Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

— Dag 7 — YOGA, REFLEKTERA & DELA — Hur dömer du dig själv?

Glad söndag! Stort grattis, vi är halvvägs. Varmt välkommen till dag 7 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela.

 

Steg 1. YOGA

Vi ska dansa vidare till bordet vilket är en strålande position att använda som motvikt till ett liv framför böcker och datorer. Positionen ger nämligen en massa energi, sträcker hela framsidan av kroppen, inklusive hjärtat, och stärker baksidan.

 

Gör så här

  1. Värm som vanligt upp kroppen med shaken och lektiden! Njut sen av rörelserna i framåtfällning, katt & ko, nedåtgående hunden, squaten och eventuellt kråkan.
  2. Från squaten, ta hjälp av bålstyrkan och se om du kan sätta dig ner på rumpan utan att använda händerna.
  3. När du satt dig ner behåll knäna böjda och placera fötterna i golvet ungefär höftbrett isär. Fördela vikten jämt över hela fotsulan och känn hur du aktiverar benen genom fötterna.
  4. Placera händerna i golvet cirka två decimeter bakom dig, axelbrett isär med fingertopparna pekandes in mot kroppen (lite utåt om dina axlar är spända). Spreta på fingrarna och pressa ned handflatorna i mattan för att aktivera armar och axlar.
  5. Lyft höfterna med kraften från fötterna och händerna på en inandning. Dra samtidigt in skulderbladen mot ryggraden. Förläng ryggraden genom att rikta svanskotan mot knävecken för att lyfta och öppna upp bröstet.
  6. Om höfterna kommer lika högt eller högre än knäna och om du inte har problem med nacken, kan du släppa ner huvudet lite bakåt mot golvet. Gå bara så långt som din kropp tillåter. Bibehåll starka ben men undvik att knipa/spänna rumpan.
  7. Andas runt 5−10 långa, djupa andetag. Om det känns som att andningen inte kan löpa fritt, backa till ett läge där du hittar ett flöde. Om du vill ha mer energi kan du göra ett antal lejonandningar (det vill säga, sträcker ut tungan långt på utandningen)
  8. Kom sedan långsamt ur positionen på en utandning genom att sänka höften tillbaka till golvet.
  9. Vill du ha mer utmaning, kan du även prova att göra en annan variant av positionen med raka ben och benen tätt tillsammans. Sträck på tårna och se om hela fotsulan kan nudda marken. En så kallad Purvottanasana.
  10. Vila en stund innan du går vidare till steg 2. 

Steg 2. REFLEKTION

Efter att du landat i kroppen, låt dagens fråga träffa dig: Hur dömer du dig själv?

 

Vi alla gör det, kanske hela tiden, kanske bara ibland…. Men en dömande röst är jag övertygad om finns hos oss alla då och då.

 

Vad är det för negativa tankar som svävar runt där i ditt bakhuvud? Se vad som händer om du skriver ner vad den där rösten säger. Kanske ser du klart och tydligt… hur fel det är, hur hård du är mot dig själv.

 

Först när vi börjar se dessa tankar kan vi också göra någonting åt dem. Först då kan vi välja om vi vill leva vårt liv i tron att dessa negativa tankar är sanna eller om vi en gång för alla vill begrava dessa tankar och bestämma oss för att inte lyssna. Ofta är det nämligen så att dessa tankar är väldigt svåra att bli av med – de har ju förmodligen varit med dig sedan du var liten – kanske måste du acceptera att de finns där. Men det du kan göra är att sluta tro på dem. Du ser dem men låter dem inte påverka dig.

 

Steg 3. DELA

Se om du vågar göra den där dömande rösten synlig för oss alla här idag. Genom att läsa det alla andra skriver idag kanske vi också inser hur dömande och osanna tankar de flesta av oss går runt och bär på – ofta i hemlighet – om oss själva.

 

#yogareflekteradela

 

TACK KÄRA NI. MASSA KÄRLEK

 

Foto – Adam Klingeteg

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
227kommentarer
  • Day 7 : Hur dömmer jag mig själv? Ja .. Here we Go again…Jag ska ju verkligen inte tro att jag är något eller kan tillföra något – som jag har skrivit om tidigare så styr den klassiska ”jantelagen” mig alldeles för mycket. Jag jobbar med att våga och tro på mig själv men det är fortfarande väldigt utmanande och jag kan bli såååå trött på det. Herregud jag uppmuntrar hela världen till att våga och jag har verkligen en styrka och kraft i att tro på människors unika kapacitet. Lyfter gärna hela världen runt omkring mig. Jag går ”all in”i den med mina barn, nära, kära, kollegor osv men har oerhört svårt att göra det med mig själv. Mycket gammalt ”groll”om att vackra fina flickor ska vara så himla skötsamma osv osv blablabla . Nä nu synliggör jag de där negativa tankarna och jobbar stenhårt på att släppa rädslan och oron som begränsar mig mest idag. Så långt ifrån mig – trodde jag -men oj vad jag bedrog mig själv. Mer bus och lek i vardagen tänker jag och bara släppa taget om de där kritiska rösterna …För vad vill de egentligen kan man undra. Ja nu kööör vi!!!

    Lisen 2017-08-27 17:08:15
    Svara
  • Yoga dag 7, hur dömmer du dig själv?
    Sedan många år tillbaka kanske hela mitt 19 åriga liv har jag haft en inneboende. En röst inom mig. En punkt i livet blev röstens ord inte bara elaka och nedlåtande ord till mig själv, de blev sanning. Orden präntades fast inom mig och jag hörde den elaka rösten oftare och oftare. ”Du är värdelös” ”Fy fan vad du är ful” ”Du kommer aldrig lyckas”. Hade plötsligt svårt att tro vad mina vänner och familj sa om mig, de stämde ju inte. Det var ju inte alls det rösten sa om mig, vad jag sa om mig själv. Rösten inom mig kom på besök så gott som dagligen och gjorde sig ständigt påmind. ”Du är så jävla tjock” ”Ful är du med” ”Värdelös” ”ingen vill ha dig” ”misslyckad”. Dessa ord blev min verklighet. När jag skriver det här blir jag så fruktansvärt ledsen för det var min verklighet. Vissa dagar tror jag fortfarande på den rösten, att den har rätt. Men det kommer dagar då jag inser att det inte finns någon som helst sanning i de orden. Ingen. Det är inte lätt att stänga ute en inneboende som man haft hela sitt liv. Det är svårt, riktigt svårt. Men jag vägrar att leva mitt liv i tron om att de skulle vara sanna. Jag ska ta död på alla elaka, hårda och dömande ord. Orden ska inte längre styra mitt liv.”jag duger som jag är”.

    Stina 2017-08-26 10:36:30
    Svara
  • älskar dessa kluriga frågor du slänger på oss, vi får tänka till ordentligt.
    Jag har varit väldigt dömande mot migjsälv på många olika sätt. Men mitt behov att va bättre och kontrollbehov har fått mig att kritisera migsjälv mycket. Skapat stress, lovat att jag ska göra saker jag inte har tid med, prioriterar fel osv. Även om jag genom åren blivit väldigt bra på att återhämta och fylla på med kärlek och lugn, så har jag dagar när jag helt enkelt inte klarar av det. Matvanorna blir fel, jag ser mycket på tv och allt jag planerat att göra skjuts upp till följande dag.
    Jag har bott utomlands ett år och nyligen kommit hem, och när folk frågar hur det känns att vara hemma har jag svarat; ”Innan jag åkte gjorde jag dumma saker, mådde rätt dåligt men det gick helt bra. Men nu har jag lärt känna mig själv och utvecklats så mycket att jag ser minsta lilla snedsteg, vet om det och vet varför jag gör fel, vilka negativa känslor jag styrs av MEN gör det iallafall”. Så där kritiserar jag migsjälv en hel del. När jag vet att jag gör fel och gör något som egentligen bara indirekt skadar mig, men kan inte hjälpa att känslorna styr. Men jag jobbar och släpper lite hela tiden, varje dag och känner redan att jag kunnat utveckas mycket här med. Det tar bara sin lilla tid. Och perfektion är inte målet, resan är målet och ovillkorlig kärlek mot migsjälv.

    cicci 2017-08-21 22:47:10 http://instagram.com/ciccikorv
    Svara
    • Svar på ciccis kommentar.

      Jaaaa! Va fint. Åh ja, vi kommer ju aldrig bli klara så lika bra att hitta ett sätt att njuta av resan ❤️

      josefinebengtsson 2017-08-22 13:56:36
      Svara
  • Det är rätt nyligen som jag lagt ner stridsyxan mot mig själv, jag orkade liksom inte mer. Du borde, gör mer, gör mindre..ett ständigt dömande och stångandes. Ingen grund att stå på och inga ramar att förhålla sig till. Så mycket vilja, så liten ork och ständiga besvikelser. För vad? För vem? För många relationer, för utspridd, kvantitet snarare än kvalitet. Vilja vara apan, vilja bli sedd, vilja vara behövd, vilja bli vald, rädd för att motsatsen..att glömmas bort, inte existera. Så jag backade gjorde mindre, gör fortfarande mindre, mindre aktiviteter och mindre för andra. Släppte kontrollen. Gjorde sunda val. Observerade vad som hände. Vad fortsatte naturligt? Kunde jag plötsligt känna mig nöjd, det börjar likna kvalité. Lite mindre men mycket mer. Livet smakar godare. Jag dömmer mig sällan nu, igår hade jag jätte roligt blev jätte trött (för roligt, för trött…) men det är ok, det var ett val. Jag vet vad jag klarar av och jag är stolt över mitt mod och hur jag tar mig an de utmaningar som livet ger. Namaste ❤️

    Jessica 2017-08-21 15:57:29
    Svara
  • Jag växte upp med ett dåligt självförtroende och var oerhört blyg. Jag var mobbad i skolan, har jag förstått långt senare för då vsr det nog ingen som såg el satte namn på det. Detta har så klart satt dina spår, fär jag slått på mig själv i stället för stt acceptera mig själv som det barn jag vsr. Jag ville ju vsra som alla andra och bli en av dem. Jag har kämpat med mitt självförtroende o min blyghet, yttligt sett. Samtidigt tappat mig själv.
    Detta med mobbning förföljde mig upp i gymnasiet och sen långt senare på komvux. Tänk vad elaka vi kan vara mot varandra, utan att ibland tänka på hur den andra tar det. Givetvis så påverkar min upplevelse hur jag är mot mina barn. Jag är ju super rädd för att de ska ha det som jag. Samtidigt försöker jag verkligen vara där för dem, se dem och låta dem vara som de individer de är. Vi är inte stöpta i samma form, vi har rätt att vara vi!!
    Jag klandrar mig själv fortfarande för blyghet, dålig självkänsla, ingen vill vara med mig, inte tillräckligt tuff, inte social, jag ser inte bra ut, kan inte räkna o stava, dålig förälder….
    Jag kämpar och jag har rest mig många gånger. Jag ska göra mina barns uppväxt bättre än min med varme, kärlek och trygghet i hemmet och så gott jag kan utanför. För även i hemmet var jag inte tillräcklig. De satte mig på bantning (även om jag inte var tjock ), fick jämt höra att jag var blyg och hsde svårt för att lära mig saker (dvs teoretiska skolämnen). Varenda dag efter skolan satt jag med läxor för att förstå och prenta in. Detta gjorde ju inte direkt inlärningen bättre o de få vänner jag hade kunde jag inte leka med.
    ……

    Jennyjo 2017-08-21 09:32:16
    Svara
  • Dag 7
    Hur dömer jag mig själv?
    • Jag är inte bra, fin, smart, rolig, modig, social, smal…
    • Jag är ingen bra mamma, vän, sambo…
    • Jag kan inte, jag vågar inte, jag klarar inte…
    • Varför sa jag…, varför sa jag inte…, varför gjorde jag…, varför gjorde jag inte…???
    • Jag har inte det perfekta hemmet, jobbet, kläderna, livet…
    • Jag dömer mig själv och skäms för den småmulliga, blyga lilla ensamma tjej som kämpade sig igenom låg- och mellanstadiet.
    • Jag dömer mig själv och skäms för den osäkra lilla tonårstjejen som började festa alldeles för tidigt.
    • Jag dömer mig själv och skäms för den trasiga 16-åriga tjejen som inte ville leva längre då hon förlorade sin mamma.

    SK 2017-08-21 01:20:21
    Svara
    • Svar på SKs kommentar.

      TACK för dessa modliga och ärliga punkter. Tror vi alla känner igen oss. <3

      josefinebengtsson 2017-08-21 16:25:39
      Svara
    • Svar på SKs kommentar.

      Dag 7 del 2 ?
      Vet att en stor del av mitt dömande bottnar i osäkerhet och dålig självkänsla. Oftast handlar det om att jag jämför mig med andra. Men sedan har jag också den där inbyggda klanka på mig själv rösten som ifrågasätter mina handlingar. De tre sista punkterna på min lista är en blandning av jämförelse, slå lite extra på mig själv och självömkan. De tankarna kommer fram när jag mår som sämst, de gånger då jag inte kan tänka klart. Sedan finns det människor och situationer som triggar igång mina tankar och mitt synsätt på mig själv. Som tur är så har det blivit bättre med åren, jag har blivit snällare mot mig själv och nu när jag har fått lite distans till min barndom och andra händelser så har jag en större förståelse och acceptans. Jag gjorde och jag gör så gott jag kan utifrån mina förutsättningar. Så länge jag har goda intentioner, är ödmjuk och snäll mot min omgivning och mig själv så spelar det ingen roll om det blir lite fel ibland. Yogan ger mig kärlek och omtanke och får mig att känna mig lika mycket värd som alla andra. Naturen och stillheten ger mig inre frid och låter mig se vad som är äkta i mitt liv. Att ge mig själv en liten stund varje dag då jag kan känna in min kropp och ge mig själv kärlek är det finaste jag kan göra för mig själv. Jag är helt enkelt den viktigaste personen i mitt liv och det är bara jag som kan styra över mina tankar!

      SK 2017-08-21 09:19:37
      Svara
    • Svar på SKs kommentar.

      <3

      Hanna 2017-08-21 06:12:59
      Svara
    • Svar på SKs kommentar.

      ❤❤❤❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-21 06:07:45
      Svara
  • Wiiieee, vad det spänner i axlarna men ändå på ett skönt sätt. Bordet känns bra för min dåliga hållning ??!! Så till frågan, som förvånansvärt nog kändes svår att svara på. Att jag dömer mig själv känns tyvärr som en självklarhet men vad det egentligen är jag dömer så hårt var svårare för det går som på autopilot, kräver ingen kraftansträngning, det bara maler på. Jag kommer nog ändå fram till att det mest är att jag gör fel. Mycket med barnen och hur jag uppfostrar. Betydligt mindre idag dock än för några år sedan. Då förstod jag att jag såg mitt första barn som en förlängning av mig själv och dömde honom lika hårt som mig själv ?. Han var ett resultat av mig som mamma och jag var inte snäll mot mig själv under den perioden. Glad att jag kom till den insikten tidigt. Älskade, fantastiska pojke ❤. Jag tänker att jag inte klarar saker, inte är tillräckligt smart, begåvad, rolig, speciell… vilket är helt sjukt. Jag är ju UNIK, det finns bara en som jag ❤?✨. Klart jag är speciell ?. Det är vi ju alla ?. Har fått massa härliga tips från gänget i utmaningen som jag kommer ta med mig ???. Som att skriva upp de dömande tankarna och på så sätt kunna se dem och jobba bort dem. Vargarna ❤ och radiokanalerna ?. TACK för att ni delar med er av er klokhet ?.

    Yogahills 2017-08-20 22:46:19
    Svara
  • Ännu en utelämnande fråga. Jag dömer mig själv hela tiden! Tyvärr. Ofta handlar det om utseende eller vad jag äter. Jag skapar också många borden och måste för mig själv vilket mest skapar oro och press. Jag har blivit mycket mycket bättre på att inte döma andra senaste åren och jobbar med att behandla mig själv likadant.

    Malin S 2017-08-20 22:19:02 http://instagram.com/malinsenneryd
    Svara
  • Oh my! Känner mig en aningens i obalans. Trött, glad, lugn, fnissig, till plötsligt arg, triggar igång på en halv sekund. Började gråta nu på kvällen efter en mindre, jag är trotsig, testar dig mamma grej, vilket jag sällan eldar igång på, då det inte leder till något gott varken mot sig själv eller sitt barn. Yogan fick sin tid först nu på kvällen, med två sovande barn i sängen bredvid, så lugnt och inkännande och reflekterande. Egentligen vill jag inte dela detta för det är jobbigt och jag ångrar mig alltid efter att jag pratat om detta och tror att det på något sätt ska straffa mig i slutändan då det är negativt, negativt att känna misslyckande och jag vill ju inte heller ha någon annans liv, jag vill ju ha mitt liv, älskar att känna mig fri men blir ofta påmind om normen och dömmer mig själv för att jag hamnat utanför normen även fast jag inte vill vara i den. Fokusen hamnar utanför mig och med det kommer negativa tankar, misslyckande, jämförande osv. Jag kan ju bara vara mitt vackraste jag och jobbar hela tiden med detta. Tacksamhet och sanning är den ständiga påminnelsen. Ps kommer såå ångra mig att skrev detta så jag skrattar åt mig själv just nu haha Ds Sat Nam och kärlek ❤️ / Hanna

    Hanna 2017-08-20 22:10:24 http://instagram.com/hannakarlssoncrafts
    Svara
  • Jag dömer mig själv stenhårt ibland och inte alls ibland. Tyvärr är det nog så att jag är som mest dömande när jag behöver det som minst. När jag känner mig låg på energi, inte presterat som jag önskat eller på annat sätt inte levt upp till mina egna, många gånger högt ställda, krav. Vad ska det tjäna till egentligen? Ķnappast något som kommer lyfta mig. Återigen får den här lilla reflektionsstunden mig att inse saker som verkligen betyder något. Är så innerligt tacksam. Kroppen kändes dessutom mjuk, följsam och stark under dagens yoga .

    LindaJ 2017-08-20 22:07:57
    Svara
  • Dag 5, 6 & 7:
    Jag fick inte till yogan i fredags. I lördags gjorde jag 5 på förmiddagen och idag blev det 6 och 7 ihop. Glad över att jag inte ger mig på grund av det hela, och förstår att jag gör så gott jag kan 🙂 Överlag så har jag känt mig olustig i shakingen! Vet inte om min energi har tagit slut av promenaden innan, eller om det är något mentalt hinder. Jag känner mig lixom blockerad, och som att det mest känns jobbigt och energikrävande och tillslut frustrerande. Jag bara Vill inte, men jag fortsätter och gör minst 3-5 min. Sen kommer framåtfällningen och hunden. BLÄ! Jag tycker verkligen det känns skit, då jag är så kort på baksidan!! Undrar verkligen hur jag ska få dessa att någonsin kännas bekväma?! (Tips mottages tacksamt!) Hunden är ju lixom frekvent återkommande jämt i typ all yoga jag någonsin går på. Jag tycker ju att jag har gett det hur mycket tid som helst, med minimal eller typ obefintlig verkan… :/ Att jag nu är så butt tror jag kan bero på att jag saknar Vila (det händer lite för mycket nu på än gång känns det som) men det är okej att va såhär ibland med. <3
    5: Vad har du för relation till dina känslor?
    Försökte komma på ett övergripande svar. Det som då slog mig var: de måste komma ut för att jag ska må bra. Jag mår som sämst, med ångest eller avstängd instängdhet när jag inte låter mig känna. När jag inte får stanna upp och reflektera, ha tystnad, vara för mig själv. Jag har lärt mig att för mig är processerna djupa och jag behöver väldigt mycket tid till detta. Gärna göra något kreativt av dem som att skriva om dem eller rita. Vara i naturen. Är väldigt sensitiv och känner väldigt starkt. Men körde på, krokade i den energiska, sociala, flängande sidan av mig själv på tok för mycket, och gick in i väggen. Nu börjar jag känna starkt igen, tack och lov med rätt verktyg att hantera allt, eller alltså jag lär mig hela tiden och tycker fortfarande att det är svårt! Ibland jättesvårt, ibland blir jag förvånad över hur enkelt det känns när jag gjort rätt sak. Jag har svårast till tårar. Och inte som att jag inte känner mig ledsen, utan att sorgen lixom bara fastnar. Jag är en person som tycker om att gråta. Det känns så renande för själen. Ändå är jag ofta blockerad här…
    6: Hur möter du dig själv i tystnad?
    Jag insåg när jag tänkte på frågan att jag kommit ifrån mina morgonrutiner lite väl mycket. Och jag ser fram emot att lämna serieavsnitten till frukost för att gå tillbaka till att läsa i en bok i stället. Jag behöver nog det. Sen nästan 2 år ser jag till att meditera 5-15 minuter varje morgon direkt när jag vaknat. I början klarade jag knappt 3. Det är rätt galet när jag tänker tillbaka på det att jag nu ofta den senaste tiden har känt mig helt bekväm även med 15, även om jag kanske inte kan ha det tyst i skallen eller sitta still hela tiden så en oerhörd skillnad mot i början! 🙂 Det gör mig glad, för det känns bra och gör mig så gott.
    7: Hur dömer du dig själv?
    Ofta upptäcker jag att jag dömer mig själv när jag hör mig själv jämföra mig med eller döma andra. Ofta den senaste tiden har jag behövt jobba på att inte döma mig själv utifrån hur jag då har satt mig själv i jämförelse till hur andra har det i sina liv, var de befinner sig i karriären eller med boende eller relationer. Jag önskar kunna möta ALLA på samma nivå oavsett titel eller tvärtom, men för det behöver jag komma ihåg att bara utgå ifrån mig själv och jämföra med mig själv när jag börjar så. Hitta tillbaka till stoltheten över mitt liv och min story. Och när jag håller på att döma andra så handlar det ofta om att jag inte är nog kärleksfull mot mig själv. Väldigt bra indikator dessa två. Annars har jag blivit mycket bättre på att vara mer accepterande gentemot mig själv vad gäller att klara av saker. ”Det är inte lätt när det är svårt” är en påminnelse som växt på mig under hela våren och sommaren <3 Och det där med att påminna mig om att det jag tänker inte nödvändigtvis behöver vara sant! Att jag börjat ifrågasätta galenskapen ”the dark side” lobbar för därinne 😉 😛
    Plötsligt kändes det läskigt att skicka så mycket på en gång! Men jag har inget att dölja. Det här är här och nu är nu, jag är där jag är med vad jag har och kan och jag gör mitt bästa för att låta ljuset bli starkare och starkare <3 Nu ser jag fram emot att ta igen lite olästa kommentarer för att se hur det gått/är/känns för er. TACK <3

    Emma 2017-08-20 22:01:17
    Svara
  • Jag dömer mig själv kraftigare än vad jag hyllar mig själv. ”Det där borde jag ha hunnit/orkat/sagt/gjort” tänker jag mycket oftare än ”Wow, det där gjorde jag bra!” Jag är expert på att planera in femtioelva saker på en dag, samtidigt som jag är en riktig tidspessimist och tror att allting tar sju timmar att genomföra. Hur går det ens ihop?

    Under reflektionerna kring dagens fråga kom jag att tänka på en övning från skoltiden: två stjärnor & en önskan. Jag hade en gång en lärare som lämnade två positiva kommentarer och ett förbättringsförslag på mina arbeten. Kanske går det att tillämpa här också. När vi dömer oss själva, kan vi göra det med hjälp av den här övningen och då samtidigt hylla oss själva? Innan jag nu lägger huvudet på kudden och laddar för första arbetsdagen efter semestern så tänker jag fundera ut mina två stjärnor och min önskan om mig själv. Tack för idag och godnatt fina människor. Vi hörs imorgon. Kärlek.

    Jessica N 2017-08-20 21:54:18
    Svara
  • Idag har jag haft en fantastisk dag med mycket yoga och reflektion. Fick egentid i tysthet i två timmar, där jag märker att jag trivs. Att få tid att lyssna ”inåt” och skärma av från alla intryck utifrån och istället vända på det och ge uttryck för det som är inifrån – härligt! Innan läggdags nu så går jag igenom dagens yogaposition och reflektion. Tycker de två senaste positionerna är en riktig utmaning! Jag är stel och det gör ont i höfter och axlar, men samtidigt skönt att förstå att detta behövs! Jag dömer mig själv i småsaker, att jag åt för mycket, eller snoozar för länge på morgonen. Jag dömer mig för att jag önskar jag var en ”varmare” och mer öppen person, tycker jag är för reserverad och avvaktande. Jag dömer mig för att att jag skadat människor jag älskar fastän orsaken är att jag blivit skadad och bedragen själv. Men att se att jag orsakat andra människor smärta (även om de inte håller det emot mig) är ändå oerhört smärtsamt. Jag tror jag behöver ge mig själv lite mer ”förståelse”emellanåt – jag kan inte ändra på min personlighet och alla har vi brister…. och mitt förflutna kan jag aldrig ändra på – bara göra annorlunda idag. Godnatt på er alla! Kärlek!

    Karolina 2017-08-20 21:49:55
    Svara
  • Shit vad bordet var jobbigt, hade jättesvårt att öppna upp i bröstet o var helt låst i axlarna!

    Jag är rätt hård mot mig själv och dömmer mig själv hårdare än någon annan. Jag tänker mig att jag inte är så dömande mot andra men mot mig själv är det annorlunda särskilt nu de senaste två åren när jag varit utmattad. Nu kan jag inte ens göra de roliga sakerna, umgås med vänner, semester… allt är jobbigt. Jag gör det men det har ett pris. Har alltid känt mig lite tråkig och liksom inget extra. nu känner jag mig om möjligt ännu tråkigare då jag inte orkar träffa vänner och inte hänga med i ett samtal som tidigare. Ibland är jag så trött i ett samtal att jag knappt är närvarande o engagerad. I början av utmattningen tänkte jag hela tiden att detta är bara en period, det blir bättre sen… men nu känner jag mer o mer att det börjar bli JAG. Mitt glada jag försvinner Och ersätts av denna trötta o allvarsammare, äldre personen. Alltså jag är glad o trevlig men det där äkta bubblande JAG med det högljudda skrattet som vill vara där för alla är borta. Jag skrattar sällan så längre. Jag hjälper inte andra längre. Svarar knappt på deras sms. Jag dras ner i tröttheten. Läser mycket om hur man ska ändra tankarna osv men tycker det är svårt i praktiken. Särskilt när man är helt slut, negativ och låg. Då när man behöver vända det är det som svårast.

    Växlaner 2017-08-20 21:32:09
    Svara
    • Svar på Växlaners kommentar.

      Känner dig! Exakt så, jag tror det kan vara svårt att gå på tankarna direkt (försöka vända dem etc) – först ge kroppen återhämtning och framförallt kommer ner i kroppen. Yoga och meditation är ju underbara verktyg här…sen vill jag tro att skrattet och positivisten kommer när den ska komma, och helt automatiskt. Tack för att du delar.

      josefinebengtsson 2017-08-21 16:32:50
      Svara
    • Svar på Växlaners kommentar.

      Älskade du tillåt det att vara så som det behöver vara ❤️❤️❤️ Det blir som det ska bli, en dag kommer skratten och då från en sann källa??? Bara fortsätt ???

      Jessica 2017-08-21 16:10:48
      Svara
    • Svar på Växlaners kommentar.

      Börjar på riktigt gråta nu ? ? jag känner igen mig i allt, det tar så hårt på mig att läsa! Du är så underbar och fin! Sluta aldrig kämpa ? ? ?

      Pia 2017-08-21 12:40:50 https://www.instagram.com/pianolen/
      Svara
    • Svar på Växlaners kommentar.

      Åh … fina du! Försök finna ett sätt att hitta tillbaka till ditt gladare jag. Det kommer vara värt resan. Massa kärlek till dig ❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-20 22:43:53
      Svara
    • Svar på Växlaners kommentar.

      Vill bara ge dig en kram! Livet går upp och ner… håll ut.. Jag tror på en ljusare framtid för dig!

      Karolina 2017-08-20 21:51:22
      Svara
  • Hur jag dömer mig själv? När det är på det där mindre bra viset så är det med en tuff attityd som inte tillåter några brister. En attityd som inte tillåter misstag och som bara accepterar framgå. Fast inte vilken framgång som helst, nej, det skall vara framgång presterad på toppnivå. Allt skall vara skruvat till max och till sitt yttersta och jag skall helst vara bäst.

    Det här sättet att döma kan appliceras till det mesta i mitt liv. Pluggande, hur jag är som vän, dotter, barnbarn mm, utseende, hur jag går, står och bara är. Det handlar helt enkelt om allt som har med mig och göra.

    Det luriga med det här sättet att döma är att det smyger sig på och är svårt att märka i första taget. Det märks inte för ens det gått över styr… Det gjorde det nu i våras och tillsammans med min introverthet gav det mig ett liv odrägligt att leva. Där det mesta handlade om att jag skulle vara bäst. Bäst i skolan bäst på att träna bäst på allt och det fanns ingen tid för lugn och ro. En paus utan prestationer där jag bara fick vara.

    Fast som jag skrev till gårdagens yoga reflektera dela inlägg så är allt bättre nu. Främst för att jag har fantastiska människor i min närhet som ser när det går över styr och kan hjälpa mig att bryta tystnaden men också tack vare yoga och mental medvetenhet/ mindfulness.
    (oj vad personligt det blev. Läskigt!)

    Agnes 2017-08-20 21:09:56 https://www.instagram.com/agnes.falk/
    Svara
  • Hejsan! Bra jobbat allihopa! Halvvägs in i utmaningen. Jag kämpar på med skrivandet, men yogan alltså O så skööön. Även om bordet inte är min favvo än. Den var svår att få till och gjorde ont i axlarna. Övning övning.

    Jag dömmer mig själv hårt. Alltid gjort men kommer inte att göra för alltid. För i dag väntade jag medvetet med yogan till kvällen för att jag skulle ge mig själv tid att lyssna in hur jag pratar till mig själv. Och det jag upptäckte skulle återskapas som känsla efter yogapasset på kvällen. Efter yogan blev jag nedstämd. Trots att jag kände mig glad och nöjd under yogans gång. Däremot kände jag mig mer låst i höfterna och benen var tunga. Det var som att min själ var så ledsen över de elaka saker jag sagt till mig själv under dagen att känslan liksom återskapades inifrån som en reaation. Under hela dagen har jag lyssnat på skitsnack om mig själv och jag har flera gånger tänkt att: men gud! Jag skulle aldrig vara kompis med någon som snackade så där om mig. Så varför skulle jag vara kompis med mig själv? Nu kan jag ju inte göra slut med mig själv det är ju smått omöjligt. Jag insåg dock (vilket jag tycker är fint) att det inte är mitt fel att jag snackar så mycket skit om mig själv men att det är MITT ANSVAR att sluta upp med det.

    Så jag vill ta ansvar nu. Vill ge mig själv kredd för den underbart fina människa jag är genom att bara existera. Livet kan vara så tufft ändå, därför räcker det med att existera tycker jag. I morgon tänker jag därför mata rätt varg som @sandra_junhammar berättar om på sin insta. Jag ska tacka för en nya dag och jag ska ge mig själv möjligheten att öva på livet stället för att prestera det.

    Jag har skrivit lite mer på min blogg om någon skulle vilja läsa ett lite längre resonemang. Men ville bespara den som inte orkar =) Jag är själv rätt slut och väldigt trött. Denna tankeverksamhet tar på krafterna. High 5 hörni och bra investerat i er själva!

    Puss och varm kram

    Mikaela 2017-08-20 21:02:18 http://nouw.com/mikaelalindholm
    Svara
  • Dagis och skolväskorna är packade! Det är ungefär vad jag lyckats med idag! Har haft ont i bröstet och trött som tusan hela dagen. Till kvällen ”brast det” och jag skrek i takt med barnen när de började tramsa vid läggning. Att ta mig igenom @josefinesyoga ‘s #yogachallenge vart det inte ens tal om en dag som denna. Men reflektera kring dagens fråga kan jag fortfarande göra. ”Hur dömer du dig själv?” Ja, utbrott som ikväll sätter sig såklart hårt på självkänslan. Även om jag nu vet att det är utmattningen och fibron som ligger bakom så blir man liksom inte en sämre mamma än så ? Att inte orka vara tillsammans med sina egna barn. Jag har alltid dömt mig själv hårt, riktigt hårt, så länge jag kan minnas. Jämförelsens förödande makt över våra tankar. Att aldrig duga och vara bra nog. Jag hoppas att mina barn inte ska hamna i samma dåliga tankesnurra. Imorgon börjar vi någon form utav vardag igen och det är inte helt utan ångest från min sida. Att komma iväg på morgonen är bland det jobbigaste och mest stressande jag vet! #frufibro #skolstart #pompdelux #backtoschool #vardagigen #yoga #yogobe #fibrofighter

    FruFibro 2017-08-20 20:45:44 http://www.frufibro.com
    Svara
  • Omedvetet dömer jag mig själv (och andra också för den delen) varje dag och det tror jag att de flesta gör mer eller mindre. Det kan vara allt från att man inte är nöjd med sitt utseende, att man inte ger tillräckligt med tid till barnen, man äter fel mat, man är inte en tillräckligt bra partner, man presterar inte tillräckligt på jobbet, man borde träna mer…you name it…listan kan göras lång. Men jag har kommit till insikten att jag måste börja acceptera mig själv mycket mer och sänka kraven. Jag duger bra precis som jag är ❤️ Jag gör mitt bästa även om det inte alltid blir som man har tänkt sig. Jag har också lärt mig att känna tacksamhet för det som jag faktiskt har. Livet blir så mycket lättare om man försöker tänka positiv ❤️ Kärlek till alla fina här, jag blir berörd av allas öppenhet och ärlighet ❤️

    Ann-Sofie 2017-08-20 20:31:03 http://www.matathonmamman.bloggo.nu
    Svara
  • Usch, va hårda vi är mot oss själva? Läser vad alla andra här skriver och tänker på mina egna dömande tankar om mig själv. Undrar så vad det är som gör att det är så svårt att bara vara lite snäll mot sig själv? Kram på er alla yogis ✨?

    Jenny 2017-08-20 20:25:33 http://instagram.com/jcmk86
    Svara
  • Jag har nog alltid haft en liten röst som säger åt mig att jag är sämre än andra, att jag inte duger. Men har jobbat mkt på det och har insett att jag är grym ? Åh ni alla ger så härlig inspiration och glädje! Tack ❤

    Lina 2017-08-20 20:15:10
    Svara
  • Tack alla för era ärliga delningar! Så intressant och modigt hur vi alla ”främlingar” vågar öppna upp och berätta.❤️ Tack Josefine för denna utmaning. Detta är som självterapi dessa reflektioner! Så dagens: Hur dömer jag mig själv?
    Jag dömer mig själv för hårt. Expert på självkritik. Men det tog mig ett tag att inse. Nu är jag väl medveten om det, ett av mina största hinder. Så hur dömer jag mig själv? Det kan vara allt ifrån min personlighet, mitt utseende, mina prestationer eller hur jag beter mig i relationer. Jag kan hitta fel och brister i nästan allt och bli förtvivlad över att jag inte är tillräckligt. Ibland skriver jag ner dessa dömande tankar och analyserar dem. Då inser jag faktiskt att de är osanningar som bara är strunt. För någonstans innerst inne vet jag att de tankarna inte är något jag borde lyssna på! Kramar till er alla!??

    Julia (instagram carlajuliaadina) 2017-08-20 20:10:37
    Svara
  • I dag tar jag ledigt från alla tankar,frågor och yoga! Jag drar till skogs och återkommer imorgon❤️ Kärlek till er alla

    Mia Eriksson 2017-08-20 20:03:08
    Svara
  • Hej fina ni!
    Halvtid nu, så fort tiden gått … som så många andra skrivit är det fantastiskt att få ett eget litet retreat här hemma, och följa allas kommentarer är ju magiskt. Vilka livshistorier!
    Dagens reflektion då, hur dömer jag mig själv? – ganska hårt emellanåt. Den här inre rösten va.., som är så bra på att uppmärksamma om man gjort något misstag, eller vad som upplevs som fel. Ältandet … hur kunde jag vara så ..? Varför gjorde jag inte bara så …? Om, jag ändå hade gjort mer så … osv osv.
    Att klanka ned på sig själv, och älta en massa saker är onödigt, väldigt onödigt. Men samtidigt är det en drivkraft. Man vill ju utvecklas som person. Och har man gjort något misstag, vill man ju lära sig av det. Problemet är att den här inte rösten ofta inte gör någon rättvis bedömning, utan bara dömer efter prestation, handling etc. I våras sprang jag Göteborgsvarvet, mitt första halvmarathon! För något år sedan hade jag ALDRIG trott att jag skulle klara av det. Jag hade som mest sprungit 1 mil, vilket för mig var en prestation. Det blev iallafall att jag anmälde mig, trodde då fortfarande inte att jag skulle klara av det. Mitt mål var att ta mig runt. Sedan började jag löpträna mer, och kände att – jo, men det här kan nog gå ändå. Sträckorna under träningen blev längre och längre, tills jag till slut nästan nådde 20 km under träning! Då började min hjärna sätta upp tidsmål. Farligt, men peppande … Väl under loppet, kändes det bra, det var sjukt jobbigt, men det gick. Vi var ett gäng som sprang, så självklart jämförde jag mig med alla andra. I slutet av loppet hade jag satte upp en tid jag ville uppnå. Och när jag kom i mål, missade jag mitt mål med 4 min … jag började grina. Besvikelsen var total, för 4 MIN! Jag hade klarat av ett halvt marathon … Här är jag inte speciellt snäll mot mig själv … jag har klarat en sak som jag ALDRIG trodde var möjlig, och jag upplever det som ett misslyckande. Såhär i efterhand är jag nöjd! Men det krävs endel rannsakande av sig själv alltså.
    Kram på er!

    Caroline (cafre85 Instagram) 2017-08-20 19:57:22
    Svara
  • Usch, så ledsen jag blir av att läsa att så många dömer sig själva så hårt. Jag känner igen den från arbetet där många har högre krav och förväntningar på sig än vad det finns tid och resurer för att kunna uppfylla. Man vill göra 120% när det förväntas, eller ännu ”värre” uppskattas till 100%. Det är viktgit att stämma av så att man är överens om förväntningar på resultat och inte ”slösar” bort sin energi på något som man inte får uppskattning för. Den energin kan läggas på något bättre. Jag är fullt medveten om att detta är svårt att se själv, men viktigt att bli uppmärksam på.
    Imorgon ny dag, nya möjligheter .

    Emma M 2017-08-20 18:39:00
    Svara
  • Jag är nog hård mot mig själv. Mycket av det som ni andra skrivit låter som det även min inre röst säger till mig själv. Ibland klarar jag faktiskt av att vara mer vänlig och förstående gentemot mig själv. Det kräver en hel del mindfulness att lära sig ett icke-dömande sätt att förhålla sig mot sig själv och behöver nog tränas på. Jag var på en föreläsning med Inger Erland Tågring på Yoga Games Stockholm 2017 och grävde fram mina anteckningar för det var några intressanta saker hon tog upp: Vi har i medeltal ca 65000 (!) tankar på ett dygn och av dessa är ca 80% negativa. Största delen är omedvetna/automatiska. Om man håller på sådär varje dag i hela sitt liv så är det ju klart att det har en enorm effekt på hur man mår. Hon uttryckte det bra då hon sa att man bygger upp historier och scener där man själv är både sin egen regissör och rollsättare. Vidare sa hon att det är viktigt att man blir medveten om sina automatiska tankar och försöker ersätta dem med alternativa tankar. Vidare frågade hon hur mycket tid vi avsätter åt oro under en dag och uppmanade till att avsetts en kvart om dagen för att ”tänka på det där”. Här var några tankar jag ville dela med er idag. Bra att jag blev påmind själv om det här. Nu ska jag göra yogasekvensen.

    Hanna 2017-08-20 17:18:00
    Svara
  • Ja jag är min värsta domare 🙁 gör jag fel så är jag snabbt där och lägger ett dömande ord hur dålig jag är.
    Men man får försöka varje dag att bli snäll mot sig själv.
    Brukar varva dömande med peppande (lite snurrigt – vet)
    Och samtidigt så måste man vara en smula kritisk mot sig själv och ifrågasätta sina tankar, det blir ju fel ibland 🙂

    Birgitta Möller 2017-08-20 16:49:59
    Svara
  • Tidigare dömde jag mig själv utifrån mina prestationer. Om jag presterade dåligt, kände jag mig helt värdelös.
    Men yoga har distanserat mig från presterandet. Jag är inte mina prestationer, jag är jag. ❤️

    Julia 2017-08-20 16:32:51
    Svara
  • Älskar verkligen upplägget med att lägga till en övning per dag. Känner redan att detta kommer bli ett favoritflöde även efter denna utmaning.

    Frågorna känner jag dock blir svårare och svårare. Det tog lite emot att dela dagens insikt på Instagram då det kändes lite för personligt. Men just därför valde jag att göra det ändå ?

    Hur dömer du dig själv?
    Ja för vi gör det ju alla, jämför, dömer och kritiserar oss själva. Jag fastnar själv lätt i att jag jämför mig med andra och tänker att jag borde ha kunnat göra lite till, lite mer, lite bättre.
    Men jag lovar, jag gör mitt bästa och det är faktiskt det viktigaste! ✨✨✨
    Inser att det är lätt att skriva eller att ge till andra men att också ändra sin egen inre dialog kräver en hel del.

    Jag inser att jag också dömer mig själv i tanken att jag inte har gjort tillräckligt för att bli älskad. Jag önskar mig mer kärlek i mitt liv, och inser då att jag först måste sluta döma mig själv och öppna upp för att tillåta mig själv att bli älskad.

    Lisa 2017-08-20 16:13:09
    Svara
  • Hej dag 7 ? Bordet är ansträningande på ett skönt sätt. Varierar bordet med Up word plank pose. Den är sjukt jobbig och ger styrka till hela kroppen.

    Dagens fråga: Hur dömer jag mig själv?
    Mitt uppvaknande i hur jag dömer mig själv kom när en nära vän sa till mig: Maria, du behöver vara snäll med dig själv. Först förstod jag inte alls vad hon menade. Vaddå snäll? Hon fortsatte: Du behöver lyssna på dina egna behov och vad din kropp behöver. Se dig själv som din bästa vän och behandla dig själv därefter. Så hade jag aldrig tänkt…detta var helt nytt för mig. Jag hade alltid satt upp höga mål och drivit mig själv hårt mot målet. När jag hade nått mina mål så sa jag till mig: Hade jag kunnat göra det bättre? Ja såklart…allt kan bli bättre. Det har varit min motto. Allt kan förbättras och det ledde då till att jag inte kunde vara riktigt nöjd. Det absolut inte att vara snäll med mig själv ? Jag hade glömt bort att njuta av det jag åstadkommit och ge mig själv beröm och cred för ett bra utfört arbete. I allt detta hade jag också glömt bort att lyssna på mina behov. Mitt behov av återhämtning, vila, sömn, bara vara. Jag hade glömt bort att lyssna på kroppen och bara sprungit mot målet som en omedveten huvudfotning.

    Det här var för 5 år sedan och det var då jag fick kontakt med mig själv. Nu vet jag att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Jag behandlar mig själv med respekt och kärlek. Lyssnar på min kropp och mina behov. Jag har lärt mig hur jag ska vara snäll med mig själv och njuta av det jag sätter upp mig för att göra. Njuta av resan till målet istället för att bara fokusera på att komma fram så snabbt som möjligt. Jag har försonats med mig själv och slutat att döma. Det som händer då är att jag även slutar att döma andra. Jag får ett tillåtande och omtänksamt förhållningssätt till andra. Hur du behandlar andra är bara en spegling av hur du beghandlar dig själv. Allting startar med dig själv.

    Tack Anneli ? Du öppnade mina ögon för mig själv. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta ❤️

    Selflove ?❤️?

    Maria 2017-08-20 14:37:36 http://www.instagram.com/miathorn
    Svara
  • Dag 7 #yogareflekteradela Hur dömer du dig själv?

    Har alltid haft väldigt höga krav på mig själv, perfektionist och kontrollbehov.
    Om jag inte är bäst så duger det inte. Dömer hur jag ser ut, hur jag pratar och vad jag säger, vad jag vet och inte vet, vad jag gör och inte gör, jämför mig själv med andra….
    Detta har resulterar i år av depressioner från och till samt en rejäl utbrändhet för ett år sedan. När jag blev så dålig som då fattade jag ett beslut, att försöka släppa på de orimliga kraven och inte bry mig lika mycket om vad jag är (i prestation, yrke eller ja liknande) utan sätta fokus på mitt välmående och i vem jag vill vara. Det är helt in i helvete svårt! Jag är långt ifrån att nå målet, men otroligt stolt över att jag kom fram till beslutet och har börjat göra rätt stora förändringar. Det är helt enkelt inte värt att leva livet på det viset. Vill leva livet fullt ut och vara en bra människa, något jag känt varit svårt att vara i prestationens och höga kravens grepp. Så, nu till att ta in och sprida god energi resten av dagen! ?????

    Nilo 2017-08-20 14:29:14
    Svara
  • Jag var lite orolig över den här sista övning, jag trodde inte att mina axlar skulle fixa det men det gick!

    Jag har alltid varit min största kritiker vilket både varit livsfarligt och nödvändigt ibland. Men att man är så mycket hårdare mot sig själv än man är mot andra i ens närhet är väldigt orättvist mot en själv. Den senaste tiden eller senaste par åren har jag lärt mig att försöka så gott jag kan. Att försöka och misslyckas är en del av livet, precis som att lära sig. Jag har länge haft den där ärkeängeln som inte sagt att jag kan. Men lite där som jag hittat mig i yogan, Reiki och meditation, man blir aldrig fullärd i något av dem och resan är lite av själva poängen. Och lite så tystar jag min inre kritiker, ibland är saker lätt och livet flyter på. Ibland är saker lite tuffare och jag försöker så gott jsg kan. För livet kommer aldrig med färdiga svar utan man lär sig på vägen. Även om saker inte går bra så har det varit ett steg på vägen, mot att bli den jag vill vara. Min inre kritiker brukar tystna när jag tänker på att jag cyklar igenom livet, ibland behöver jag stödhjul och ibland klarar jag mig utan. Stödhjul eller ej så spelar det ingen roll och min inre kritiker brukar tystna. Men givetvis finns bra dagar och dåliga dagar. På dåliga dagar kan kritikerns röst bli högre, men ofta hjälper det att bara andas, tänka på hur långt du har kommit i livet i jämförelse med för några år sedan. Vissa framsteg ser man inte utan de låter man bara ske. De gånger man stannar upp och inser hur långt man kommit och hur mycket man lärt sig är värda att fira, inte att tänka på allt man inte gjort.

    Meditations mantra :

    Du är värdefull
    Du försöker alltid
    Du ger upp ibland men reser dig lika fort
    Du segrar varje dag som du går upp
    Din seger finns i varje andetag

    Alexandra B 2017-08-20 14:20:35
    Svara
  • Oooooh – we’re halfway theeeere.. #day7of14 #yogareflekteradela
    ”hur dömer jag mig själv?”
    Jag har fått höra ”Siiri, du är världsmästare på självkritiska tankar.” Ja, absolut. Det är jag. Men vad är det det handlar om? Prestation? Perfektion? Kontroll av kropp, tankar, handlingar, reaktioner? You name it. Jag har absolut höga krav på mig själv och ibland utgår jag ifrån att jag ska vara Wonder Woman (gud vad cool hon är). Det är klart jag orkar. Det är klart jag ska ha rätt svar på fråga som fråga. Det är klart jag ska ha rätt emotionell och rationell reaktion till situation som situation. Det är klart jag alltid ska fatta rätt beslut. Det är klart att jag ska vara mitt bästa jag i alla forum och 24h om dygnet. Det är klart jag vill vara omtyckt. Återigen. Det är klart att jag orkar. Och så kommer det igång. Borde ha orkat lite till, borde ha fattat, borde ha sagt, borde inte ha sagt, borde ha löst. Lite till, lite till, lite till.
    Vems måttstock är det man mäter sig själv emot egentligen. Jo, bara min. Heeeelt min egen. Och det är den jag är i förhandlingar med om att omorganisera. Vad är det värsta som kan hända? ?
    Jo, jag kanske inte blir Wonder Woman. Jag är och förblir Siiri. En helt vanlig mänska. Och det är helt ok. ❤️

    Siiri 2017-08-20 13:54:01
    Svara
  • ✨Hur dömer du dig själv?✨ Min första tanke är hårt. Jag är ofta väldigt självkritisk och när jag misslyckas tar jag det hårt. Samma sak om jag får negativ kritik. Det påverkar min egen självbild och jag dömer mig hårdare än jag ”förtjänar”. Jag vill alltid vara alla till lags och vara den person som andra vill att jag ska vara. Men har kommit på att det inte fungerar. Jag kan bara vara mig själv. Jag är en egen person och måste lära mig att också bli min egen bästa vän?. #yogareflekteradela #dag7

    Yogi Johanna 2017-08-20 12:11:13 https://www.instagram.com/yogi_johanna/
    Svara
  • Hade starkt motstånd idag att ens ställa mig på mattan. Som om dagens fråga lade en filt över hela min existens. Hur dömer du dig själv? Ja, hur dömer jag mig inte? Till skillnad från mina känslor som jag så fint stoppat in i min ask så är dömandet min ständiga närvarande ledsagare – tyvärr. Jag är ‘all in or all out’. Blir det inte perfekt ( i mina ögon) så gör jag inget alls vilket gör att jag står över stor del av livet. Fast jag tillåter mig själv att tacka jag till sådant som jag redan innan vet att jag inte kommer att få ihop bara för att få hacka på mig själv – det är ju faktiskt inte riktigt klokt. Märker ju att allt verkligen är sammanlänkat o det känns som att varje dag skriver jag om samma sak. Det känns skönt på ett sätt oxå som att jag löser upp lite i taget även om allt sitter ihop. Jag har aldrig tillåtit mig själv detta innan utan tänkt eller snarare bestämt att allt måste blir löst nu på en gång med det samma annars är det ett misslyckande o så blir det ju bara platt fall.
    När jag väl ställde mig på mattan o tog på mig min ögonbindel (har blivit så att jag varje dag gör hela sekvensen med bindel på – intrycken blir så mkt djupare) o började shaka så märker jag att jag har så svårt att djupandas idag, som att det hela tiden blir bakvänt o vips så var dömandet där igen – du kan ju inte ens andas rätt! Suck, kan jag inte bara få vara…på ngt sätt så släppte jag mer o mer ju mer jag shakade o hittade ett sätt att shaka in i höfterna vilket var asgrymt 🙂 o vips så var låten slut. Underbart att inte känna press för tid!
    Lektiden har för mig blivit ngt av en helande dans som är innerlig o ärlig o idag föreställde jag mig dansandes högst upp på en bergtopp o helt plötsligt kände jag mig som en stor vithövdad havsörn som var fri, stark o vacker – det var helt magisk o jag grät lyckotårar <3
    Genom resten av sekvensen kom den hackande andningen tillbaka o jag försökte med alla olika tekniker för att hitta ett flow o när jag kom in i squaten så började jag svettas jätte mkt o blev tillslut tvungen att gå ur positionen o klappa mig själv o säga till mig själv att allt är ok, allt är ok.
    De senaste dagarna har jag haft ont i mina handleder o känt som att de inte kan bära upp mig i vissa positioner o var lite osäker på om jag skulle klara av bordet idag men det gick o jag känner mig jätte stolt 🙂
    Det som du skriver, Josefine, om att det är ok att de dömande tankarna får vara kvar men att man kan lära sig att inte lyssna o tillslut skratta åt dem är ett nytt tankesätt för mig o jag tänker att det kan passa mig att komma vidare utan vara 'all in or all out' utan bara vara jag.
    Kram o hoppas att ni har en bra söndag! Namaste <3

    Molly 2017-08-20 11:25:11
    Svara
  • Hallå gänget! Hannanas kom med ett alldeles utmärkt förslag att vi kan skapa en facebookgrupp för att hålla kontakten med varandra även efter den här utmaningens avslut och fortsätta inspirera/fråga/dela saker med varandra. Lyft av hennes energi har jag skapat en grupp under namnet Yogareflekteradela, den finna här https://www.facebook.com/groups/124079844903240/?source=create_flow.

    Dagens fråga kräver en hel del reflektion för mig och just på söndagar så finner jag bäst ro på kvällen när jag förbereder mig för en ny vecka som stundar. Så jag ser fram emot att läsa fler kommentarer från er ikväll och då ska jag också formulera min. Önskar er alla en vacker dag sålänge.

    Jessica N 2017-08-20 11:13:26
    Svara
  • Hur dömer jag mig själv? Svaret på detta är nog hela tiden. Men jag har blivit bättre på att vara snällare mot mig själv. Det är så svårt dock!
    Jag är duktig på att ställa höga krav på mig själv och ibland orimliga sådana. Har insett att jag ibland gör saker för att få andras bekräftelse och ibland är det för att kunna berömma mig själv, känna att jag duger. Genom åren har jag lärt mig att ingen är så sträng mot mig som jag själv och inte mår jag bättre av detta. Så numera försöker jag släppa alltmer på dessa tunga krav och istället se mer tillåtande på mig själv, mina begränsningar och mina möjligheter.
    Jag duger som jag är! Du duger som du är! Detta är gott nog!
    Sedan jag började leva alltmer slowliving har nuet blivit viktigare än framtiden och dåtiden. Nu planerar jag inte så mycket vad som ska hända framåt. Jag försöker istället ta dagens möjligheter i akt och ser vad nuet kan ge mig för gåva. Idag säger jag oftare nej till saker när jag känner att det blir för mycket. Jag avstår hellre än att falla i stress eller migränanfall som jag gjorde häromdagen. 

    Slow Living by Annika 2017-08-20 10:06:53 http://www.slowlivingbyannika.se
    Svara
  • Dag 7 #yogareflekteradela med @josefinesyoga ??❤️
    Sovmorgon, utan alarm (katten försökte få upp mig kl 7 ?), första gången på oj ingen aning! Första dömande tanken var att, du kan väl inte sova så länge! Men den kunde jag bara bortse med en gång. ?
    Dagens yogaflöde var underbar! Jag har fortfarande ont i handleden så den hindrar mig lite. Åh bordet, mina axlar kommer att tacka när stelheten är borta! ??? Dagens reflektion: Hur dömer du dig själv?
    Här är alla lögnerna jag säger till mig själv om mig själv. Illusioner. Allt det jag har trott på så många år!
    Du är tjock, har för stor rumpa och lår. Jag har arbetat mycket med mig själv och kust denna del ang utseendet kan jag be rösten prata med min hand istället ?
    Lögnerna om att jag är mindre värd för att jag är som jag. Att jag inte duger som jag är. Att andra har rätt och jag fel. Att jag är fel. Att jag är värdelös. De är svårare att inte lyssna på. Plötligt kan jag upptäcka att jag är i en illusion om mig själv. Och när jag ser det, att jag styrs av mina rädslor eller egna dömande och illusioner, kan jag göra någonting åt det. Släppa taget om dom. Jag har fått så många verktyg under åren som jag tar fram och ger vidare. Meditationen i tysthet är absolut den största gåvan för mig. Jag har även andra fantastiska verktyg som jag väljer att inte skriva om här.
    Men för mig arbetet med den där dömande rösten, mitt falska jag, fortsatte dagligen. Jag tror på en högre kraft, kallar den för Gud. Gud i mig är mitt Sanna jag. När jag söker det, kan jag släppa taget om allt annat. Du och jag är älskade precis så som vi är alltid! Massor med kärlek och ha en underbar söndag! ❤️❤️❤️???
    Jag har lärt mig att inte planera in någonting alls på söndagarna och låta mig göra det som känns bra. Ikväll vill jag yoga igen, så magisk upplevelse igår kväll med levande ljus och mörker. ??? namaste! #beyoga365 #vågavarasårbar

    Hannanas 2017-08-20 09:40:55
    Svara
  • Åh vilken morgon det blev! Och vilka stela baksidor jag hade! Men nu är de uppmjukade och jag ska fortsätta min morgon utan mobil och sociala medier. Jag ska göra en kopp te och sätta mig ner för att njuta av min bok, åh så skönt det ska bli! Inte springa på i ekorrehjulet, för då varvar man absolut inte ner på helgen, man kör ju bara på i samma fart. Bokar in grejer så man ”måste” hinna med och stressen mellan dessa två är ju sååå jobbig. Så på söndagen brukar jag vara lite känslig för jag har ju inte alls hunnit vila, jag är trött och imorgon ska jag ärligen få jobba men den glädjen blir inte lika stor då jag känner mig så trött. Det ska det allt ändras på! Därför har jag köpt terminskort på yoga här i min stad, nu ska jag gå 2 ggr i veckan tills jul! onsdagar och söndagar, på kvällen. Kan det bli bättre för själen att avsluta/börja en ny vecka på det sättet och så mitt i den få en lugn stud borta från allt!
    Om jag dömmer mig själv? Ja, tyvärr för hårt och för ofta! Jag jobbar på det! Och jag är väldigt bra på att säga till alla i min närhet att STOPP! sådär är inte okej att du säger till dig själv eller behandlar dig själv! Men jag är inte lika uppmärksam på mig själv vilket är dumt. Men jag älskar det Sandra skrev nedan, om indianen! Jag ska printa ut det och bära med mig varje dag, som en påminnelse för jag vet ju vilken varg jag vill ska vinna!
    Tänk va 7 dagar med denna utmaning har gjort för en själv, utmanat tänket, fått en att öppna upp och se saker i nya perspektiv och inte tala om för kroppen! <3

    Petra 2017-08-20 09:22:55
    Svara
  • Halvvägs i utmaningen o sen har hjälpt mig o prestera på #ultravasan 45 igår! Tack. Idag blev det 30mim jogg i totalt tystnad följt av att öppna upp rygg o skulder vilka var slitna efter strax över 3h löpning i lera o regn igår. Ser fram emot sju dagar till. Hur kg dömer mig själv beror på situation är jag i en situation ja trivs är jag snäll mot mig själv det blir mer utmanande i situationer som inte passar mig. Intressant reflektion jag inte tänkt så mycket på innan

    Lisale 2017-08-20 09:12:08
    Svara
  • Jag har en dömande röst ofta i huvudet om jag är lat och oproduktiv. Speciellt på min semester hörde jag den rösten.
    Jag har också dömande tankar om jag agerar på vis som kan få andra att tycka om mig mindre, som om jag tackar nej eller säger ifrån till någon. Den är jobbig, min inre people pleaser!

    Marina Linder 2017-08-20 08:59:20
    Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Åh, tänk om man kunde hitta nåt enkelt sätt att få bot den inre rösten, som kommer med pekpinnar åt alla håll … Vad fasen, man måste få göra det man känner för? Nej, bort med dömandet – Hejja oss! ??✨

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-20 17:34:25
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Kram ❤

      sandra junhammar 2017-08-20 16:55:44 http://www.sandrajunhammar.se
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Den är tuff men när du vågar säga ifrån så lovar jag dig att den känslan vinner istället. Du är bra precis om du är! Stor kram <3

      Molly 2017-08-20 11:37:50
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Känner igen ❤️

      josefinebengtsson 2017-08-20 11:17:09
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      Den där dömande rösten. Den har för detmesta vett att hålla käften men nörden säger något så handlar det ofta om att jag är otillräcklig som mor när jagjobbar mycket. Samtidigt är jag otillräcklig på jobbet när jag prioriterar att vara förälder. Jag är en otillräcklig sambo när jag prioriterar min egen sömn/träning/hobby framför umgängestid. Oavsett vad jag prioriterar borde jag gjort något annat istället. När jag umgås med någon som bara pratar om sådant jag tycker är ointressant dömer jag mig själv som tråkig och ego som inte kan intressera mig för mitt sällskaps intresse (alltså det faller mig inte in att det kan va den andra som är tråkig och ego som inte väger upp med att prata om det jag gillar) sen dömer jag mig själv för att jag dömer mig själv. Jag är en ambivert person men som ibland väger mer över åt det introverta hållet och då kan jag döma mig själv för att jag är asocial för nog borde jag väl skärpa till mig och träffa folk. Sen dömer jag ut min oförmåga att säga nej som ibland överkompenseras genom Att mitt nej blir starkare än befogat.

      Min inre kritiker kommer inte ofta till tals för jag gör mitt bästa och är good enough men när hon tar ton har hon mycket att säga.

      Anna Runemyr 2017-08-20 11:05:14
      Svara
    • Svar på Marina Linders kommentar.

      ❤️❤️❤️ Hear Hear! Känner igen mig! Kärlek finaste!

      Hannanas 2017-08-20 09:45:06
      Svara
  • Hej finingar! ❤

    Nu är vi halvvägs, på ett sätt önskar jag att den här utmaningen skulle vara mycket längre än i två veckor – den har redan gett så mycket mer än jag någonsin kunde tro! Första sju dagrana har varit fulla av insikter, inspiration och kärlek. Det har varit tufft och fint på samma gång. ?

    Idag var yogan lite kämpig för mig. Vissa dagar faller allt på plats lätt och naturligt och andra dagar (som idag) flyter det inte riktigt på. Har allt mer börjat acceptera att det är så – man behöver dalarna för att kunna njuta ordentligt av topparna!

    Hur jag dömer mig själv? Hehe eeeh, ja. Jag har alltid varit extremt hård och dömande mot mig själv, perfektionistisk och sällan känt att jag räcker till eller duger som jag är. Never good enough liksom. Men på sista tiden har jag blivit allt mer medveten om detta och jobbar stenhårt för att bli mer vänlig och accepterande mot mig själv.

    Yogan är fantastisk och när jag når inre stillhet kan jag verkligen känna att jag är bra nog, att jag duger som jag är. Försöker påminna mig själv och integrera den insikten i vardagen. ❤

    Hörde en så fin historia för en tid sedan, en sägen från cherokeeindianerna. Den lyder ungefär såhär:

    Hövdingen talar med sitt barnbarn om den kamp som pågår inom oss människor. Det är en kamp mellan två vargar som finns i våra liv, berättade hövdingen. Den ena vargen lever på kärlek, glädje, hopp vänskap, ödmjukhet, mod, empati och förlåtelse. Den andra vargen lever på avund, vrede, bitterhet, självförminskning, svartsjuka, självömkan, skam och skuld. Vargarna kämpar mot varandra, det är livets kamp. Barnbarnet undrade vilken varg som vinner. Då svarade hövdingen; den du matar. Den varg du matar vinner.

    Sedan jag hörde den här historien påminner jag mig ständigt om att mata rätt varg.

    Önskar alla en riktigt fin söndag ❤ Kram på er!

    sandra junhammar 2017-08-20 07:36:41 http://www.sandrajunhammar.se
    Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Petra Tungården
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman