Namaste,

Idag är det dags att titta närmare på en vanligt förekommande position inom yogan – den nedåtgående hunden, Adho Mukha Svanasana. Adho betyder att ha ansiktet nedåt och svana betyder hund. Ställningen ska alltså likna en hund som stretchar med huvud neråt och rumpan uppåt. Det går väldigt sällan en dag utan att min kropp andas i denna position.

Likt Tadasana och Uttanasana är också den en del av solhälsningen. Positionen är väldigt kraftfull och den både stärker och stretchar nästan hela kroppen. I början kan positionen kännas galet jobbig för axlar och handleder men tro det eller ej – efter ett tag kommer den blir mer och mer kännas som en viloposition. Hunden är bra för huvudvärk, trötthet och ryggont samt lugnar sinnet.

Så här gör du:

1. Ställ dig på alla fyra, se till så att benen är höftbrett och händerna är axelbrett isär och att du pressar ner hela handflatan i mattan.
2. Andas ut och lyft dina knän från golvet. Behåll benen lätt böjda och börja därefter föra höfterna uppåt och bakåt.
3. Försök hitta en rak linje mellan handleder, axlar och höfter. Om det är möjligt sträck då ut benen annars behåll benen lätt böjda.
4. Förläng nacken och låt blicken vila mot naveln eller mellan låren.
5. Dra axlarna iväg från öronen och skulderbladen in mot ryggraden.
6. Stanna i positionen i 5-10 djupa Ujjayi-andetag. På utandning kom tillbaks ner på alla fyra. Tryck här för att spana in hur du med andas Ujjayi.

Hoppas det var härligt. Njut av din dag.

Foto – Jonathan Kjell

Under två års tid har jag börjat varje morgon med att skriva fem saker i mitt liv som jag är tacksam över just där och då. En sådan enkel grej men för mig gör det ofta stor skillnad för hela dagen, hela livet i längden.

Ibland vaknar jag upp på felsida – grinig, bitter och allmänt negativ. Utan att något yttre egentligen har förändrats från gårdagen (som kanske var ganska härlig) så känns allt helt plötsligt lite meningslöst. Du kanske känner igen dig?

Genom den här lilla morgonrutinen tillsammans med min tacksamhetsdagbok så lyckas jag ofta vända på den där negativa spiralen. Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt att komma på fem grejer när jag är mitt inne i det där ”tyck-synd-om-mig-modet” MEN det går alltid att hitta något litet, som leder till något mer och något mer…tillslut brukar det stå fem härliga grejer där på sidan. Samtidigt som jag helt naturligt kommit ut ur den där bitterheten.

Jag menar inte att man ska undvika att känna det där andra lite mer ”negativa” spektret av känslor som sorg, ilska och avundsjuka. Ibland är det ju dock lätt att hamna i ett vakuum där man bara fokuserar på det dåliga i livet. Det handlar alltså absolut inte om att skapa en falsk lycka – skuffa undan sina känslor. Det går inte, man trycker bara in dem längre och längre. Det är då jag tror bitterheten kommer.

Att enbart använda sig av positivt tänkandet och försöka kasta iväg allt det ”mörka” är jag motståndare till. Lev ut! Vaknar du upp med en extrem sorg eller ilska, tillåt dig själv att gråta en skvätt eller ta kudden och slå riktigt hårt 10 gånger mot väggen innan du tar upp tacksamhetsdagboken. Helt enkelt, tillåt känslorna och uttryck dem i stunden (istället för i trafiken) –  därefter brukar tacksamheten komma naturligt.

Det känns lite utelämnande (men jag vill visa hela mig så ärlighet som möjligt i denna bloggen)…Tadaaaa… fem sakerna jag precis skrev här på morgonkvisten i Kalifornien..

1. Allt det magiska jag fått uppleva den senaste veckan i Colorado – pausen, inspirationen och relationen men något större.

2. Att min kropp talar till mig och det otroliga jag får känna i den varje dag.

3. Vackra relationen med Peter, att vi får uppleva Kalifornien tillsammans. Att jag kan vara mig själv fullt ut med honom. Att han finns där vid min sida även när jag är knepig att förstå.

4. Jag får jobba med min passion, dela det jag verkligen tror på och brinner för. Ha möjligheten att inspirera andra med det som förändrat mitt liv.

5. Den starka och trygga relationen med mina vänner som är precis som den alltid varit trots att jag flänger runt världen och prioriterat meditationen så mycket.

Som ni ser, det är en härlig blandning av stort och smått, saker som händer nu blandat med grejer som handlar om livet i stort.

Så, vad är du tacksam för i ditt liv?!

God morgon!

Landat i vackra Encinitas i Kalifornien. En dröm. En lek. Bor på en klippa med utsikt över Pacific Ocean vars konstanta vågljud liksom lugnar hela mitt väsen.

Började dagen med att bara sitta och överblicka en horisont som aldrig tycks ta slut. Så närvarande i kroppen med vartenda andetag. Jag lever. Jag känner. Ena sekunden en oändlig glädje, andra stunden tårar som jag tillåter rinna. Det är vackert.

Insikten som alltid träffar mig som ett slag in i själen när jag är på retreat och kan ta ett steg bort från detaljerna i min ”verklighet” är att ALLT ÄR EN LEK. Jag lever en gång i denna kropp så det är FAN läge att ta till vara på varenda stund. Skratta. Dansa. Leka. Andas. Njuta.

Det är så lätt att bli slav under den där To-Do listan. Glömma att leva. Fastna i stress, prestation och seriositet istället för att vara i stunden. Jag blir besviken på mig själv att det händer så lätt. Det spelar ingen roll hur många timmar jag mediterat, hur länge flightmode har varit påslaget – när datorn öppnas och mejlkorgen är full av olästa mail är det en konst att stanna kvar i hjärtat och kroppen. Vet inte om det ens är möjligt. Kanske är det ok att vara i huvudet ibland men för mig är det nog för idag. Dags att swisha om till Fightmode, slå igen datorn och istället hoppas ner för LEK i de läskande vågorna. Wieeeeeehooo!