Morgonens yoga med Malin är riktigt härlig, samma sekvens som tidigare mornar vilken kroppen nu börjat lära sig och man kan riktigt känna in vad ens kropp behöver för stunden. Vid det här laget har jag verkligen börjat älska den inledande shakingen och ser numera framemot denna del av yogan. Malin guidar oss även in i en rofylld och harmonisk meditation där jag för varje dag får lättare att fokusera på det inre. Den efterföljande flowklassen med Josefine är fantastisk (det är mycket superlativ denna veckan men det är svårt att beskriva med ord hur bra det faktiskt är, fantastiskt räcker liksom inte) och återigen skakar kroppen av ansträngning efteråt.

När tystnaden bryts efter klassen är det något som släpper inom mig och det är svårt att beskriva den befriande känsla- inte över att få prata utan det är som att massa känslor har bearbetats under tystnaden och  som nu är redo att lämna kroppen. Ett spontant utrop av ”Vi klarade det” ifrån en av deltagarna får hela gruppen att brista ut i ett härligt, spontant gapskratt som är svårt att sätta stopp på. Det bubblar i hela kroppen!

Efter att tystnaden har brutits har vi en ledig eftermiddag som spenderas med båttur till Agonda, närmaste by, där jag för första gången får studera lite indisk civilisation (det är då jag inser hur ”skyddade” vi är på Khola Beach). Båten (tänk en liten vikingabåt rymmandes fyra-fem personer) tar oss till en strand full av aktivitet med turister, surfare, hundar och en hel drös med heliga kor (!) och det är en enorm kontrast till de tidigare 40 timmarna av tystnad. Vårt första stopp är Zest, som våra två magiska yogalärare har tipsat om, där hela gänget beställer in raw kakao- och kokosglass som jag redan när den är uppäten ångrar att jag inte beställde två av- så god var den. Lite snabb shopping hinns med, bland annat har jag fått beställningsorder av mammsen på ett långt halsband vilket jag till slut får en indisk kvinna att producera på plats.

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om min Dag 4

En dag helt i tystnad. Fram till lunch går det lätt, de tidigare dagarna har ju även dessa varit tysta fram till lunch men därefter blir det svårare. Har egentligen inget behov av att prata men det händer ganska mycket mentalt när man är tyst- man ”tvingas” umgås med sig själv på ett helt annat plan än tidigare och kan inte fly ifrån sina tankar. Det är mycket blandade känslor under dagen, under vissa stunder känner jag mig enormt ensam för att senare känna frustration och en rastlöshet i kroppen. Stundtals tycker jag att tystnaden är fruktansvärt jobbig och stundtals tycker jag att den är oerhört skön.

Under yogaklasserna kommer jag ännu mer till insikt och det är som att känslorna är utanpå kroppen. Malin tar med oss på en fantastisk meditativ stund där vi i tystnad promenerar i den varma sanden bort till stenklipporna där vi mediterar till solnedgången. Det är en helt magisk stund och jag får nästan nypa mig själv i armen för att förstå att jag sitter i Indien och mediterar till solnedgången- overkligt och det vilar en magisk aura kring stunden.

Den tuffaste stunden av tystnaden är under middagen, jag som är en social prick har svårt att inte delge mina upplevelser under dagen men bestämmer mig för att hänge mig åt smakerna i den ayurvediska maten, tuggar varje tugga lite extra och känner verkligen in smakerna.

Somnar med en viss tillfredsställelse i kroppen, jag har klarat en hel dag – nu är det bara en natt och morgon kvar av tystnaden.

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om dag 3.

Hej hopp från Ida i Indien! Grundschemat ser ut som gårdagen med väckning 07.00 där jag även hinner med en kort löptur, yoga med Malin, frukost, flowklass med Josefine följt av lunch vid halv ett-tiden där vi även bryter tystnaden  och därefter lite ledig tid fram till sista yoga/meditationspasset på eftermiddagen. Man kommer snabbt in i detta härliga ”schema” och jag njuter för fulla muggar, eller som vi säger i Göteborg – jag har det riktigt gött!

Flowklassen med Josefine är idag galet jobbig med fokus på höftöppningar och i slutet skakar musklerna av anspänning. Josefine är otrolig- så duktig på att guida och få en att utvecklas i såväl positioner som i det mentala. Hon har känsla för att trycka på precis rätt knappar, ibland lägger hon bara en hand på höften som gör att man direkt kommer djupare in i en position och ibland säger hon ett ord eller en mening som går rakt in i hjärtat. Min favoritform av yoga är när jag får utmana mig själv och våga pusha mig själv lite längre- det är då jag når ett totalt fokus. Dock är min egen utmaning denna vecka att släppa prestigen, lyssna på kroppen och försöka slappna av och därför är de meditativa delarna under veckan så viktiga för mig! Eftermiddagen spenderas med en lugnare flowklass med Malin följt av en Kundalinimeditation på stranden med shaking, ”playtime”, sittande meditation och Savasana. Äntligen börjar jag få in shakingen, är inte längre yr utan nu börjar kroppen röra sig själv till den återkommande shakingmusiken, det är som att varenda cell i kroppen vill röra på sig när den rytmiska musiken börjar spelas. 

Efter middagen inleds det som jag har sett framemot med skräckblandad förtjusning, någonting som jag aldrig tidigare har gjort och som jag inte riktigt vet hur jag kommer att reagera på – nämligen 40 timmars tystnad. Josefine och Malin har ordnat en fantastiskt fin ceremoni för oss med en brasa på stranden. Under dagen har vi skrivit ner vad som hindrar oss från att nå våra drömmar- jag fyller ett helt blad som jag sedan slänger in i flammorna. Eldar upp alla hinder från att leva mitt liv till fullo. Denna ritual inleder således den 40 timmar långa tystnaden och när jag lägger mig ner i sanden ser jag plötsligt två stjärnfall och tänker tyst för mig själv ”att detta är början på något nytt”- både med lappen som nu är ett minne blott efter brasans lågor och två (!) stjärnfall.

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om min dag 2.