Från instängd i ett klaustrofobiskt rum på ett sterilt sjukhus till fullkomlig frihet i en trädkoja mitt ute i djungeln.
Fyra dagar av magi på en community, vid namn Pacha Mama, ute i ingenstans – långt in i den costa rikanska djungeln. En plats dit människor från hela världen kommer för att landa. För att andas. För att…ehh…typ förstå meningen med allt.
Bott här tillsammans med apor, fåglar, ödlor i en trädkoja utan väggar omringad av uråldriga träd och vackra blommor. En plats utan uppkoppling. En plats där Facebook, Instagram och bloggandet kändes långt långt borta.
Här får jag kraft. Här hittar jag tillbaka. Till mig själv. Till mina sinnen. Jag hör det gudomliga kvittrandet från fåglarna, njuter av doften från lotusblomman, beskådar aporna som hoppar mellan trädtopparna och känner mina nakna fötter mot den leriga jorden.
Jag är lyrisk. Jag är grundad. Jag är levande.
Läs gärna om mina motsatsen, om mina sjukhusäventyr”Gilla läget” eller ”Du kommer aldrig mer kunna gå”.
