Läsarkommentar…

Hej josefine!

Har läst din blogg då och då och finner det inspirerande att du gick från det klassiska sthlmslivet med karriärshets osv till att göra din grej och njuta av livet. Jag började själv för ca 1,5 år sedan att meditera regelbundet/köra yoga. DÅ var jag fast i tankar som snurrade kring karriärshets, skaffabarnhets, springa på krogenhets, resa 2 varv runt jorden osv. Har nu hunnit göra en del livsförändringar som bara får mig mer och mer på ”the right track”, det som verkligen är JAG och inte bilden av hur en tjej i 25årsåldern SKA leva. Tex har jag skaffat husdjur som jag längtat efter i flera år, trots att man blir bunden osv. IDAG är allt annorlunda och jag börjar tänka tankar om att flytta ifrån centrala sthlm ut till landet. Bara omge mig med djur, natur och riktigt liv. Har man blivit komplett galen? Att man som ung tjej, som jobbar med ekonomi inne i centrala sthlm vill dra ut till landet?? Skulle mina kollegor höra mig skulle de tro jag var galen. Men jag har börjat tycka att naturen är så vacker, hundra ggr finare än diamanter och diors senaste solglasögon.

Vet inte varför jag skriver detta, men antar att jag vill höra ett ”du är inte galen” haha =). Tack för en riktigt nice blogg som jag tror många människor finner stöd i.

Mitt svar…

Du är galen Zara. Men det är den finaste komplimangen jag kan ge dig. Enligt samhället är vi galna när vi bryter normer och börjar ifrågasätta dess struktur.

Hur som helst, när det där suget efter mening kommer och vi vill förstå livet på ett djupare plan måste vi låta oss gå den vägen annars tappar vi oss själva fullständigt, det är då jag tror vi blir deprimerade. Vi slutar leva och blir som robotar som bara följer det någon säger till oss – är ”duktiga” och beter oss så som man ska.

Trots att samhället från att vi är föds gör allt för att bura in oss i en liten likriktad box måste vi våga lyssna på vårt eget hjärta (bara det vet vår väg). Om alla började följa sina hjärtan skulle förmodligen samhället fullständigt förändras (kanske raseras) och förändringar är ju det läskigaste vi människor vet (oavsett om det är en ”bra” förändring).

Jag har nog alltid haft någon strävan att förstå  livet på ett djupare plan (det kanske vi alla har?) så när jag under mina skolår började utforska yogan och meditationen var det som att hitta hem. Trots det behövde jag först vandra vilse en stund i prestationsångesten och stressens värld. Mitt ”klassiska sthlmsliv” var ok men jag kände mig instängt och visste att mitt hjärta var på fel plats. Så fort jag fick rast sprang jag ut i skogen för att krama träd och till mina lärares och chefers stora förvåning försökte jag demonstrativt visa min kärna genom att sitta barfota på golvet och jobba. Tillslut lät jag hjärtat bestämma och tillät mig själv att bli galen – vilket jag inte ångrar en sekund

Tack för att du delar Zara. Naturen is ”the shit” och ja hundra ggr finare än Diors senaste glasögon. Fortsätt vara GALEN!

Läs gärna också:

”Vad är meningen med livet”

Foto – Adam Klingeteg

På söndag börjar min 21 dagars meditationsutmaning. Wihooo! En utmaning där vi mediterar en kvart per dag i 21 dagar. Första pris är en resa med Yogiakademin till Bretagne i sommar. Läs mer HÄR.

Innan vi sätter igång låt oss titta på vad meditation egentligen handlar om? Hmmm… det finns nog lika många svar på den frågan som det finns meditatörer men jag tror de flesta av oss kan enas om att det är tekniker för kroppslig och mental närvaro – ett sätt att gå utanför vårt sinne med dess tankar (som alltid tycks fokusera på dåtiden eller framtiden) för att istället landa i stunden.

Ett sätt att liksom börja ta kontroll över tankarna. Att förstå att vi inte är dem. Att förstå att bara för att en tanke ploppar upp så behöver den inte vara sann. I takt med meditationen så har jag insett att jag kan välja att tro på mina tankar eller inte. Vilket i sin tur leder mig till en känsla om vem jag är på riktigt, på ett djupare plan. Alltså bakom de där tankarna om vem jag är, hur min kropp ser ut, vad jag jobbar med, var jag bor etc.

Meditationen hjälper mig helt enkelt att landa i ett slags stilla varande där det andra ”ytliga” aspekterna spelar mindre roll. Jag skulle ljuga om jag sa att meditationen gjort att jag helt slutat bry mig om yttre aspekter – jag är mänsklig så det gör jag fortfarande. Tiden i meditation ger mig dock ofta glimtar av något mer – den där känslan av kärlek och harmoni som alltid finns där inombords, oberoende yttre omständigheter.

Hoppas du vill vill vara med på min utmaning :-). Kommentera gärna om du har frågor. #josefinesmeditationsutmaning <3

Igår skrev jag om min klaustrofobi i stan så bestämde mig för att ta en spontantrip ner till Halmstad och naturen. Helt underbart!

Började morgonen med yoga till havsutsikt & fågelkvitter och sen simmade jag i havet i typ 20 minuter :-). Kallt men alldeles magiskt. Det är en helt annan livskvalitet att bo i såhär. Känner mig fri när jag får springa runt barfota, höra fåglarna och dofta på de magiska syrenerna.

TACKSAM!