Josefines Yoga

Jag får många frågor angående min åsikt om Bikram yoga… den där populära yogaformen man gör i 40 graders värme. Min kropp älskar att yoga i värme. Vilket är tur för här i Costa Rica är det svårt att undvika liksom – det blir Hot Yoga hur man än gör.

Men även om jag är öppen till de flesta yogaformer och inte vill stänga in mig i ett fack så har jag tyvärr ett motstånd till just Bikram yoga. Dels för att det kan kännas militäriskt (och lite prestationsinriktade) och dels för att det är speglar. För mig är yoga en inre praktik som handlar om att känna kroppen från insidan – när jag har en spegel framför mig blir det svårare. Då börjar jag liksom snarare fokusera på hur min kropp ser ut i olika positioner. Mitt fokus går från insidan till utsidan helt enkelt.

Givetvis, kan det ju vara en bra övning att stå halvnaken framför en spegel i olika positioner och notera vilka tankar som kommer upp. Går det att sluta döma hur kroppen ser ut? Vad den kan göra? Går det att acceptera den som den är? Lyckas man med detta… kanske Bikram yoga är kanon men för mig är det svårt… det blir liksom som att börja med den svarta backen.

Även om jag älskar värmen så ska jag också lägga till att den gör att man ibland kan gå för långt in i vissa positioner – och därav skada kroppen (lederna) innan de är riktigt redo för det. Men är man medveten som dessa två aspekter (fokus på insidan och inte överstrecka) så är Bikram precis lika grym som all annan yoga!

Läs gärna också om min hat-kärlek till Ashtanga yoga…

Min kärlek till Ashtanga Yoga

Mitt hat mot Ashtanga Yoga

På varje Yogiakademiretreat har vi ett dygn med flightmode. Ett dygn där vi helt enkelt låter bli att hänga med datorn och mobilen – istället är vi med varandra.

Jag fullkomligt älskar det för att jag (och alla runt omkring mig) blir mycket mer närvarande. Annars hänger ju mobilen med där lite i bakgrunden hela tiden…och liksom snor ens uppmärksamhet. Trots att jag gång på gång märker vilken magi det är att slå på flightmode är det fortfarande galet svårt. Jag kommer på tusen olika ursäkter för att koppla på igen..

”Jag glömde att svara en deltagare igår..”, ”Jag behöver ladda ner den playlistan för klassen”, ”Jag måste kolla när den där restorangen är öppen”, ””…bla bla bla…

Men denna gång stod jag emot. Istället för skärmarna så gjorde jag yin-yoga, mediterade i två timmar, gick en lång promenad på stranden, kramade träd…bästa, bästa medicinen för mig. TACKSAM, TACKSAM, TACKSAM!

Jag kom på mig själv med att rynka pannan och spänna magen när jag satte på telefonen och öppnade mailkorgen, Facebook, Instagram igen imorse… svara svara svara… men en dag med flightmode ger mig så mycket så det är värt tappa närvaron en stund och jobba gärdet framför skärmarna.

Läs gärna mer om när jag unnar mig själv tio dagar av flightmode (och tystnad) HÄR, lyx!!!!

Foto – Jessika Bungum, Baddräkt – Seea

Bakåtböjningar är min drog. Det låter fjantigt men jag blir hög av djupa bakåtböjningar. Jag hade en vis meditationslärare (typ en Guru…haha) en gång för några längesen i Indien som egentligen tyckte att yogapositioner och rörelser var ganska onödigt och att sittande meditation var det enda som betydde något. Men han gjorde ett undantag – när han kände sig deppig och nedstämd så sa han att sittande meditation inte funkade så då stod ha i brygga istället.

Förutom uppåtkänslorna är bakåtböjning också en grym motpol till timmar framför datorn för att liksom öppnar upp ryggen, axlarna och hela framsidan av kroppen.  Med andra ord – BÖJ DIG BAKÅT!!!

Vill du ha tips på teknik för bakåtböjningar och andra positioner – tryck HÄR.