Glad fredag!

En fantastiskt grej med att vara hemma är att jag äntligen kan laga min egen mat igen – ingen restaurang i världen går upp mot en mysig hemmamiddag.

Även om restaurangerna i både Santa Teresa och New York bjöd på fantastisk mat så tröttnar jag efter ett på att få allt serverad. Det är något visst med att få vara kreativ och experimentera i själv med maten. Igår köpte jag allt jag tycker är gott och stoppade in i rispapper :-). Det blev helt enkelt en kreativ variant av Vietnamesiska vårrullar –  galet gott.

RECEPT

Rispapper

Färsk bladspenat

Tärnad avokado

Tärnad mango

Hackade cashewnötter

Skivade tomater

Koriander

Salma lax

Tärnad och stelt tofu

Japansk sojasås

MUMS!

Se gärna fler favvo recept HÄR.

Äntligen hemma! Känns så skönt med den friska Stockholmsluften och att landa i min lägenhet. Imorse mötte jag Jetlaggen i vitögat för att hålla en yogaeventklass för Vitamin Well och Grounded Factory på Yogayama.

Jag älskar att hålla yogaklasser men kan villigt erkänna att vetskapen om att klassen började runt midnatt ”Costa Rica-time” låg som en liten ångest klump i magen. Hur skulle jag orka? Efter den långa resan tog det verkligen emot att sätta väckarklockan på 05.00 så att jag skulle hinna göra lite egen yoga innan klassen. Men det gick superbra. Vaknade pigg som en mört  och satte på musiken – yogade, shakade och dansade sen iväg till yogayama. Wihooo! Underbar morgonklass med massa härlig energi. Kanske var det för alla fick en energigivande Vitamin Well Free innan :-). Å mattorna som min härliga bloggkollega Anja här på Metromode tagit fram med sin vän Iman var galet snygga och bra. En ny matta var precis vad jag behövde för jag gav bort min till en costarikanstjej som ville yoga men inte hade någon matta.

Tack för imorse! Nu ska jag gå och hälsa på mina saknade träd i Liljansskogen.

Foto – Peter Sahlberg (Min favvokille på yogamattan)

I New York (och de flesta andra storstäder jag varit i) är yoga en mer naturlig del av ALLA människors liv – inte bara något slanka kvinnor i 25-45 år åldern testar för att haka på en trend. I dessa städer verkar folk inte heller ha lika många fördomar om yoga som jag ofta utsetts för i Sverige. Istället har de insett att man varken behöver vara vig, kvinna eller flummig för att yoga. På gatorna är det inte bara kvinnor som springer runt med yogamattan runt axeln – alla gör det utan att skämmas eller behöva förklara sig. Män, kvinnor – unga, gamla.

På klasserna jag tog nu i New York slog det mig att det var minst lika många killar som tjejer som deltog. Rätta mig om jag har fel men enligt mina erfarenheter så ligger nog procentfördelningen i Sverige snarare på 95/5. Ett litet undantag är Urban Om (en charmig studio på Wallingatan i Stockholm) där det är förhållandevis mycket killar. Främsta anledningen till att jag diggar att undervisa där så mycket…haha… nämen skämtochsido… Vad kan man göra för att få fler killar att börja yoga? I nuläget förstår jag att många grabbar känner att de hamnat fel när de kommer till i en sal fylld av 25 viga tjejer i tights.

Min fina vän Ashkan har gjort sitt bästa för att göra yoga mer tillgängligt för killar genom att skapa specifika ”Yoga for Guys” klasser varje vecka på bästa yogayama. Och han höll även ett ”Yoga for Guys” retreat i Costa Rica samtidigt som vi var där med Yogiakademin. Med Jonas Pineke i spetsen börjar även Boys of Yoga spridas i Svea. För att det i framtiden ska bli 50/50 på klasserna även i Sverige så kanske det måste börja just såhär – att killar får köra sitt eget race i yogasalen ett tag.

Läs gärna också inlägget ”Är yoga för tjejer?”