Nu är första retreatet i Bretagne igång och det känns heeeelt fantastiskt – 25 underbara deltagare och 4 helt grymma personer i teamet. Jag är överväldigat och otroligt tacksam.

Denna plats är helt unik – så harmonisk, så vacker, så obeskrivlig. Slottet i sig är fantastiskt men naturen runt omkring slår alla byggnader i världen. Bara massa grönt, blommor, bäckar & sjöar. MAGI är ordet. MAGI.

Så tacksam att jag får göra detta!

Jag älskar picknick!!!!! Det är något magiskt med att sitta ute och äta i sanden så jag är mega glad att våren är här.

Häromdagen gav jag mig ut på en egen liten picknick – så mysigt. Oftast föredrar jag att laga mat och äta tillsammans med någon jag tycker om men ibland diggar jag (som ni säkert vet!) att vara lite för mig själv.

Jag är dock ofta lat när jag äter ensam och styr upp något som går snabbt och ärr enkelt att laga. MEN när jag väl lägger lite mer tid & energi även på mina ensam måltider så blir det ofta väldigt väldigt fint – en dejt med mig själv helt enkelt. Denna lilla picknick stund var MAGI!

Läs gärna mer om min introverta sida HÄR 😉

Foto – Sam Britz

Mera mera… foton från gårdagen Club Yoga. Ser ni den magiska känslan?! Det var verkligen en härlig upplevelse men lite scenskräck hade jag allt. Jag har ju undervisat galet många klasser på alla möjliga ställen så känner mig oftast väldigt trygg i det jag gör.

Igår morse när jag åkte till Nobelberget för att fixa och trixa med allt ifrån soundchecka till att bli stylad så kom jag dock på mig själv med att vara nervös. Intressant! Jag tittade närmare på den känslan och förde en dialog med mig själv om varför jag var nervös. Det sägs ju att många är mer rädda att prata inför folk än för döden… kanske lite överdrivet men att vara lite nervös för det är med andra ord fullt normalt.

Det konstiga är att jag ju är helt lugn när det är 30 pers på en klass… varför tycker jag att det spelar någon roll om det är 30 eller 400 personer som jag pratar inför? I don’t know. Kanske är det helt enkelt det där med att stå på en scen och undervisa som skapar nervositeten. På yogaklasserna kan jag mer smälta in bland deltagarna, jag kan liksom gå runt bland dem på ett annat sätt, höra dem andas, ta på dem etc. På scenen är lite mer ensamt & utelämnande.

Hursomhelst, jag gick emot nervositeten och kom tillbaka till anledningen varför jag gör det jag gör. Anledningen som är så mycket större än min egna små rädslor. Jag hittade ner i min kropp och mitt hjärta. Därifrån kände jag tydligt hur mycket jag önskade att få dela min passion för yoga och meditation med alla dessa männsikor. Den där lilla nervositeten försvann så fort jag hade sagt HELLO. Om någon ville döma mig var det helt OK – jag ville oavsett dela det jag har och tror på.

Läs gärna mer om eventet HÄR och liknande tankar om nervositet och prestation HÄR.