Heeeeej käraste ni!

Hoppas ni hade en härlig nationaldag igår. Jag fick äran att hålla lite yoga för över 400 barn och tonåringar med vitt skilda bakgrunder, ungefär hälften av dem var svenskar och de andra nyanlända. De var samlade för att delta i Tillsammans Cup, en fotbollsturnering för mångfald.

Så yogan var verkligen bara en bisats men väldigt fint att yoga fick vara med. Hey outs med härliga Linus Holmsäter i spetsen styrde upp hela eventet och hade bland annat sett till att fixa ett gigantiskt antal blåa mattor som vi la ut i runt ett gult kors. Sååå coolt!

Väldigt tacksam över att jag fick vara med på ett hörn! Det fick mig även att tänka till kring det faktum jag (och många andra ofta slänger ur sig) – YOGA ÄR FÖR ALLA. Givetvis, tycker jag det men det är ju långt ifrån alla som får chansen att prova på. När jag började planera för denna nationaldags-klass insåg jag också att yogaklasser generellt faktiskt inte alls är för alla. Med vetskapen om att jag skulle nå tonåringar, där merparten var killar, insåg jag att jag behövde ändra om radikalt i hur jag vanligtvis bygger upp en klass. En annan utmaningen var att ungefär hälften inte kunde svenska och den andra hälften knappt engelska. AHHHHH!

Det blev lite kaos men vi hade kul i alla fall och de lyssnade och följde faktiskt mer än vad jag trodde! Vi gjorde några enkla stående positioner så alla kunde se, samt lite balanser och avslutade med att de fick sitta två och två (rygg mot rygg) och göra lite stretcher.

Jag tror helt klart yoga och meditation skulle vara MAGI för tonåringar generellt men framförallt för de nyanlända som ju ofta varit med om fruktansvärda saker i sina hemländer. Saker som vi som inte upplevt det ju har väldigt svårt att ta in. Saker som ju definitivt skapat hemska trauman i både kropp och sjå hos dem. Givetvis är inte yoga och meditation enda lösningen här men jag är säker på att det skulle hjälpa dem att börja läka dessa gigantiska sår. Jag vet också att vi egentligen är många yogalärare som skulle vilja bidra med yoga till dem, for free. Det gäller ju faktiskt bara att vi tar tag i det tillsammans. Tack till eldsjälen Linus som såg till att detta hände igår!

MED KÄRLEK!

Glad måndag! Hur mår ni?

Ahhh… jag är lite trött på att vara i stan. Jag försöker göra det bästa av det – äter typ alla måltider på balkongen och försöker leka lite med träden i Liljanskogen varje dag. MEN jag har ändå svårt att hitta där där lugnet här. I naturen blir jag automatiskt grundad och närvarande…här är det som om jag behöver ”jobba” så mycket för att hitta samma lugn. Även om jag ofta börjar morgonen med yoga och meditation så är det som om dess effekt försvinner när jag går ut på stan…så mycket folk, bilar och intryck överallt ju. Blir liksom matt av det.

Kanske kräver jag för mycket av livet, kanske är det omöjligt att vara i hjärtat och närvarande hela tiden. Jag vet inte. Det jag vet är dock att jag har svårt att släppa min ”craving” efter klarhet, svårt att acceptera när jag känner mig disträ och frånvarande.

På något vis är det som om all meditation och yoga gör mig känsligare. Innan var jag nog bättre på att stänga av när det var för mycket intryck.

Min dröm är att hitta en ö i skärgården och leva i harmoni med naturen tillsammans med alla jag älskar. Kanske en lite naiv dröm men den tanken gör mig glad.

Nu ska jag gå och krama ett träd.

Kärlek till er!

Hej kära ni! Nu sitter jag på Sjögull, ångbåten som tar mig tillbaka från vackra Vättersö till stora staden. I söndags när solen stod som högst var jag ute på promenad på djurgården och kände….hmmm en light variant av klaustrofobi…

”Jag måste till RIKTIG natur. Jag måste bort från alla bilar och människor ett tag. Jag pallar inte alla intryck . Jag vill vara själv med träden, fåglarna, vattnet…”.

Så när jag kom hem från min promenad satte jag mig vid datorn och gick in på airbnb…  Sökning: STUGA I SKÄRGÅRDEN. Åh då hittade jag denna lilla pärla. Dagen därpå satte jag mig på Sjögull som på två timmar tog mig ut till Vättersö, en ö utan varken bilar eller affärer. Och såhär års även en nästintill folktom ö.

Under några dagar har jag verkligen fått EGENTID i naturen, inte träffat en enda människa…haha! De första timmarna kändes lite ensliga men efter en yogasession och en timmes meditation hade jag fullkomligt landad DÄR. Eller snarare HÄR i mig själv. Dagarna har bestått av många timmars meditation, yoga och shaking men jag har även gått vackra promenader, läst OSHO och umgåtts med naturen. Jag vill inte leva såhär alltid men några dagar då och då skapar verkligen magi för min själ. Det är som om jag hittar tillbaka till det som är på riktigt, till det som betyder något EGENTLIGEN. När jag varit i stan, för mycket online eller bland människor för länge så förlorar jag min riktning. Mitt fokus är utåt istället för inåt. Jag snöar in mig på småsaker. En tomhet uppstår. Jag är inte längre kapabel att ge till någon annan. Min kreativitet försvinner. Med andra ord, jag tappar bort mig själv och med det också meningen med allting.

Nu har jag dock lärt mig att det inte krävs mycket för att känna mig levande igen. I sådana lägen behöver jag bara några meditationer och lite egentid för att komma tillbaka till min fulla potential, min energi och kreativitet. Känna mening igen.

Och efter några dagar som eremit vill jag inget annat än att leka med mina nära och kära igen. Relationer är det som gör livet värt att leva men för att kunna vara i relationer behöver jag också egentid. Annars är det som att jag tappar bort mig själv i relationerna och då finns det ju ingen poäng för mina nära och kära att vara i relation med mig eftersom jag ju är borttappad!

Om du känner igen dig (jag tror inte alla har detta behov) så kan jag varmt rekommendera att spana in något ”eremit-vänligt” boende på airbnb eller någon annanstans. Lite läskigt till en början men sååååå välbehövligt!

FULL AV KÄRLEK!