Heeeej käraste ni! Nu är jag ute från vipassana meditation. Jösses. Det var magiskt på att sätt och vis men också galet tufft. Det blir lättare och lättare för varje gång jag gör det men att meditera 10 timmar om dagen i tio dagar är länge. Väldigt länge.

Jag upplevde allt och ingenting. Väldigt svårt att sätta ord på men för dig som inte gjort vipassana säger jag bara KÖR KÖR KÖR. Det är live-changing. Låter klyschigt men som om det finns ett liv före och efter vipassana.

Jag är fortfarande väldigt inne i min lilla tysta bubbla så kommer dela mer snart men nu ville jag bara skriva att jag mår bra och att jag älskar tystnaden.

Dags att stänga igen datorn igen. PUST. Shit va mycket intryck den kan ge på bara några minuter.

KÄRLEK TILL ER

Giving the planner a break to create space for new adventure. Something that happens when I am managing to, just like a kid, throwing myself into something with trust, vulnerability, openness and playfulness.

For this to happen, I need to let go of control. I need to feel that it is ok, not to know what will happen next. That it is ok not to plan every single detail of my day, of my life. That it is ok that some moments are ”unproductive”. When I allow for adventure in my life, I allow myself to be alive.

Because when my life is a safe plan and every single spot in my calendar is marked, there is no time for adventure. No time for spontaneity. No time to flow. Actually, no time to live.

So today, I am doing my best to ignore that planner voice in the back of my head. Instead I am leaning back to open my eyes for what is in front of me.

Goooooood morgon!!! ÄNTLIGEN. Nu drar vi till vårt kära slott i Bretagne. Jag är såååååå taggad på att åka dit. Varit i Stockholm en dag för att packa om. Jag insåg snabbt…. hur instängd jag känner mig i en lägenhet… hur svårt det är att vara närvarande i kroppen när jag är på stan… hur det i sin tur gör att jag tappar bort min närvaro… hur jag flyr in i mobilen.

Jag behövde flänga runt på stan hela dagen igår för att köpa grejer till retreaten och försökte verkligen gå långsamt och vara närvarande i min kropp men OMG vad svårt det är. När jag gick på Drottningatan bland alla människor fylldes mina ögon med tårar, jag kände liksom av allt för mycket. Det var som om jag kände stressen och sorgen från alla andra…eller var det min egen, jag vet inte. Hursomhelst, det där med att inte kunna öppna dörren och springa ut barfota på gräset passar inte mig. Nu ska det bli heeeeelt magiskt att få vara i Bretagnes vackra natur resten av juli. YEAH! Nu åker jag, Malin, Therese (som ska laga mat), Lisa (som ska hjälpa Therese) och Lolo (som ska ge massage) till Arlanda. BÄSTA LIGAN!

KÄRLEK!!!!!