Foto – Peter Sahlberg & Jonathan Kjell

24 december, julafton – för många den viktigaste högtiden på hela året. Jag befinner mig som ni vet i Costa Rica och håller Yogiakademiretreat för ett 20-tal svenskar. Yogiakademins storebrorsa, Surfakademin ligger ett stenkast från oss och har också fullt hus under denna period.

Vi ville givetvis skapa en magisk julafton för våra deltagare så vi hade sedan länge tillbaka bestämt att anordna akroyoga (en lekfull yogastyre som handlar om tillit till varandra) för både surf-och yogagänget och sen hade vi bokat upp byns bästa restaurang (en av de få ställena som faktiskt ligger på stranden, annars är det bara djungel).

Efter akroyogan i solnedgången vandrar vi i samlad trupp mot restaurangen. Alla är glada efter en underbar dag med yoga och surf.

När vi anländer till restaurangen är live-bandet i fullgång och vi ca 60 personer sprider ut oss på olika bord och sätter oss ner under det vackra månljuset. Mitt bord är fylld av ett gäng härliga yogisar och en surfare. Vi beställer förrätter, de kommer in. Vi beställer varmrätter, de kommer in. Det är väldigt mysigt och gott. Stämningen är långt ifrån julig men underbart härlig i alla fall!

Mot slutet av min varmrätt ser jag hur ett gäng på 5-6 personer sittandes på andra sidan restaurangen reser sig upp och börjar gå med snabba steg går ut från restaurangen. De har inte fått någon mat på 2 h och 20 minuter. De är ursinniga. Besvikna. Med all rätt. Det är julafton och vi har utlovat et magisk 3-rätters middag och här har de suttit i över två timmar med endast en fördrink. Hela teamet springer in i köket, snackar med kocken, ägaren…..det är kalabalik. Vi gör vårt bästa för att alla ska stanna och få mat men 5 av våra deltagare drog hem, hungriga på julafton. Katastrof.

Hela teamet hade lagt ner sin själ för att få allt att bli perfekt på denna dag så händer detta. Vi är förtvivlade, ledsna, hjälplösa. Deras julaftonskväll är förstörd. Gästerna gav sin tillit till oss. Vi gav vår till restaurangen. Vi alla blev bedragna. Det gör ont i oss alla och det enda vi kan göra är att säga FÖRLÅT.

Det är ett väldigt stort ansvar att styra upp julafton för 60 personer och snart är det nyår med ett nytt gäng….ahhhh….men nu är det nya tag. Vi måste främst öva på att hitta tillbaka till tilliten till oss själva, till restaurangerna här i Costa Rica. Nyårsafton ska bli magisk!

Läs gärna mer om tillit HÄR.

Det vackraste som finns kanske är att leva i en relation men det är nog också det svåraste. Jag hittar ofta en oändlig grundning och harmoni under exempelvis ett Vipassana retreat där jag lever i ensamhet. Där jag mediterar dagarna långa. Där ingen annan stör min frid.

Utanför retreatetsmurar när jag har andra människor omkring mig är det dock mycket svårare att leva i denna harmoni. Människor som står mig nära vet ofta exakt vad de ska säga för att trigga mig och hur mycket jag än vill behålla mitt lugn så går det inte. Det bli bråk! I bråket stänger jag av mina känslor. Jag går in i mig själv. Jag låter ingen komma in under mitt skal. Jag skyddar mitt hjärta.

Hmm…om jag vill bygga en härlig nära relation vet jag dock att detta inte är en fungerande teknik. Det gör bara att vi glider ifrån varandra ännu mer. Det tar längre tid att lösa det där ”bråket” som oftast handlar om helt irrelevanta smågrejer.

Att jag stänger ute mina käraste är nog dock något som sker nästan på ett omedvetet plan. Eftersom jag numera är medveten om detta omedvetna beteende så gör jag mitt yttersta för att gå emot det. Istället för att stänga av så gör jag allt för att öppna mitt hjärta även i den svåraste stunden. Fast ibland går det bara inte…ahhhhhh…vill, vill, vill men varför är det så svårt?

Läs gärna mer om mina tankar om livet HÄR.

God morgon från paradiset Santa Teresa i bästa Costa Rica!

Vaknade upp vid 05 och smög ut på Nautilus underbara terrass för en magisk yoga session som jag liksom aldrig ville avsluta. . Det var jag med naturen. Med soluppgången. Med djungel ljuden. Med mina andetag. Min kropp och själ älskar värmen. Hängde nog på matten i 2-3 timmar. Efter Savasana smög jag ner till stranden för ett magiskt bad och en liten strandpromenad.

Lycklig. Tacksam. Harmonisk.

Nu blir det prepp inför söndag när våra första gäster anländer!!! Wihoooo.

Pura Vida!