Jippi!!!!!! Vi har precis lagt till två till veckor här i vårt paradisiska Khola Beach. Alla våra retreat är helt fullbokad med väntelista så vi kände att det var läge att lägga till två veckor till. Å jag är lyckligast av alla för det betyder att jag kommer få hänga på denna plats ännu länge. YES YES YES!!!!!

Dessa datum är vad som gäller:

26 feb – 5 mars

5 – 12 mars.

Spana in mer på yogiakademin.se och maila [email protected] för att boka.

YEAH, YEAH, YEAH – sååååååå glad!!!!!

Foto – Filip Cederholm

Heeeeello underbara ni!

I veckan var vår kära vinnare av höstens yogautmaning – Ida Lindman med Yogiakademin i Khola beach. Många av er känner ju redan Ida eftersom hon peppade er alla så mycket under utmaningen i november. Det var sååååå kul att få träffa henne på riktigt. Jag hade redan ett fantastiskt intryck av henne efter all aktivitet här på bloggen men kan meddela er att hon är ännu mer underbar på riktigt. Shit alltså vilken coooool brud.

Precis som hennes Instagram konto @im_healthyenergy visar är Ida en tjej med galet mycket energi och passion för hälsa. Dessutom snackar hon härlig göteborgska. Under de kommande sju dagarna kommer ni få en liten resedagbok från Ida där hon dag för dag berättar om sin upplevelse här på retreatet. Wihoooo! Jag ser fram emot denna läsning.

TUSENTACK till dig Ida, längtar tills vi ses igen.

Ä N T L I G E N. Nu sitter jag på planet till Khola Beach igen. Wihooo!

Jag reser oftare och oftare men trots det verkar det som om jag får mer och mer resfeber. Det borde väl vara tvärt om, eller?

Hursomhelst – den finns där. Jag ser den. Försöker acceptera den. Min resfeber ter sig så att jag får ont i magen, får svårt att sova, försöker göra 100 saker samtidigt, får svårt att prioritera, blir irriterad (tar ut det på alls runt om) och överdrivet sårbar (gråter över ingenting).

Den är oftast värst dagen precis innan jag ska resa för då har jag sällan tid att känna in resfebern (då ska det ju packas å sägas hej då), då flyr jag istället ifrån känslan. Det i sin tur gör mig både förvirrad och rastlös.

Väl på planet brukar det bli skönare. Då får jag äntligen tid att känna in min oro, sätta mig ner och verkligen låta tårarna rinna. Haha… Låter kanske knäppt men efter några timmar av gråtande i sittandeställning så brukar jag må bättre. Gråter alltid på plan i alla fall när jag flyger utan sällskap.

När jag väl landar har jag nästan glömt den där gråten, då känner jag mig hemma igen. Vi får se hur det blir denna gång :-).