Vi kan inte förändra vad som hände i USA igår. Valet är avgjort.

Det hjälper helt enkelt inte att vi möter Trump och hans anhängare med mer hat. Kan vi istället lita på att en extrem leder till en annan. Lita på att utan smärta kan inget förändras. Lita på att kaos uppstår för att förändringen är i gång. Lita på att detta behöver hända för att ett större skifte ska kunna ske. Lita på att detta är inte är slutet utan början på något nytt, något mer hållbart.

Det hjälper heller inte att vi grottar in oss i alla detaljer om det som skett. Jag vet att de flesta av oss är sedan länge är väl medvetna om att världen är i ett kaotisk tillstånd. Det är fruktansvärd. Det är tydligt att stora delar av mänskligheten är på väg i fel riktning just nu. Det är viktigt att veta. Men genom att fokusera hela vår uppmärksamhet på negativa händelser tror jag att det finns en risk att vi alla blir lamslagna. Sugs in i en oändlig negativitet och rädsla. Ner i en slags hopplöshet där vi helt omöjligt kan skapa handling. Där vi helt omöjligt kan hjälpa till och göra världen till det bättre.  För det är väl det du vill? Det är väl därför du lusläser nyheterna och försöker hålla dig informerad om vad som pågår i världen?

Hur kan vi rädda världen om vi först inte räddar oss själva? Vi måste först skapa ett skifte inom oss själva. En person som inte är i kontakt med sig själv kan ju såra och förstöra utan slut. En sådan person är livsfarlig för sig själv, för sin omgivning, för världen. Det är nog hopplöst att försöka förändra världen eller andra men vi har makten att förändra oss själva. När vi skapar detta skifte inom oss blir vi starka, på riktigt. Denna styrka gör att vi per automatik inspirerar andra vilket således…steg för steg… börjar fler personer blicka inåt. En dag kanske till och med meditationen når Mr Trump. Steg för steg förbättras världen.

Personligen viger jag mitt liv till att skapa detta skifte hos mig själv och förhoppningsvis inspirera andra att göra detsamma. Ju fler vi är desto starkare blir vi. När vi lever i hjärtat, är det omöjligt att skada och såra någon eller något annat. Vi möter automatiskt mörkhet med ljus, våld med kärlek.

”Darkness cannot drive out darkness, only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that.” Martin Luther King, Jr.

Foto – Adam Klingeteg

IGEN OCH IGEN…Våld. Omedvetenhet. Aggressivitet. Mörker. Förtvivlan. Sorg. Vrede. Tragedi. Katastrof. Förtryck. Ondska. Falskhet. Hopplöshet.

Är jag egoistisk om jag lägger bort tidningen, slår igen datorn, trycker på OFF…när jag har fått nog? När jag inte orkar se mer? Vad hjälper det att jag känner till varenda förlopp och händelse?

Jag är sedan länge väl medveten om att världen är i ett kaotisk tillstånd. Det är fruktansvärd. Men behöver jag grotta in mig i alla detaljer? Detaljer som media valt ut som viktiga.

JA, det är tydligt att stora delar av mänskligheten är påväg i fel riktning just nu. Det är viktigt att veta. Men genom att fokusera hela vår uppmärksamhet på katastrofer tror jag att det finns en risk att vi alla blir lamslagna. Sugs in i en oändlig negativitet. Ner i en slags hopplöshet där vi helt omöjligt kan skapa handling. Där vi helt omöjligt kan hjälpa till och göra världen till det bättre.  För det är väl det du vill? Det är väl därför du lusläser nyheterna och försöker hålla dig informerad om vad som pågår i världen?

Dalai Lamas uttalande efter Parisattacken i vintras känns viktigt att ta i beaktning…

”Violence is a reaction by short-sighted, out-of-control people. At 81, I believe it cannot be resolved through prayers or government help. We have to begin the change at individual level and then move on to neighbourhood and society.”

– H.H. the 14th Dalai Lama

Hur kan vi rädda världen om vi först inte räddar oss själva? Som kloka herr Lama hävdar bör vi först skapa ett skifte på individnivån. En person som inte är i kontakt med sig själv kan ju såra och förstöra utan slut. En sådan person är livsfarlig för sig själv, för sin omgivning, för världen.

Det är nog hopplöst att försöka förändra andra men vi har makten att förändra oss själva. När vi skapar detta skifte inom oss blir vi starka, på riktigt. Denna styrka gör att vi per automatik inspirerar andra vilket således…steg för steg… förbättrar världen.

Det är inte lätt men kanske kan meditation vara en början?

Personligen viger jag mitt liv till att skapa detta skifte hos mig själv och förhoppningsvis inspirera andra att göra detsamma. Ju fler vi är desto starkare blir vi. När vi lever i hjärtat, är det omöjligt att skada och såra någon eller något annat. Vi möter automatiskt mörkhet med ljus, våld med kärlek.

”Darkness cannot drive out darkness, only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that.” Martin Luther King, Jr.

KÄRLEK <3

Foto – Peter Sahlberg & Jonathan Kjell

24 december, julafton – för många den viktigaste högtiden på hela året. Jag befinner mig som ni vet i Costa Rica och håller Yogiakademiretreat för ett 20-tal svenskar. Yogiakademins storebrorsa, Surfakademin ligger ett stenkast från oss och har också fullt hus under denna period.

Vi ville givetvis skapa en magisk julafton för våra deltagare så vi hade sedan länge tillbaka bestämt att anordna akroyoga (en lekfull yogastyre som handlar om tillit till varandra) för både surf-och yogagänget och sen hade vi bokat upp byns bästa restaurang (en av de få ställena som faktiskt ligger på stranden, annars är det bara djungel).

Efter akroyogan i solnedgången vandrar vi i samlad trupp mot restaurangen. Alla är glada efter en underbar dag med yoga och surf.

När vi anländer till restaurangen är live-bandet i fullgång och vi ca 60 personer sprider ut oss på olika bord och sätter oss ner under det vackra månljuset. Mitt bord är fylld av ett gäng härliga yogisar och en surfare. Vi beställer förrätter, de kommer in. Vi beställer varmrätter, de kommer in. Det är väldigt mysigt och gott. Stämningen är långt ifrån julig men underbart härlig i alla fall!

Mot slutet av min varmrätt ser jag hur ett gäng på 5-6 personer sittandes på andra sidan restaurangen reser sig upp och börjar gå med snabba steg går ut från restaurangen. De har inte fått någon mat på 2 h och 20 minuter. De är ursinniga. Besvikna. Med all rätt. Det är julafton och vi har utlovat et magisk 3-rätters middag och här har de suttit i över två timmar med endast en fördrink. Hela teamet springer in i köket, snackar med kocken, ägaren…..det är kalabalik. Vi gör vårt bästa för att alla ska stanna och få mat men 5 av våra deltagare drog hem, hungriga på julafton. Katastrof.

Hela teamet hade lagt ner sin själ för att få allt att bli perfekt på denna dag så händer detta. Vi är förtvivlade, ledsna, hjälplösa. Deras julaftonskväll är förstörd. Gästerna gav sin tillit till oss. Vi gav vår till restaurangen. Vi alla blev bedragna. Det gör ont i oss alla och det enda vi kan göra är att säga FÖRLÅT.

Det är ett väldigt stort ansvar att styra upp julafton för 60 personer och snart är det nyår med ett nytt gäng….ahhhh….men nu är det nya tag. Vi måste främst öva på att hitta tillbaka till tilliten till oss själva, till restaurangerna här i Costa Rica. Nyårsafton ska bli magisk!

Läs gärna mer om tillit HÄR.