Hej då Indien. Hej min kropp. Hej min själ. Hej mitt liv. Shit, jag har bara varit här i 9 dagar men det har gjort underverk. På riktigt läkande underverk.

Efter att ha bott på retreat med massor av människor de senaste månaderna åkte jag till Indien med lite av en ”socialöverdos”.  Att bo i ”yogakollektiv” är min dröm och jag är galet tacksam över att jag får göra det så stora delar av året. Tacksam över alla nya härliga vänner det ger mig.

Men innan Indien skrek min kropp och själ efter ensamtid och hade nog gjort det ett tag. Men eftersom jag inte lyssnade på de subtila signalerna (dvs fortsatte umgås med folk 24/7) gav kroppen mig starkare och starkare varningar… mitt högra knä svullnade upp, min kind fick massa utslag, min mage började krångla och jag sov dåligt… Jobbigt men ibland krävs det visst!

Efter de här ensamdagarna i Indien känner jag mig HEL igen. Knät är i toppform, utslagen är borta, min mage på strålande och jag sover som en prinsessa.  Det finaste av allt – jag är så närvarande & klar för tillfället. Tar med mig det hem till Sverige nu. Wihoooo ser fram emot vår i Stockholm. Nu ska jag stanna hemma ett tag.

KÄRLEK!

Läs gärna mer om att resa ensam HÄR.

GOD MORGON från Indien.

Jag har det helt magiskt här. Imorse vaknade jag av fåglelkvittret vid 6-tiden, satte mig på stranden och drack mitt kära ingefära-honung-citron te samtidigt som jag skrev dagbok. Därefter ställde jag mig på yogamattan – jag andades långsamt, rörde mig långsamt och lyssnade in min kropp. Steg för steg lät jag den få som den ville. Utan minsta stress, utan minsta prestation. Jag var så närvarande, med andetaget, med kroppen, med vinden, med vågorna. När kroppen sen ville landa i savasana – lät jag den ligga där tills den hade vilat klart. Jag kände läkning i hela min kroppen. Efter denna magiska stund hade klockan blivit 10 så hade visst hängt på mattan i 3-4 timmar. Sen hoppade jag i havet och simmade. Sen var klockan 11 och jag var sugen på frukost så gick till favvohaket precis bredvis min bungalow. Efter fyra vintrar här så vet killarna där exakt vad jag vill ha… ”Josefine Special” bestående av omelett, avokado, papayasallad, citronjuice, papadam (bröd gjort på linser) och kaffe. Bästa bästa!

Efter lite datortid så känner min kropp för att gå en låååång promenad längst stranden nu.

Det är så skönt att bara få vara själv i några dagar och helt lyssna på vad min kropp vill. Dock vill jag poängtera att givetvis inte alltid leva som en eremit, jag saknar alla hemma så blir inte kvar här sålänge denna gång.

Ses snart!

Det känns underbart att vara tillbaka på otroliga slottet i Bretagne. Förutom att det är galet vackert här så finns det liksom någon magi i luften. En magi som i alla fall inte mina foto-skills kan visa på bild – den måste helt enkelt upplevas på denna plats. Jag var här på slottet hela förra sommaren då vi körde våra första retreats någonsin med Yogiakademin. Jag minns hur nervös jag var dagarna innan, eh eller kanske närmare bestämt månaderna innan!

Först var jag såklart nervös över att ingen skulle boka, så tillsammans med Peter och Jens, gick jag ALL IN för att sprida Yogiakademin. Några veckor innan var alla retreat helt plötsligt överbokade och väntelistan började fyllas på…. Superkul såklart men jag blev livrädd. Jag hade ju undervisat galet många klasser och haft några helgretreats tidigare men nu skulle jag alltså undervisa och underhålla dessa deltagare i  en heeeeeeel vecka…ahhhhhh… massa jobbiga tankar dök upp och snurrade runt i mitt huvud…

”Kommer de tröttna på mig?” ”Hur ska det gå?” ”Är jag inte lite ung för att hålla retreats?” ”Har jag verkligen någonting vettigt att dela med mig av?”

Inte så härliga tankar precis! Men jag bestämde mig för att inte lyssna på dem. Jag gick helt enkelt emot nervositeten (hade ju inte riktigt något val!). Istället kom jag tillbaka till anledningen varför jag gör det jag gör. Anledningen som är så mycket större än mina egna små rädslor. Jag hittade ner i min kropp och mitt hjärta. Därifrån kände jag tydligt hur mycket jag ville dela min passion för yoga och meditation med alla som bokat retreaten. Den där jobbiga nervositeten försvann. Givetvis kan jag inte nå ut till alla och självklart kommer vissa personer på mina klasser döma och ogilla det jag undervisar…. Jobbigt för egot såklart men jag insåg att jag inte kommer dö av det. Sålänge jag är ärlig mot mig själv och delar det jag tror på från hjärtat så är allt som det ska.

Det kan fortfarande dyka upp nervösa tankar eller känslor inför ett stort yogaevent eller retreat men jag lär mig mer och mer att välja bort de tankarna. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att dela yoga och jag hade länge en dröm (som nu ju är verklighet!) om att få göra det genom att hålla retreats runt om i världen, för att liksom lära känna människor mer på djupet.

Jag märkte dock ganska snabbt hur lätt det var att förstöra den drömmen genom att föra in nervositet, prestationsångest och leta efter perfektion. Kanske någon som känner igen sig? Då tappar man liksom lusten för allt – drömmen blir snarare ett helvete. Hursomhelst, det jag vill komma fram till är att jag inför detta retreat faktiskt kände mig väldigt lugnt och istället taggat för att få dela min passion för yoga och meditation.

Igår hade vi första dagen med en underbar grupp – en härlig blandning av killar och tjejer, tonåringar och föräldrar. Vi hann redan med totalt sex timmar yoga och meditation :-). Går ut hårt. Nu är det dags för middag som grymma Detoxlife Johanna lagar! Läs gärna hennes nya grymma blogg på naturligt snygg. 

Läs gärna mer om prestationsångest HÄR.