Jag älskar picknick!!!!! Det är något magiskt med att sitta ute och äta i sanden så jag är mega glad att våren är här.

Häromdagen gav jag mig ut på en egen liten picknick – så mysigt. Oftast föredrar jag att laga mat och äta tillsammans med någon jag tycker om men ibland diggar jag (som ni säkert vet!) att vara lite för mig själv.

Jag är dock ofta lat när jag äter ensam och styr upp något som går snabbt och ärr enkelt att laga. MEN när jag väl lägger lite mer tid & energi även på mina ensam måltider så blir det ofta väldigt väldigt fint – en dejt med mig själv helt enkelt. Denna lilla picknick stund var MAGI!

Läs gärna mer om min introverta sida HÄR 😉

Foto – Jacob Westerberg (en bild på mig som liten tonåring)

Heeeeeej! Idag vill jag skriva om yoga för tonåringar för häromdagen hade jag en klass för ett gäng sprudlande 15 åringar. En av de knepigaste klasserna jag haft – alltså deras koncentration spann var typ 3 sekunder. De tog Selfies på introsnacket, fixade med sina kläder, snackade högt och några av dem kollade tillochmed mobilen under passet.

Givetvis inser jag att jag misslyckades med att nå fram till dem – att jag borde känt in dem bättre för att förstå deras behov och därifrån anpassat övningarna och talat deras språk. Jag drar absolut inte alla tonåringar över en kam, jag har haft yngre personer på mina klasser många gånger tidigare men då har de liksom smält in bland de vuxna (kanske har de varit uttråkade i hemlighet men det är inget som synts på utsidan). Denna gång var det dock annorlunda, kanske eftersom de alla var tonåringar och för att många av dem även kände varandra. Grupptrycket låg i luften och jag kunde från första stund se vem som var ”cool” å vem som var ”tönt” (usch mår dåligt bara av att skriva så men ni fattar…).

Denna klass fick mig att tänka tillbaka på mig själv som tonåring…Vad drömde jag om? Vad behövde jag? Hur mådde jag? Vart gick min hjärnkapacitet till egentligen?

Jag hade på många sätt en enkel och trygg uppväxt men trots det blir jag helt gråtfärdig av den lilla-tonårs-Josefine som strosade runt där i de senaste gulochblå jeansen, i en snobben bh i storlek AA och perfekt målat ansikte – så rätt på utsidan men egentligen helt fel ute.

Det är svårt att minnas exakt vad jag funderade på i livet men mycket gick åt till att tänka på hur andra såg på mig – vad jag hade på mig, vad jag presterade, hur min kropp såg ut var det som spelade roll, hur kroppen kändes på insidan var rätt ointressant och hur jag verkligen mådde likaså.

Jag kan ju inte låta bli att tänka – hur hade det varit om jag hittade yogan redan då, redan som typ 13 åring? Jag började i för sig nosa på meditationen tidigt, lånade böcker på biblioteken men jag hade ingen guide, ingen förebild, ingen att fråga så det var svårt att verkligen ta det till mig.

Förmodligen är det en anledning till varför jag känner så starkt att jag skulle vilja dela yogan & meditationen med just tonåringar. Och också därför som jag vill förstå hur jan kan göra det på bästa vis. Det går ju inte att tvinga någon in i det och kanske är det inte för alla (även om jag vill tro det!) men många av er som mailar mig är ju tonåringar (som i för sig är nyfikna på yoga) men ni kanske vet bättre… Vad tror ni generellt om yoga för tonåringar? Vad behöver jag göra för att fånga era kompisars uppmärksamhet på en klass? Skriv jättegärna till mig med tips!

TUSENTACK – Love love love!

Läs gärna också om hur jag började nosa på meditationen redan som 15 åring – se HÄR.

SKÅL FÖR KÄRLEKEN! Igår gifte sig min kära lillasyster Susanna med bästa Fredrik! Jag grät floder under ceremonin för att det var så vackert. De har varit tillsammans i 9 år (jag är imponerad!) och passar perfekt ihop. Inte nog med det så är mina föräldrar gamla vänner med hans föräldrar och jag har gått i samma klass som Fredriks lillebror Petter. Ibland är världen liten.

Egentligen måste jag erkänna att jag lite skeptisk till bröllop eller framförallt det där med att lova varandra att hänga ihop tills döden skiljer oss åt. Det kan man väl inte veta?! Jag tror absolut på monogami och att det finns något väldigt vackert i att bygga en relation och ett liv med en person MEN hur ska man kunna veta hur länge man kommer vara kär. Givetvis är det dalar i alla förhållande som man kan kämpa sig igenom och växa av men ibland kanske man helt enkelt istället växer ifrån varandra. Då känns det ju som en bättre idé att gå vidare… än att exempelvis leva i en relation som tar energi eller där otrohet blir verklighet.

Hursomhelst – trots min lilla skeptisim kring just det faktumet så tycker jag bröllop i sig är fantastiskt – en dag och fira kärleken! Men kanske kunde man byta ut det där med ”att hänga ihop tills döden skiljer oss åt” till ”att lova varandra fullständig ärlighet, kärlek & tillit sålänge som det känns genuint”. När jag tittar på Susanna och Fredriks relation så är det just dessa 3 vackra aspekter jag ser – så just nu vet jag att de är lyckliga ihop vilket gör mig väldigt lycklig också.

Läs gärna mer om relationer och framförallt tillit HÄR.