroppen komma ner i varv.

Modifiering

Börja gärna med att öva mot en vägg för att hitta vilka muskler du behöver för att klara av positionen. Nör du är uppe mot en vägg ska kan du leka lite med balansen genom att ta bort en fot i taget från väggen.

Som kvinna bör du inte göra positionen under mensen då det kan stoppa blodflödet (lägg hellre benen upp mot en vägg i Viparita Karani under dessa dagar).

LYCKA TILL!

Ujjayi andetaget hittar du HÄR.

Vill du ha fler övningar som passar nybörjare spana HÄR.

Avsluta gärna med en stunds Savansana, spana HÄR..

Det vackraste som finns kanske är att leva i en relation men det är nog också det svåraste. Jag hittar ofta en oändlig grundning och harmoni under exempelvis ett Vipassana retreat där jag lever i ensamhet. Där jag mediterar dagarna långa. Där ingen annan stör min frid.

Utanför retreatetsmurar när jag har andra människor omkring mig är det dock mycket svårare att leva i denna harmoni. Människor som står mig nära vet ofta exakt vad de ska säga för att trigga mig och hur mycket jag än vill behålla mitt lugn så går det inte. Det bli bråk! I bråket stänger jag av mina känslor. Jag går in i mig själv. Jag låter ingen komma in under mitt skal. Jag skyddar mitt hjärta.

Hmm…om jag vill bygga en härlig nära relation vet jag dock att detta inte är en fungerande teknik. Det gör bara att vi glider ifrån varandra ännu mer. Det tar längre tid att lösa det där ”bråket” som oftast handlar om helt irrelevanta smågrejer.

Att jag stänger ute mina käraste är nog dock något som sker nästan på ett omedvetet plan. Eftersom jag numera är medveten om detta omedvetna beteende så gör jag mitt yttersta för att gå emot det. Istället för att stänga av så gör jag allt för att öppna mitt hjärta även i den svåraste stunden. Fast ibland går det bara inte…ahhhhhh…vill, vill, vill men varför är det så svårt?

Läs gärna mer om mina tankar om livet HÄR.