SKÅL FÖR KÄRLEKEN! Igår gifte sig min kära lillasyster Susanna med bästa Fredrik! Jag grät floder under ceremonin för att det var så vackert. De har varit tillsammans i 9 år (jag är imponerad!) och passar perfekt ihop. Inte nog med det så är mina föräldrar gamla vänner med hans föräldrar och jag har gått i samma klass som Fredriks lillebror Petter. Ibland är världen liten.

Egentligen måste jag erkänna att jag lite skeptisk till bröllop eller framförallt det där med att lova varandra att hänga ihop tills döden skiljer oss åt. Det kan man väl inte veta?! Jag tror absolut på monogami och att det finns något väldigt vackert i att bygga en relation och ett liv med en person MEN hur ska man kunna veta hur länge man kommer vara kär. Givetvis är det dalar i alla förhållande som man kan kämpa sig igenom och växa av men ibland kanske man helt enkelt istället växer ifrån varandra. Då känns det ju som en bättre idé att gå vidare… än att exempelvis leva i en relation som tar energi eller där otrohet blir verklighet.

Hursomhelst – trots min lilla skeptisim kring just det faktumet så tycker jag bröllop i sig är fantastiskt – en dag och fira kärleken! Men kanske kunde man byta ut det där med ”att hänga ihop tills döden skiljer oss åt” till ”att lova varandra fullständig ärlighet, kärlek & tillit sålänge som det känns genuint”. När jag tittar på Susanna och Fredriks relation så är det just dessa 3 vackra aspekter jag ser – så just nu vet jag att de är lyckliga ihop vilket gör mig väldigt lycklig också.

Läs gärna mer om relationer och framförallt tillit HÄR.

På den frågan svarar jag kanske lite motsägelsefullt – EGEN TID! Just haft ett dygn för mig själv i skogen. Det var underbart härligt men jag vill absolut inte alltid leva såhär som en eremit, jag älskar att vara med människor. Dessa små stunder av egen tid ger mig dock så mycket styrka, så mycket klarhet.

Och efter dessa stunder vill jag inget annat än att vara med andra. Båda delarna måste liksom finnas där. Ett liv helt ensam känns megatrist men ett liv där jag aldrig får vara ensam skulle göra mig galen.

Utan att vara någon form av expert på kärleksrelationer tror jag även detta kan vara en nyckel till ett härlig förhållande. Att ge varandra space för att sen smälta samman, låta varandra vara för att stunden efter vara som en…

Kanske de svåraste som finns…. Är man nykär vill man ju ofta hänga ihop 24/7 och i en relation där kärleken tycks ha slocknat kanske man umgås dygnet runt för att slippa vara ensam, för har man inte varit ensam på länge kan det vara det läskigaste som finns.

Läs gärna mer om egen tid HÄR & HÄR.

Hej då Indien. Hej min kropp. Hej min själ. Hej mitt liv. Shit, jag har bara varit här i 9 dagar men det har gjort underverk. På riktigt läkande underverk.

Efter att ha bott på retreat med massor av människor de senaste månaderna åkte jag till Indien med lite av en ”socialöverdos”.  Att bo i ”yogakollektiv” är min dröm och jag är galet tacksam över att jag får göra det så stora delar av året. Tacksam över alla nya härliga vänner det ger mig.

Men innan Indien skrek min kropp och själ efter ensamtid och hade nog gjort det ett tag. Men eftersom jag inte lyssnade på de subtila signalerna (dvs fortsatte umgås med folk 24/7) gav kroppen mig starkare och starkare varningar… mitt högra knä svullnade upp, min kind fick massa utslag, min mage började krångla och jag sov dåligt… Jobbigt men ibland krävs det visst!

Efter de här ensamdagarna i Indien känner jag mig HEL igen. Knät är i toppform, utslagen är borta, min mage på strålande och jag sover som en prinsessa.  Det finaste av allt – jag är så närvarande & klar för tillfället. Tar med mig det hem till Sverige nu. Wihoooo ser fram emot vår i Stockholm. Nu ska jag stanna hemma ett tag.

KÄRLEK!

Läs gärna mer om att resa ensam HÄR.