introvert

Picknick dejt

picknick picknick picknick

Jag älskar picknick!!!!! Det är något magiskt med att sitta ute och äta i sanden så jag är mega glad att våren är här.

 

Häromdagen gav jag mig ut på en egen liten picknick – så mysigt. Oftast föredrar jag att laga mat och äta tillsammans med någon jag tycker om men ibland diggar jag (som ni säkert vet!) att vara lite för mig själv.

 

Jag är dock ofta lat när jag äter ensam och styr upp något som går snabbt och ärr enkelt att laga. MEN när jag väl lägger lite mer tid & energi även på mina ensam måltider så blir det ofta väldigt väldigt fint – en dejt med mig själv helt enkelt. Denna lilla picknick stund var MAGI!

 

Läs gärna mer om min introverta sida HÄR 😉

Jag är introvert!

strandp4-1 En dag för mig...

Jag är introvert och får energi av att vara ensam. Utan det blir jag ännu knäppare än vad jag redan är… Min kropp och själ har skrikit efter ensamtid i flera dagar så för att undvika galenskap unnade jag mig en Josefinedag idag. Jag älskar att få skapa dessa retreat med Yogiakademin, träffa all underbara deltagare och dela med mig av yoga och meditation. Jag är så passionerad för det jag gör, lägger ner min själ för att dela det jag tror på… men i stunder tar passionen över och jag glömmer bort mig själv.  Jag har massor att ge men bara när jag ser till att landa i mig själv mellan varven. Utan ensamtid tappar jag bort mig själv och meningen med det jag gör.

 

Min Josefinedag börjades givetvis med morgonyoga och lååång Savasana (här får jag i för sig lite ensamtid varje morgon). Men istället för att äta brunch med alla deltagarna så åt jag en frukost på altanen i min ensamhet, mysigt! Sen gick jag på en heeling session med en Argentinsk kvinna.  Det var första gången jag träffade henne så jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på men många av mina vänner har varit hos henne flera gånger och fått otroliga upplevelser. Det fick jag verkligen också – två timmar av ren magi. Hon tryckte på punkter som fick mina tårar att spruta. Punkter som fick min kropp att landa in i sitt parasympatiska tillstånd av fullkomlig avslappning – en viktlös känsla som jag ibland får efter många timmar av meditation. Underbart att få bli omhändertagen. Så tacksam för den stunden.

 

Efter sessionen badade jag, vilade i skuggan och tog en långsam promenad längst hela stranden. Sen satte jag mig och mediterade vid strandkanten och öppnade ögonen lagom tills att solen skulle försvinna bakom horisonten. Jag är nere och badar i solnedgången varje dag men ibland känner jag mig typ blind… jag missar hur vackert det är. Idag såg jag allt med klara ögon och gåshus på kroppen – hela mitt väsen var närvarande och njöt av det vackra.

 

På kvällen var det andra saker som slet för att få min uppmärksamt, yogagänget skulle gå ut och äta på min favvo restaurang på stranden och Peter hade också storslagna idéer men jag lyssnade in och stod emot. Jag behövde vara själv lite till. Det slutade med en mysig hemmamiddag under stjärnorna med djungelnsbrus i bakgrunden.

 

Nu är jag påfylld ett tag. TACK!

 

Läs gärna fler av mina tankar om ämnet här…

Egen tid

Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv

 

 

Egentid i solnedgången…

solnedgång

Heeeeej! Jag har varit i Santa Teresa i över två veckor nu. Det är galet vackert, alla dessa soluppgångar, solnedgångar… men i stunder känner jag mig blind. Jag glömmer bort att stanna upp och verkligen njuta av stunden. Verkligen se solen, höra vågorna, känna vinden… jag glömmer bort att jag ibland behöver egentid.

 

Jag älskar att få skapa dessa retreat med Yogiakademin, träffa all underbara deltagare och dela med mig av yoga och meditation. Jag är så tacksam för det men i stunder glömmer jag bort mig själv. Jag fokuserar på att alla deltagare ska ha det fantastiskt, lägger ner hela min själ i det. Jag har massor att ge men bara om jag ser till att landa i mig själv mellan varven också. Tog just en lång härlig strandpromenad i denna vackra solnedgång, sen satte jag mig och mediterade vid strandkanten och öppnade ögonen lagom tills att solen skulle försvinna bakom horisonten. WOW…det gav mig kraft. Jag hittade tillbaka till mig själv – nu har jag något äkta att ge igen.

 

TACKSAM för denna stunden.

 

Shit, ibland behöver jag verkligen egentid…läs gärna mer HÄR.

 

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!