djungelkoja

Dags att lämna stan?

IMG_5627 IMG_5629

Just nu befinner jag mig i en röd liten stuga omringad av träd med utsikt över en vacker sjö. Jag lämnade stan igår för att åka hit till härliga Shambala Gatherings. Det tog inte många andetag innan jag landade – det råder verkligen harmoni i luften på denna plats.

 

Jag är här för att hålla ett helgretreat tillsammans med fina Shay men det är inte bara ett retreat för deltagarna utan även för mig. Så härligt att få bo mitt i naturen och höra fåglarna kvittra från morgon till kväll.

 

Vi är sammanlagt en mysig grupp på 16 personer, några jag känner sen tidigare och ett gäng nya ansikten. Det känns som om alla redan hamnat in i avslappning och stillhet – den vackra naturen hjälper nog till. Vi började morgonen i tystnad med meditation och sen höll jag en lite svettigare Flowklass – så kul att undervisa igen (haft en liten paus sen Frankrike). Nu har vi just avnjutit en härlig veganskbrunch.

 

Jag gillar Stockholm med enkelheten och närheten till vänner och yogastudios. Men jag älskar verkligen att bo såhär mitt i naturen – det gör mig så närvarande och lugn. Hmmmm… kanske inte än (lite tidigt att bli eremit) men någon gång inom närmsta framtiden är det nog dags för mig att vakna upp med träden varje dag.

 

Läs gärna liknande tankar jag fick när jag bodde i en koja i Costa Ricas djungel – Älskar min djungelkoja

Älskar min djungelkoja

pachamama    pachamama-5 pachamama-6

Från instängd i ett klaustrofobiskt rum på ett sterilt sjukhus till fullkomlig frihet i en trädkoja mitt ute i djungeln.

 

Fyra dagar av magi på en community, vid namn Pacha Mama, ute i ingenstans – långt in i den costa rikanska djungeln. En plats dit människor från hela världen kommer för att landa. För att andas. För att…ehh…typ förstå meningen med allt.

 

Bott här tillsammans med apor, fåglar, ödlor i en trädkoja utan väggar omringad av uråldriga träd och vackra blommor. En plats utan uppkoppling. En plats där Facebook, Instagram och bloggandet kändes långt långt borta.

 

Här får jag kraft. Här hittar jag tillbaka. Till mig själv. Till mina sinnen. Jag hör det gudomliga kvittrandet från fåglarna, njuter av doften från lotusblomman, beskådar aporna som hoppar mellan trädtopparna och känner mina nakna fötter mot den leriga jorden.

 

Jag är lyrisk. Jag är grundad. Jag är levande.

 

Läs gärna om mina motsatsen, om mina sjukhusäventyr”Gilla läget” eller ”Du kommer aldrig mer kunna gå”.

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!