FLIGHTMODE

P1010585  P1010586 P1010588

Foto – Peter Sahlberg

WIHOOOOOOO….imorgon får jag en vecka av Flightmode, en vecka utan mobil och dator för att landa in i stillhet och närvaro. Jag är sååååå tacksam och glad för att flyga till  Colorado idag och vara med på ett retreat som heter Path of Love. Ett retreat jag velat gå i flera år och nu kom chansen. Mina vänner som gått det säger att man har ett liv före och ett liv efter detta retreat…hahaha…så spänningen är total – vems liv får jag?

 

Tackvare Yogiakademin lever jag ju på retreats stora delar av året som dessutom innehåller alla de ingredienser jag älskar mest (eftersom jag ju tagit fram stora delar av konceptet). Det är fantastiskt att få leva så men det är skillnad på att ”leda” och att ”bli ledd”. Jag älskar att få dela med mig av det jag tror på genom att exempelvis leda yogaklasser men vi alla behöver båda delarna. Nu ser jag verkligen fram emot att bara hänge mig i någon annans händer – att bli ledd. Så förutom att inte ha mobilen och datorn på en vecka ska det bli underbart att inte bestämma eller vara i kontroll, utan bara följa en process som någon annan skapar och liksom låta det som sker, ske. Låta hjärtat visa vägen, tårar rinna, trötthet bli sömn,  steg bli närvaro, möten bli meditation, tystnad bli timmar…

 

Men NO WORRIES,  Hippie yoginin har inte helt tagit över mitt väsen så bloggen kommer vara levande.  Den strukturerade Handelstjejen inom mig finns fortfarande kvar och har förberett härliga inlägg för varje dag denna veckan. Men kommentarer, sms och melj får ni svar på i nästa!

 

HA EN UNDERBAR VECKA!

 

Vad är din relation till mat?

frukost
frukost
Häromdagen åt jag frukost med min mormor. Vi har en fin relation, jag alltid tyckt om att prata med henne om allt mellan himmel och jord. Mycket killar, min mormor har alltid varit killtokig men under frukosten denna gång var det något annat som jag tog med mig.

 

När vi satte oss till bords tog jag en skiva bröd och bredde på en klick smör för att sen ge smörkniven till mormor. Varpå hon säger, ”jag har blivit tjock så äter inte smör längre”. Ok, säger jag och tittar på denna 85-åriga kvinna som ser ut att väga ca 40 kg. Mormor har alltid varit otroligt vacker men för smal.

 

Det gör ont i mig att inse att hon haft en släng av ätstörningar hela sitt liv. Att hon kanske aldrig riktigt njutit av mat eller älskat sin kropp – och förmodligen inte heller kommer att göra det i detta liv. Ännu ondare gör det av tanken att hon är långt ifrån ensam, det är nog snarare en regel än undantag att många idag har en komplex relation till mat och sin kropp.

 

När jag äter den där ”onyttiga” efterrätten kan ”jag-kommer-bli-tjock” tankar ploppa upp i mitt huvud också MEN (tillskillnad från när jag var yngre) tror jag inte på dem. Det är ju bara en galen tanke som är långt ifrån sann. Rationellt vet vi ju alla att det krävs mer än en efterrätt eller en smörad macka för att gå upp i vikt. Och i längden vad händer om vi går upp några kilon hit eller dit? Givetvis ska vi eftersträva en hälsosam och icke överviktig kropp men hälsosam är inte modellsmal eller fitness-tränad.  Jag tittar på mormor och undrar – är det värt att kämpa för att vara smal och vara livrädd för att bli tjock i så många år? Vem är det egentligen vi kämpar för?

 

Kanske ska vi inte döma oss själva för att sådana tankar kommer ibland, det är nog svårt att inte alls bli påverkad av alla bantningstips och reklamer med perfekta kroppar. Men som sagt, har vi inte överviktsproblem så bör vi inte tro på dem. När de där tankarna kommer till mitt medvetande nuförtiden så skattar jag åt dem, för det är ju idioti. Jag tackar meditationen för denna lärdom. JAG ÄR INTE MINA TANKAR!

 

Läs gärna mer om min matfilosofi här.

Meditation – såhär hittade jag det

P1010521

meditation

meditation

Foto – Peter Sahlberg 

Meditationen har liksom smugit sig på mig under flera år. Redan i nian, smet jag iväg till Biblioteket och lånade böcker om meditation. Jag kände ingen annan som höll på med det då så jag skämdes lite – höll det hemligt för min familj och vänner för att inte verka konstig eller deprimerad (i 15 års ålders är det ju livsviktigt att smälta in).

Bakom stängda dörrar eller ensam i skogen, ifrågasatte jag livet och världen i stort – jag ville förstå allt på ett djupare plan. Det var nog därför jag kände den där dragningen till just meditationen men eftersom böckerna var min enda inspiration så förblev också meditationen mycket av ett koncept. Det var först flera år senare när jag hittade yogan (en slags meditation i rörelse) som jag började förstå grejen på ett djupare plan, det blev självupplevt istället för bokkunskap.

Men när meditationen verkligen blev en viktig nyckel i mitt liv var först under min första Vipassana meditationskurs i Indien – en slags Mindfulness meditation på ett tystnads retreat som pågår i 10 dagar, där man sitter still och mediterar 10 timmar om dagen. Det första retreatet kommer jag aldrig glömma, det var det värsta men också det absolut bästa som hänt mig. En positiv vändning i livet helt enkelt.

Läs gärna mer om Vipassana i mitt inlägg – Vad är Vipassana meditation?

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!