God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…

JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.

Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.

Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.

Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.

På vårt första retreat här i Santa Teresa så var min fina bloggkollega här på Metro Mode med oss – Dasha Girine. Hon hade inte yogat eller mediterat så mycket tidigare så jag såg verkligen fram emot att dela min passion med henne.

Igår läste jag hennes blogg och började gråta…. det var så vackra ord… precis det jag vill förmedla. Jag kan inte ens hitta ord för att återberätta… Så in och läs HÄR.

Ibland tvivlar jag på om jag når fram och jag lyckas dela det vackra som yogan, dansen, meditationen, staken dagligen ger mig. För mig räcker det att en enda person känner såhär. Tack Dasha för att du delar. Tack för att du kom hit och gav din tillit.

Förra veckan hade vi ett gäng andra magiska bloggerskor här med oss och även deras ord har fått mig att fälla ett gäng lyckotårar. Skriver mer om det senare men läs gärna lite HÄR.

Tacksam. Tacksam. Tacksam. Över vår sista dans här ihop. Över alla vackra människor jag får möta här. Över alla möten mellan människor som sker framför mina ögon. Det händer något när vi bor, yogar, dansar, äter, leker, badar tillsammans i tio dagar…. Vi liksom släpper lager, roller, titlar och bara är… som vi är. Tillåter vår kärna att lysa igenom. Kanske det vackraste som finns…

Idag åkte en grupp hem. En grupp där jag fått så många nya vänner. En grupp jag haft galet kul med. Vi avslutade med något jag älskar lika mycket som yoga – Dans utan prestation. Dans som meditation. Dans där vi bara låter kroppen bestämma hur den vill röra sig. Dans där vi får vara galna och fria. Dans där vi struntar hur vi ser ut…..Wiiieeee…..

Läs gärna mer om aktiv dans meditation HÄR.