Jag kom fram söndag eftermiddag till Yogiakademin och jisses vad fint. När jag gick ned för trapporna till den gömda stranden Khola Beach och blickade ut över alla små bungalows, yogashala och havet, omringad av palmer då var jag såld. Lyckorus i hela mig. Hann träffa min roomies lite hastigt och sen var det dags för första yoga klassen. Började med Josefines favorit – shaking. Det var så skönt att ta på sig ögonbindeln och rikta fokus inåt. Shakea och släppa taget. Klassen fortsatte och vi flödade genom hela kroppen och även ”touched my soul”. Josefine har sån förmåga att komma åt en. Det var min första klass med henne men förstod rätt snabbt att oj, this girl is magic. Vi avslutade klassen med att sitta med korslagda ben mittemot en fritt främmande människa och vi slöt ögonen.  Andades. Connectade. Sharing. Det är något alldeles för subtilt och fint för att kunna förklara det. Men att sitta och blicka in i någons ögon och vara så närvarande är fantastiskt, att sedan dela med sig en sanning som kommer från hjärtat. Läskigt men otroligt givande. Namaste. / @freespiritbylisa

Efter fyra mellanlandningar så fick jag kliva ut och andas den härliga varma luften. AHHHH – love it! Redan vid mellanlandningar i Bombay så kände jag lugnet välla över mig. Jag kom på mig själv då alla gick längs korridorerna på flygplatsen med ett helt annat tempo. Jag gick förbi alla i racer fart trots att jag inte hade bråttom till nästa flyg. Det är ett helt annat tempo här. Ingen stress i luften.  Jag saktade ner, gick så där obehaglig sakta. Det spelades nå tibetansk musik ur högtalarna och det luktade Sandelwood-rökelse i vänthallen och då kände jag i hela kroppen Yes, India baby Im back!!

Satte mig i bilen som skulle ta mig till Agonda beach, chauffören sa inte ett ord. Han var helt knäpptyst under hela färden på 1,5 timme utom en gång då han sa ”ATM?”. Jag njöt av tystnaden, satt och blickade ut över den nya miljön. Luften, lukten, naturen och atmosfären var densamma som sist. Solen hade precis börjat gå upp. Himlen var så vacker. Följde solens uppgång med blicken hela resan, såg hur den förändrade färg från ljus rosa. Palmerna svingade. Jag fick sån varm och lugn känsla inom mig. Så kallat ”wanderlust heart, when going away i feel like coming home” känsla.

Och, HEJ ALLA FINA! Lisa heter jag och gästar Josefines blogg denna vecka för att berätta om min vecka på Yogiakademin på Khola Beach i Indien. Det var HELT magiskt och jag tänker dela med mig av något från varje dag i sju dagar. Kraaam / @freespiritbylisa

HAPPY SUNDAY! Hur mår ni? Denna söndagen vill vill jag inspirera till att köra en sittande meditation. Denna teknik används mycket i den buddhistiska zentraditionen. En enkel men svårbemästrad teknik som går ut på att vi ska räkna våra andetag. Det låter ju lätt som en plätt, men efter att ha provat tror jag att de flesta av oss inser hur svårt det är att behålla koncentrationen på räkningen. Med tiden tränar vi dock upp vår ”uppmärksamhetsmuskel” så att det blir lättare och lättare.

Gör så här

1. Sätt en timer på 15 minuter och inta en bekväm sittande position.
2. Blunda och slappna av i kroppen.
3. Låt andetaget vara naturligt, in och ut genom näsan.
4. Börja räkningen. Räkna ett till dig själv när du andas ut. Nästa gång du andas ut, räkna två och så vidare upp till fem.
5. När du nått fem börjar du på en ny cykel och räknar ett på nästa utandning. Räkna alltså endast på utandningen och aldrig mer än till fem. Det gör att du blir medveten om när din uppmärksamhet vandrat iväg och du befinner dig på 11, 13, eller till och med 88.
6. När känslor och tankar dyker upp för du vänligt men bestämt tillbaka uppmärksamheten till att räkna dina naturliga andetag.
7. Om det är många tankar i omlopp kan du ta hjälp av dina fingrar för att räkna andetagen.

Hur var det? Gick det att få något fokus eller var tankarna överallt och ingenstans?

MASSA KÄRLEK TILL ER!