Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

— Dag 5 — YOGA, REFLEKTERA & DELA — Vad har du för relation till dina känslor?

NAMASTE bästa ni! Vi är redan på dag 5 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. JIPPI. Ni är bara för grymma <3. Se mer här.

 

Steg 1. YOGA

Idag tar vi oss vidare i sekvenser och ska leta oss in i den berömda Nedåtgående hunden. På Sanskrit, Adho Mukta Svanasana. Positionen ska alltså likna en hund som sträcker med huvudet neråt och rumpan uppåt. Det går väldigt sällan en dag utan att min kropp andas och rör sig i denna ställning – jag älskar den. Positionen är väldigt kraftfull och den både stärker och stretchar nästan hela kroppen. I början kan den dock kännas galet jobbig för axlar och handleder men tro det eller ej – efter ett tag kommer den att kännas mer och mer som en viloposition.

 

Gör så här

  1. Sätt igång kroppen med shaken och lektiden! Njut sen av rörelserna i framåtfällning samt katt & ko.
  2. Från alla fyra, andas ut och börja lyfta höfterna uppåt och bakåt. Forma kroppen som i en uppochnervänd V position.
  3. Försök hitta en rak linje mellan handleder, axlar och höfter. Om det är möjligt, sträck ut benen, annars behåll dem lätt böjda.
  4. Hitta först lite stillhet i hunden men sen låt den leka fritt. Hur känns kroppen i hunden, hur vill den röra sig? Kanske tar du några djupare andetag, kanske provar du att göra lite grimaser med ansiktet.
  5. Rör dig i positionen sålänge som det känns härligt idag. Sätt eller lägg dig sedan ner och vila en stund för att sedan gå vidare till steg 2.

 

Steg 2. REFLEKTION

Efter att du landat i kroppen, låt dagens fråga träffa dig: Vad har du för relation till dina känslor?

 

Vi ALLA har ALLA känslor inom oss från glädje, kärlek och tacksamhet till sorg, ilska och rädsla.

 

Vi alla stänger också av vissa känslor i stunden för att slippa känna smärtan av exempelvis en jobbig situation. I ögonblicket traumat hände var det för mycket för oss att hantera.

 

Det är OK. Vi alla behöver göra detta i stunder. Det är ett sätt att överleva och ta oss vidare. Denna strategi (att trycka ”in” känslorna) fungerar ett tag men någon gång behöver dessa känslor få komma upp till ytan, ”dealas” med. Ibland kommer de upp efter någon timme ibland tar det flera år. Ibland kommer de i form av fysiska problem (en skada eller en sjukdom) eller så kokar vi över (typ får ett raseriutbrott från ingenstans).

 

För mig är yoga & meditation ett sätt att låta de där förtryckta känslorna komma upp till ytan på ett lugnt och harmonisk sätt. Låta dem ”poppa upp” när jag är redo att möta dem från en åskådarplats. Efter att själv ha deltagit på mängder av retreat och även jobbat med så mycket människor på alla retreaten med Yogiakademin inser jag att de flesta av oss bär på mängder med känslor inom oss som bara längtar efter att få komma ut. De flesta deltagarna på våra retreats gråter någon gång under veckan. När vi landar ner i kroppen och in i stunden så är det som att känslorna hittar ett sätt att komma fram. De kan inte längre ligga och gömma sig inne i kroppen.

 

När vi kan låta dessa känslor komma upp och bara observera dem med ett harmonisk sinne läker vi oss själva från insidan (kanske slipper vi även de där fysiska problemen och utbrotten). Kan vi hitta den där känslan av att alla känslor är OK. Alla känslor finns inom mig och vill bli accepterade – ilska, sorg, avsky, skam, sexualitet, kärlek, glädje… Kan vi observera den där tåren falla längst kinden utan att döma den eller försöka få bort den? Kan vi låta oss själva ibland skrika ut den där ilskan som bränner där inombords. Kan vi se det som en känslomässig detox där vi renar och läker oss själva från insidan?

 

Så, vad har du för relation till dina känslor?

 

 

Steg 3. DELA

Låt oss inspirera varandra. Kanske har du märkt att något händer inom dig när du delar din sanning med oss andra här på bloggen… Även om det kanske känns lite läskigt till en början så kommer det också ett lugn när vi vågar visa oss på riktigt och kanske skiter lite i vad andra tycker och tänker om oss. Oavsett, är vi oss själva!

 

#yogareflekteradela

 

TACK KÄRA NI. Såååå inspirerad av er.

 

MASSA KÄRLEK

 

Ps. Läs gärna om min relation till känslan ilska här.

 

Foto – Adam Klingeteg

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
231kommentarer
  • Yoga dag 5, vad har du för relation till dina känslor?

    Att möta mina känslor är min största skräck, livrädd för att känna smärta. Livrädd att behöva känna något över huvudtaget. Rädd för att öppna upp mig för någon och mig själv. istället kör jag på i 110, allt för att inte känna något. Aldrig ensam eller i tystnad. Dag efter dag trycker jag undan mina känslor och låtsas som allt är bra. Jag vägrar låta mina känslor komma åt mig. Men någon dag kommer alla mina känslor komma ikapp mig och det är med dunder och brak. Försöker på att bli bättre på att möta mina känslor, vet att jag behöver det. Men det är så läskigt att tillåta sig själv att känna efter. Jag har jobbat på att bli mer sann och öppen för mina känslor under dessa fem dagar. Vilket jag är otroligt tacksam för. Något som är djupt inrotat i mig är att jag inte duger, never Good enough. Pressar alltid mig själv lite till men känner aldrig att det är tillräckligt. Aldrig. När skriver det blir jag ledsen, ledsen över att det är så jag ser på mig själv. Ledsen för att jag alltid ska pressa mig själv till det yttersta. Alltid. Fan vad det gör mig ledsen. Men jag andas ut, det känns skönt att få ha skrivit det, som att en liten liten bit inom mig lossnade.

    Stina 2017-08-24 09:53:44
    Svara
  • Dag 5 Mina känslor har alltid varit starka och min omgivning har oftast talat om för mig att de har varit fel på ett eller annat sätt. Mina föräldrar tyckte alltid att jag överdrev och att jag skulle vara en duktig tyst vacker flicka.
    Vilket gör mig så upprörd! Jag har jobbat hårt för att få känna de där rätta känslorna och för den sakens skull inte gå förlorad i dem eller gå in i ett drama.
    Att skratta högt och länge vore väl en självklarhet för alla men jag märker att det inte är så enkelt alla gånger men oj så underbart skönt det är att få kramp i magen. Likaså att få gråta ut så hela systemet skakar och sista droppen vrids ur vilket ofta musiken hjälper mig med. Att vara så där vansinnigt arg att kudden går sönder har jag bara lyckats med när jag är omgiven av personer som stöttar i ”processen”/”övningen”. Alla känslor är för mig energier som behöver omsättas så de inte ”fastnar i systemet”oavsett vilken känsla det än är. Att få gå ut i skogen och bara skrika rätt ut likt Ronjas vårskrik kan vara så förlösande likaså att få tala om för någon hur fin och underbar den är. Att jag älskar dig…. För mig är känslorna alltid det viktigaste och jag vet att jag fortfarande måste jobba med dem vilket gör mig ledsen. Att tillåta mig känna. Det som gör mig lycklig och glad är ändå att mina barn som är stora nu har lättare att leva ut sina känslor och sätta ord på vad de verkligen känner. Alla 3. Så här hemma kan det vara ett fyrverkeri av känslor vilket känns fantastiskt bra.

    Lisen 2017-08-23 06:27:22
    Svara
  • Dag 5. Kroppen känns bra, avslappnad och samtidigt full av energi efter min morgonyoga.

    Min relation med mina känslor. Hjälp, reflektionerna blir svårare och svårare upplever jag. Troligen för att jag envist tänker stå kvar i min sanning och ärlighet gentemot mig själv. Jag kan inte längre gömma mig och trycka ner mina känslor längre. Det är redan fullt i min kropp och det är dax för känslorna att få bubbla ut. Känslor av rädsla att inte duga, att inte räcka till, att inte vara ”good enough”, att inte vara accepterad, att inte få vara med i gemenskapen ligger som grund i många av mina känslor. Varför är det så? Jag hade ett kärleksfullt hem och en fin barndom. Kan det vara att jag tidigt fick inpräntat att jag skulle uppföra mig och vara på ett visst sätt, för vad skulle annars andra kunna säga? Är det detta som skapat mitt behov av att imponera på andra? Är det därför min rädsla bottnar sig att inte duga och att inte vara tillräcklig?

    Idag under min reflektion lät jag känslor komma fram som jag de senaste dagarna försökt dölja för mig själv. Jag känner mig ledsen och besviken på vissa i min omgivning, vilket jag inte tillåtit mig att göra innan. Jag har inte velat erkänna för mig själv att de här personerna betett sig mindre bra gentemot mig och att det faktiskt inte är schysst. Jag har inte orkat med att erkänna och se min sårbarhet i detta – det gör för ont. Istället har jag gjort som vanligt, stängt av mina känslor för att de inte ska få komma åt mig. Jag är helt enkelt såååå rädd för att se och känna mina känslor.

    Genom att bli medveten och få insikt hoppas jag att nu kunna ge mig själv mod att våga möta mina känslor och rädslor. Tack för att den här utmaningen finns och att jag får möjlighet att reflektera och dela tillsammans med er! kram @thehealthylife

    thehealthylife 2017-08-21 07:45:11
    Svara
  • ❤️❤️

    Hanna 2017-08-20 00:57:27 http://instagram.com/hannakarlssoncrafts
    Svara
  • Jag har aldrig haft några problem med att leva ut mina känslor för mig själv däremot har jag alltid haft svårt att vara mig själv och visa mitt sanna jag för människor som jag inte känner så bra. Framför allt i jobbsammanhang och i ytliga vänskapsrelationer. Då blir det oftast så att jag håller med och inte säger så mycket även om jag har en annan åsikt. Det är något som jag försöker jobba med. Jag har oxå svårt för dominanta personer, då backar jag tillbaka och håller mig på min kant. Nu när jag har blivit äldre har jag tack och lov lärt känna ”likasinnade” och de personer som jag upplever dom dominanta och energitjuvar försöker jag undvika. Jag märker att jag mår mycket bättre då och att jag utvecklas mycket mer som person ❤️

    Ann-Sofie 2017-08-19 19:47:08 http://www.matathonmamman.bloggo.nu
    Svara
  • Känslor är svårt när man inte är van, samtidigt som jag tycker det är oerhört bra att visa dem. Jag har aldrig visat el väldigt sällan. Utan hålt drt för mig själv. I min uppväxt gjorde vi så.
    Min träning är mina barn. De har sen små fått visa sina känslor och prata om dem. Jag frågar hur det känns i kroppen, var osv.
    Att sätta ord på dem och veta vad det är för en känsla är svårt när man som jag knappt vet vilka som finns.

    Jennyjo 2017-08-19 07:59:52
    Svara
  • Jag kommer från en norrländsk familj där jag hade det väldigt tryggt och bra men där vi inte pratade så mycket om känslor. Sedan träffade jag min man som kommer från Italien och ja ni kan ju förstå den krocken.
    Men idag inser jag hur mycket jag har lärt mig genom honom, jag har tvingats lära mig att sätta ord på vad jag känner.
    Med åren tycker jag också att jag blivit betydligt mer observant på mina känslor och vad de vill säga mig. Tidigare i livet så gav jag dem alldeles för lite uppmärksamhet.
    Att leva fullt ut innebär för mig att tillåta alla känslor att få plats och jag är inte längre rädd för att visa eller prata om dem.

    Lisa 2017-08-19 06:28:17
    Svara
  • Dag 5
    Tack för den underbara spellistan! ✨🙏
    Jag måste erkänna att jag var skeptisk till ”dela” momentet i den här utmaningen, det kändes skrämmande att dela med sig av sina tankar och känslor för en massa främmande människor på nätet men nu förstår jag verkligen varför. Yoga, reflektera och dela är en helt fantastisk utmaning! 👌
    Det är så skönt att få starta dagen med att känna igenom sin kropp på riktigt, lyssna till den, släppa kontrollen och bara ge den det den behöver. Att sedan få en fråga att reflektera över under dagen gör att man blir mer medveten om ens egna tankesätt och beteende. Det är ju först när det kommer upp till ytan som man kan börja jobba med det. Men det bästa av allt i alla fall för mig är att dela mina reflektioner med er! Trodde aldrig att jag skulle få så fin respons som jag har fått och det är så inspirerande att läsa så många öppna och ärliga inlägg här inne. Det är så fint att alla pushar varandra! 💕

    Nu till dagens fråga som jag tyckte var väldigt svår. Vad har jag för relation till mina känslor? Jag är en känslomänniska, jag har lätt för att sätta mig in i andras situationer. Jag gråter ofta. Jag gråter när jag är ledsen, arg, besviken, lycklig, sentimental eller när jag har trängt undan mina känslor alldeles för länge och bägaren till slut rinner över. För jag tränger undan mina känslor alldeles för ofta, har svårt för att säga rätt ut vad jag tycker och känner. Drar mig undan istället när jag känner mig felbehandlad eller blir besviken. Känner mig oftast löjlig eller att det är mig det är fel på när jag reagerar på saker.

    Allting hänger ihop, ”hemligheten” är väl att lyssna på sin kropp, älska och acceptera den som den är, göra det som man mår bra av, släppa taget om det som inte är bra för en själv och lära sig lyssna till sig själv och stå för den man är! Jag ser fram emot morgondagens utmaningar! 😊

    SK 2017-08-19 00:39:46
    Svara
  • Hamnat i ekorrhjulet igen… blev sen yoga för mig innan läggdags. Jobbat hela dagen, vidare till middag med familjen och sedan hem alldeles för sent. Helt slut och utmattad efter en stressig vecka på jobbet. Lika stressig som alla andra veckor. Och fredagen kommer, man andas ut… Yogan var så underbar idag, njuta av lugnet och vetskapen att jag är ledig i helgen. Låg stilla i tysthet efter jag yogat klart.. och känner känslorna svämma över mig. Och jag börjar gråta.. hur hamnade jag här? Tjejen som gråter för att det är fredag. Lättnaden av att ”äntligen” vara ledig och kunna sova ut både lördag och söndag… Åter en påminnelse till mig själv <3 Tack yogan för att du ger mig vägledning <3

    Elin Söderström 2017-08-18 23:53:19
    Svara
  • Jag har alltid mer eller mindre varit en känslomänniska. Men jag trodde aldrig det skulle komma en dag när de tog över och styde mitt liv, tills den dagen kom. Då i rätt stor förnekelse, men idag några år senare, ack så tacksam. Om jag aldrig mått så dåligt som jag gjorde då hade jag aldrig tvingast jobba så mycke med migsjälv som jag nu gjort idag. Även om resan bara börjat hade jag för två år sedan alldrig kunnat tro att jag skulle stå här idag. Och fått uppleva en sån enorm kärlek som jag gjort. Jag känner idag fler känslor än jag någonsin gjort tidigare, men jag låter dem inte ta över. De måste upp till ytan. Jag ber all godhet i universum att ersätta alla negativa känslor med kärlek och ljus. För så länge vi ber om dess hjälp, så har ljuset såna obeskrivbara krafter.
    Jag känner tacksamhet för allt hårt jag gått igenom och ödmjukhet för att jag kommer kunna klara allt framöver.
    Tack för alla underbara svar på kommentarerna. This is amazing 💖 Känner mig lyckligt lottad att få leva detta liv 🍀

    Cecilia Weckström 2017-08-18 23:42:19 http://instagram.com/ciccikorv
    Svara
  • Jag skulle ju fundera lite på den här känslofrågan medans jag åt min vegansuperduperdelicious pizza..och jag kan meddela att det gör jag fortfarande!! 14 värmeljus,8 rökelser och 2 vanliga ljus senare sitter jag fortfarande här och det bara kliar i kroppen av ilska.gråt.skratt.frustration.galenhet.upprördhet.rädsla.irritation..YOU NAME IT!!! Jag jaaaag som alltid bubblar över av ord och har förklaringar och åsikter om allt är helt plötsligt som förstenad?!?!! Har aldrig hänt förut..aldrig någonsin har jag fått en fråga jag inte kunnat svara på!! Har jag inte vetat svaret har jag slängt till med något bara. Men nu är det jag vill säga för stort och för futtigt på samma gång..jag är en känslomänniska av stora mått,brinner av för inget och slocknar lika fort..älskar sönder mig själv gång på gång och min kära Adhd gör ju att känsloreglaget är lite sådär..eller om sanningen ska fram så är det mycket svajigt! Så svaret på dagens fråga blir nog att min relation till mina känslor är något jag måste fortsätta att fundera på..😂 Godnatt alla underbara och vi ses här imorgon❤️ Peace and Love

    Mia Eriksson 2017-08-18 23:26:48
    Svara
  • Den här utmaningen är ngt av det jobbigaste jag gjort. Min första känsla var att jag var hög på shaking mån, tis, ons till att fullkomligen trampa rakt ner i källaren igår o idag. Tuffa frågor som jag inte riktigt vet hur jag ska svara på.(o därför inte heller kommenterat om) Min syn på kropp är ok. Men min syn på mina känslor däremot är djupt kopplat till när jag känner mig levande o vad jag behöver släppa taget om. Jag är närvarande när jag är sann mot mig o på samma våglängd som mina känslor – när jag skrattar, gråter, är arg, upprymd tillsammmans med mina närmaste fast mest när jag är själv. Annars håller jag en slags fasad. Att vara den de andra tror att man är eller snarare den jag tror att de andra tror att jag är. Det jag behöver släppa taget om är min rädsla för att inte duga som jag är, inte räcka till med min tid o uppmärksamhet o min rädsla att få vara bara jag. Det bästa sättet att beskriva vilken relation jag har till mina känslor är att jag har gömt dem i min egna Pandoras ask. Jag har en livstid av känslomässiga trauman som behöver komma fram o jag har i många år försökt förmå mig själv att skriva en bok eller i alla fall bara skriva av mig. Men jag vet inte var jag ska börja o jag är så rädd för att öppna min ask av känslor för jag vet inte riktgt vad jag kommer att hitta o vart jag ska göra av det som kommer upp. Min hårddisk är full som den är… Min instinktiva känsla är att nu att fly, går ur den här gemenskapen o låtsas som att jag inte hinner med…men ngt har hänt. Det infinner sig en känsla av att det är ngn som naggar i kanten på asken o det fullkomligen väller ut känslor. I går grät jag under sekvensen, jag grät under en hel timmes yinyoga, ikväll grät jag under shakingen o vidare in i sekvensen. Det känns som ett hav av tårar som måste ut o på ngt sätt så känns det ok. Jag är helt slut men det känns ändå ok för jag vet att det måste få komma ut nu för jag orkar faktiskt inte bär på det längre. Sorg, ilska, förtvivlan, besvikelser o det spelar inte så stor roll vilka trauman de kommer ifrån utan bara att känslorna vill ut. Det kommer att krävas mental styrka o envishet att överkomma min flyktgen för jag vill verkligen göra detta färdigt. Ge det till mig själv som en symbol av kärlek till mig.
    Namaste <3

    Molly 2017-08-18 23:25:17
    Svara
    • Svar på Mollys kommentar.

      Tack för din fina delning! Jag förstår exakt hur du känner och kan skriva under på det mesta utom dina tårar under yogan. Dessa delningar får mig verkligen att känna in mig själv på djupet och jag är någonstans rädd för vad jag ska hitta. Din delning stärkte mitt mod, att det finns fler som jag, även om jag är ledsen för både din och min skull. Jag hoppas vi snart kan nå våra känslor och öppna Pandoras ask. Jag skickar styrkekramar till dig kram @thehealthylife

      thehealthylife 2017-08-20 23:46:11
      Svara
    • Svar på Mollys kommentar.

      MOLLY 💕 💕 💕 Du är stark och du är modig! Ge det all tid som DU tycker att det behöver, jag tycker verkligen att man ska ta den här utmaningen i sin egen takt. Och superduper-TACK för att du inte ger upp och fortsätter trots att allt kan kännas jobbigt. Min psykolog säger ofta till mig att de snabba ”quick fixen” kanske är bra för stunden men lönar sig aldrig i längden. De är dom där små och svåra ändringarna som man gör som i slutet kommer visa sig vara det rätta 💕

      Pia 2017-08-19 20:56:51 https://www.instagram.com/pianolen/
      Svara
    • Svar på Mollys kommentar.

      Wow!!! Så vackert!! 🙏❤️❤️❤️ kärlek och tack så mycket att du delar med oss och stannade kvar! 😍🙌

      Hannanas 2017-08-19 18:32:47
      Svara
    • Svar på Mollys kommentar.

      ❤️❤️❤️

      Mia Eriksson 2017-08-18 23:56:39
      Svara
    • Svar på Mollys kommentar.

      Fina fina du stanna kvar här och låt det ta tid ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ KRAMAR

      Jessica 2017-08-18 23:35:17
      Svara
  • Reflektioner: Jag har väldigt nära till mina känslor, både till skratt och gråt. Har alltid varit en känslomänniska både i den mening att jag gråter och skrattar mycket och ofta, samt att jag gärna berättar för människor i min närhet hur jag känner eller tycker om saker 🙈 För mig har det alltid varit ett bra sätt att bearbeta saker på; att berätta för folk i min närhet om olika känslor, händelser och tankar.
     
    Det här med att dela känslor på ett mer öppet sätt, kanske till sådana man inte känner är något nytt för mig och väldigt utmanande. Det finns känslor som man knappt visste att man bar inom sig. Dessa känslor bubblar ofta upp till ytan för mig under / efter en yogaklass när man gett sig själv tid att landa och känna in. Eller när man börjar reflektera och prata med  någon om jobbiga saker, då kan känslor som man velat förtränga leta sig upp till medvetandet.

    På retreat i Indien delade vi mycket känslor och tankar med personer som vi bara känt i några dagar. Den man delade tankarna med blev ens yoga-ängel och man följdes åt under resans gång ✨ För mig var det så fascinerande att man kunde våga öppna sig så för någon man knappt kände, och ännu mer fascinerande hur mycket man får tillbaka när man vågar göra det. Så våga dela, våga berätta om dina innersta tankar och känslor. För när man gör det så kan massor med oväntade relationer, reaktioner och motivation dyka upp.
    Det är superläskigt, men jag lovar, det finns massor med änglar där ute! 😇💕

    Julia Martinsson 2017-08-18 23:15:07 https://www.instagram.com/juliamariaelvira/
    Svara
  • Åh, måste återkomma till detta imorgon. Måste samla mina känslor 🙂 💓

    Maria Wiklund 2017-08-18 23:14:09
    Svara
  • Jag blir mer och mer förälskad både i den här utmaningen och sekvensen som dagligen förlängs med nya positioner. Så glad att jag bestämde mig för att delta i den här utmaningen, jag känner redan att den har hjälpt mig med så mycket som jag länge behövt hjälp med! Och all den kärlek och vishet som man får vara med om är helt fantastisk! TACK till Josefine och alla andra underbara själar som jag fått möta genom det här! Jag önskar att det skulle finnas något sätt att få träffa er alla och tillsammans bara får stå och skaka loss 💕 ✨ Tänk att det redan har gått fem dagar och att vi redan fått lära oss så mycket om oss själva och varandra, helt magiskt ju! Jag har dock väldigt lite ork så jag har inte orkat med att gå igenom alla era reflektioner som ni delat med er av här idag, men jag tar tag i det imorgon istället! För jag vill verkligen inte gå miste om dom, det är som en annan sorts meditation att läsa dom 😍
    〰️
    Alltsåååå Adho Mukha Svanasana 😍 😍 😍 jag fullkomligt älskar den här positionen och alla olika variationer som man kan använda sig av för att utveckla den. Den lugnar verkligen sinnet och gör en förberedd på att ta sig an dagens fråga – vad har du för relation till dina känslor? YES! Äntligen något som jag har ett självklart svar till tänkte jag, tills jag började fundera lite närmare på det hela.. Jag har alltid varit en person som levt i symbios med mina känslor, jag har verkligen varit en person aldrig dolt eller skämts för mina känslor oavsett situation. Alla runt mig har alltid sagt att det alltid går att veta vilket humör jag är på. Har jag varit arg, irriterad, ilsken eller liknande så har jag låtit de känslorna fått ha sitt utlopp. Samma gäller glad, ledsen, lycklig, orolig, nere, kär osv. Jag har dock haft ett riktigt hett humör, något som jag tror ligger till grunden för att jag aldrig dolt dessa känslor. Jag har med andra ord pendlat väldigt fritt och öppet mellan dessa känslor. Men pga mitt heta humör har många i min omgivning ofta sagt till mig att jag måste lugna mig, kontrollera mitt humör och lära mig hantera mina känslor (folk har då syftat på de negativa känslorna). Jag kan förstå anledning till detta och tyckte även att de har helt rätt, i vissa fall har mitt val att visa mina känslor inte varit det bästa. Men när jag började att dämpa mina mer “negativa” känslor så tror jag att mina “positiva” känslor också blev dämpade omedvetet. Jag blev mer introvert, slutade visa hur jag egentligen kände och drog helt enkelt på mig en mask för att skydda min omgivning från hur jag mådde (det gällde även mina närmsta). Det tror jag har haft en stor inverkan på vart jag har hamnat där jag är nu, jag har helt enkelt sluta känna vissa känslor och ignorerat dom för att jag trodde att jag skyddade mig själv och alla runtomkring.
    〰️
    Det jag börjar inse nu är ju att det är ju helt galet, jag kände mig levande och mådde bra när jag visade mina känslor öppet. Jag tvekade aldrig och oroade mig ALDRIG för vad någon annan skulle tycka om mig eller få för bild av mig. De som kände mig visste exakt vem jag var och vilken fin och härlig människa jag var, och de som inte visste det och trodde jag var galen fick väl tycka det eftersom det inte påverkade mig någonting. Men vart har det tagit vägen? Varför slutade jag med det här? Kan det vara en bakomliggande anledning till att jag inte lyssnade på kroppen när den började visa tecken på att jag var påväg rakt mot min psykiska ohälsa? Jag kan fundera mig galen på det här eller sluta och istället arbeta tillbaka till det. Och istället för att låta mina “negativa” känslor ta plats vid fel tillfälle kan jag istället låta de få utlopp medan jag yogar och vända dom till något positivt (men fortfarande vara kvar i den “negativa” känslan)! Jag vill inte vara en person som lagt sin relation med känslorna åt sidan längre. Jag vill känna alla dessa känslor, sluta skämmas över dom och använda mig av dom för att bli levande ✨
    〰️
    Ett litet extra tips också, ni som inte sett Kalle Zackari Wahlströms nya SVT-serie “Kalles sex liv” borde verkligen se den! Såg första avsnittet i förrgår och jag kände att det gick rakt in i hjärtat, jag tror att det är många i den här gemenskapen som också skulle uppskatta den serien ☺️ 😘 första avsnittet finns på SVT play för den som vill kika in 💕 (https://www.svtplay.se/kalles-sex-liv)

    Svara
  • Shakingen idag gav mig verkligen starka känslor. Jag vart helt andfådd efter. Känslor av eufori som hänger kvar. Jag tror jag skakade bort, släppte tagit om jobbigheter. Idag vart min sista dag på ett jobb jag stundvis mådde dåligt av. Nu är det över, jag har släppt taget om något för mitt välmåendes skull. Kanske Yess! Så dagens reflektion, känslor. Vad har jag för relation till mina känslor? Jo, den är under utveckling. Men vi har kommit en lång väg, jag och mina känslor. Tidigare i min relation så fick de inte riktigt finnas där. Jag skulle dämpa dem för mitt eget bästa. Döva dem kemiskt, ”skala av toppar och dalar”. Men det var förut och det var nog bra för mig ett tag. Men så ville jag såklart inte ha det för alltid. I min nuvarande relation har vi kommit en lång väg från då. Jag vill ha alla toppar och tom lite dalar ibland. Att ha nära till sina känslor håller jag på att bli tillfreds med. Vad jag har nu som jag inte hade då är yogan och meditationen. Nu kan jag även få ut det jobbiga under/efter ett yogapass eller meditation. Det är terapi. Det här är också terapi, att reflektera och dela med sig, verkligen!<3

    Julia (instagram carlajuliaadina) 2017-08-18 22:51:28
    Svara
  • Det blir ofta lite för mycket för mig. Jag samlar alla känslorna på hög. När kroppen inte orkar längre, fast ändå försöker hålla dom inne, blir jag lätt arg för att inte brista ut i storgråt. Väldigt dumt! Jag hoppas att jag kan lära mig att få det lite under kontroll, så jag kan hantera dom jobbiga känslorna allt eftersom dom dyker upp.

    Lina 2017-08-18 22:44:34
    Svara
  • Vad skönt det kändes med sekvensen idag! Jag kände mig lätt och smidig och det känns spännande att addera fler steg.

    Jag upplever mig ha nära till många olika känslor. Jag har nära till att gråta likväl som till att skratta, kanske lite för nära ibland. Jag kan bara genom att tänka på ett gammalt minne komma på mig själv med att sitta här med tårar i ögonen. Jag kan genom att bara föreställa mig att göra något som får mig att skratta, faktiskt börja skratta. Jag är väldigt bra på att förlora mig i drömmar/minnen. Att ha så nära till att visa känslor har gjort att jag överreagerat i vissa sammanhang, börjat fälla tårar för saker som inte är mer värt en att kasta några argument på varandra och sedan gå vidare. Därför försöker jag jobba med det varje gång jag blir starkt känslosam. Men missförstå mig rätt, det är samtidigt väldigt skönt att låta känslorna spela fritt; att gråta helt hejdlöst, att skratta så att kroppen viker sig dubbel, att sakna så att ögat ständigt är täckt av en extra tår, att hoppa och dansa som om jag var ensam på en solig sommaräng utan några som helst bekymmer. Så ibland har jag alldeles för nära till mina känslor. Men när de väl får sitt utrymme, ja då är det faktiskt väldigt skönt. Allt eller inget.

    Jag blir så rörd och så inspirerad av att läsa alla era kommentarer här. Just nu är jag definitivt känslosam, tack vare era fina delningar. Tack för idag fina yogisar. Vi ses imorgon.

    Jessica N 2017-08-18 22:42:10
    Svara
  • ”Relationen till mig själv och därmed mina känslor har blivit otroligt mycket bättre de senaste året. Jag är inte rädd för att visa vem jag är eller mina svaga sidor. Jag är inte längre rädd för att gråta eller skratta hejdlöst. Det är den jag är, like it or not ♥” . . Mer om det på bloggen. Ahh ett stort tack till alla er fina som är med på utmaningen. Vilka kämpar med så många olika historier! Fortsätt att dela, det är så vi kommer närmare varandra ♥

    Malin Pousette 2017-08-18 22:34:52 http://www.malinpousette.com
    Svara
  • Jag har ganska nära till känslor. Skrattar väldigt mycket och är nästan alltid glad, positiv och kärleksfull. Men sen kan jag explodera och bli arg eller ledsen fort. Är ganska humörig. Har dock olika relation till olika känslor. Vissa är mer ok än andra. Glädje är bra. Ilska ok för det kopplas till styrka oxå. Ilskan kan få lilla blyga jag att säga ifrån, gå emellan bråk, stoppa mobbing, säga vad tycker osv. Sorg och att vara ledsen är mindre ok, det visar svaghet. Även andra känslor som skam, avundsjuka och skuld håller jag helst för mig själv för de visar mina svagheter och dåliga sidor. Inget jag är stolt över. Jag är empatisk och jobbar som sjuksköterska. I börja gav jag allt men efter några år insåg jag att jag måste avskärma mig för att orka med. Jag stängde av, blev hårdare, jag tappade det där barnsliga engagemanget. Som liten visade vi inte mkt känslor i min familj. Jag stänger lätt av. Jag hade inte lärt mig att hantera och bearbeta känslor. Min pappa sa en gång att jag var den starka av barnen. Jag försökte nog upprätthålla dem förväntningarna på mig. Men ju äldre jag blev ju mer problem stötte jag på och desto svagare blev jag. Med det sjönk min självkänsla, jag var inte stark längre… jag var svag! Nu försöker jag låta barnen få vara både arga o ledsna men det är inte helt lätt alltid. Mina förväntningar om vad som är ok finns djupt rotat men det börjar ändras. I och med utmattningen har barnen sett mig både ledsen, arg och ”svag”. Vi pratar iallafall om känslor och det är alltid ett framsteg!

    Växlaner 2017-08-18 22:07:22
    Svara
  • Först och främst är det så fantastiskt att läsa alla era ärliga berättelser. Tänk vilken grej att få ta del av så många kvinnors innersta tankar om sig själva. Kvinnor som jag inte ens känner men som jag jag längtar till att få ta del av varje kväll när barnen somnat och lugnet råder. Det är fantastiskt att få den här chansen att reflektera över sig själv med vägledning av dig Josefine, och stöd av er alla! Så tacksam!

    Jag älskar hela sekvensen. Shaking, lektid, framåtfällning, katt/ko och sen nedåtgående hund. Efter blir jag såååå glad och ett med mig själv. Det känns som att jag är ett med universum och alla bekymmer blir så betydelselösa. I see the bigger picture. Önskar jag kunde hålla kvar den känslan hela dagarna. Jag har aldrig gjort yoga på morgonen (hinner inte)… men kanske vore något att starta dagen med den känslan.

    Iaf… min relation till mina känslor är ansträngd. Jag känner otroligt mycket inombords, analyserar mycket och pratar mycket känslor med vänner och systrar MEN jag har väldigt svårt att VISA känslor. Alla slags känslor. Jag tränger undan de mesta faktiskt och känner mig tryggast om allt är halvbra. Jag har svårt att visa när jag är arg, besviken, ledsen. Det är nog verkligen det svåraste. Rädd att göra det obekvämt för någon annan. Vågar inte stå för vad jag tycker fullt ut. Som att jag måste försvara vad jag känner men kanske inte kan för jag har svårt att sätta ord på känslorna. Har även svårt att visa kärlek och värme till andra. Jag kan skriva det mesta i text men att säga det face to face är en helt annan femma. Jag kan känna genuin glädje och kärlek för kanske en kollega el vän och vilja ge en spontankram men vågar inte. Idag träffade jag en granne och tackade för senast och han klappade mig varmt på armen… den lilla gesten gav mig så mkt kärlek. Beröring, värme, glädje och kärlek ger så otroligt mycket så det är klart att om jag skulle spontankrama andra skulle de inte tycka jag var knäpp utan härlig! Men ändå… något stoppar mig. De enda små filurerna som jag kan visa 100% av mina känslor för är mina barn och mina syskons barn. Till dem kan jag visa fantastiskt mycket kärlek men också säga om jag blir arg eller annat. De dömer aldrig!

    Yogahills 2017-08-18 21:56:10 https://www.instagram.com/yogahills/
    Svara
  • Mina känslor är som många andras här väldigt starka. De går upp och ner och jag har svårt att acceptera dem och de tar ofta över mig. Tidigare i livet hade jag mycket ångest, panikattacker och var väldigt hypokondrisk. Jag har svårt att se känslor och tankar som något som inte behöver vara sant eftersom de lätt tar över mig så helt och fullt. Dessutom känner jag av andras energi och känslor väldigt starkt och har ännu svårare att hantera dem. JAG kan må dåligt men om nån annan mår dåligt får jag fullskalig panik. Som lärare kan detta kännas extremt överväldigande eftersom jag känner mig väldigt exponderad inför 30 pers som tittar på mig och vars känslor kan gå rakt in i mig. Men det är ju också då som jag känner mig som mest levande! Vilket jag ju skrev här om dan. Detta ger mig väldigt mycket huvudbry. Borde jag fortsätta utsätta mig för detta? Väger det positiva över det negativa? Eller är det för dränerande. Jag vet inte. Även här är det acceptans och balans som gäller. Efter denna sommar och mitt första yogaretreat så har jag försökt börja balansera mitt liv energimässigt. Det går upp och ner, men jag tror det kan bli bra 🙏☀

    Sigrid 2017-08-18 21:52:30
    Svara
  • Mitt förhållande till mina känslor, har verkligen helt sant inte reflekterat över det här förut. Men jag tror att man har olika förhållanden med olika känslor. Det har nog jag iaf. Glädje och lycka känns som något jag aldrig stannar upp med och tänker: ”wow, vad lycklig och glad jag är nu!” Det kommer jag på efteråt. Medan mitt förhållande till sorg och framförallt rädsla är något jag jag kan stanna upp och tänka på när jag är mitt i det. Det käraste jag i livet är min man och min hund. Vi har inga barn, hunden och vi är en familj! Vi hade en hund tidigare som inte blev äldre än 5 år. Och rädslan att förlora den här lille krabaten är något jag verkligen behöver släppa. Kommer in lite på gårdagens inlägg där jag tänker att jag måste försöka leva mer i nuet – för man vet ändå aldrig vad som händer imorgon. Älska nu!

    Jenny 2017-08-18 21:31:07 http://instagram.com/jcmk86
    Svara
  • Ouh, den här är jobbig.

    Alltid har jag varit den känslosamma. Min pappa kunde aldrig relatera till det, och jag tror jag allteftersom började se mig själv från hans ögon. Jag fick alltid höra att jag var för känslosam, att jag inte skulle känna så mycket, att jag var jobbig. Inte ville jag vara jobbig, men jag visste ju inte hur jag skulle hantera det. Jag kände mig jobbig, som en börda för min familj och de runtomkring.

    Samtidigt tog jag på mig alla andras känslor. Jag tog på mig pappas sorg från att hans föräldrar aldrig bekräftade honom. Jag tog på mig mammas förfärliga relation till hennes mamma och hamnade dem emellan, som skulle trösta och älska båda. Samtidigt fick jag höra hur konstig jag var från min syster.

    Jag söker ingen tröst, det är inte en sorglig historia. Idag tackar jag för allt som hände. Om jag hade sett på mig själv då som jag gör nu, hade hela min värld skiftat. Men det var just det, att jag tappade bort mig själv och blev vad alla andra ville att jag skulle vara.

    Jag känner igen mig så mycket i dina texter om ilska. Jag har alltid varit den där omtänksamma, förstående personen som är så kärleksfull och alltid ler och är vänlig. Folk har försökt trigga igång ilska hos mig men jag har bara blivit arg på dem istället. Inte har väl jag ilska i mig? Jag känner mig ju inte arg. Men jag vet att den är där. Att det ligger så mycket ilska och skrik så att när den dagen kommer, och jag anar att det är väldigt väldigt snart, så kommer jag behöva en kudde till hands för att grannarna inte ska tro att någon håller på att dö. Det bubblar, jag känner hur allt rör sig, sorg kommer ut, skratt, kärlek, irritation. Så mycket som händer under dessa dagar.

    Det var inte föränn meditation som det klickade för mig. Jag hittade ett sätt att hantera känslorna. Jag förstod att jag dög, att jag var okej. Jag kunde äntligen börja leta fram barnet inom mig och läka henne. Det är där jag är idag. Det skriker inom mig. Gränser behöver sättas, acceptans, prioritering av mig själv, läkning, skrik, gråt, skratt, kramar och dans. Jag lyssnade på låten ”Release me” under yogaövningarna idag och det var som att lyssna på rösten inom mig. Det är dags. ❤️

    Tack ❤️

    Sara Olsson 2017-08-18 21:29:19 http://instagram.com/sarajohannaillustrations
    Svara
    • Svar på Sara Olssons kommentar.

      Finaste, bästaste, underbaraste DU!!!! 💕 💕 💕 💕 💕

      Pia 2017-08-19 21:03:01 https://www.instagram.com/pianolen/
      Svara
    • Svar på Sara Olssons kommentar.

      Oh vackert!! ❤️❤️❤️🙏🙌 ja, jag känner igen mig! Det är dags nu! 😍🙏

      Hannanas 2017-08-19 19:18:27
      Svara
    • Svar på Sara Olssons kommentar.

      Det där med ilskan.. Jag brukar kunna släppa fram LIIITE ilska, mest i form av irritation.. eller så svär jag för mig själv. Men när jag läser ditt inlägg kommer jag ihåg en period för många år sedan då jag hamnade i en relation med en man som verkade karismatisk och underbar men var en patologisk lögnare. Det var så många konstiga saker. När det gick upp för mig på vilka alla sätt jag blivit lurad och utnyttjad (tur nog handlade det om månader, inte år..) kunde jag inte konfrontera honom förutom med några korthuggna sms. Eller jag tror att jag insåg att det inte skulle ha någon effekt att kräva några förklaringar, utan han skulle lugnt ha konstaterat att jag är instabil och löjlig. Kanske jag skyddade mig själv (och honom?). Men jag var så ARG. Mest på mig själv tyvärr. Men också på honom och det jag inte kunde uttrycka inför honom vällde fram med våld. Jag minns att jag vrålade när jag satt ensam i bilen, tur var det att jag inte orsakade någon olycka. Jag hackade med knytnävarna på väggen i mitt sovrum. Jag har nog aldrig varit så arg innan eller efteråt. Vad kan man säga. Det vore nog bättre att släppa ut det man bär inom sig innan det tar sådana oerhörda proportioner. Man kan säkert bli sjuk av att bära på sådana starka känslor eller -än värre- vända ilskan, hatet, besvikelsen mot sig själv.

      Hanna 2017-08-18 21:58:14
      Svara
  • Det är först senaste månaden jag känt i kroppen att jag får till den raka linjen man strävar efter och direkt öppnas man på ett annat sätt. Framförallt i axlarna för mig! Shakingen va tuff idag, jag va så öm i benen, strax över knät, men jag höll i och om det va gött med lite fri rörelse och sen, savasana!!!
    Den går upp o ner, ibland bara jag rak, ärlig, modig och vissa dagar gömmer man sig. Fast man kanske inte helt gör det när man ändå uppmärksammar det! Men när jag känner mig ledsen och förvirrad kämpar jag en massa. Som idag när allt vart fel med sambon. Jag va stressad över jobb. Nu sitter jag själv i soffan, åt själv, kolla lite tv själv, yoga en sväng och nu sitter jag vid datorn för jobba kan man alltid göra.. det är vad min hjärna säger.
    Jag vet att när jag gömmer dem funkar det ett tag, sen brister det, jag får utmattningssymton typ, blir uberkänslig eller mår bara skit.JAg kan tycka det går längre och längre mellan mina ”bryta ihop” perioder och det ser jag som ngt stärkande. Men det är svårt. För känslor ska man ju inte visa hur som helst, man ska alltid må ”bra”, ha det ”bra”, det går alltid ”bra” åh är sån trött på det är det skit så är det, är det amazing är det. Tror jag och många andra måste lära oss det, släppa bra och våga visa öppet våra känslor, för intalar vi oss att det är bra när det är skit förvirrar vi bara hjärnan rejält!
    Ikväll är det inget bra, jag är ensam och lite ledsen. Men jag hoppas det vänder snart, lite meditation och kvällsläsning lär nog gör allt bättre, så jag ska faktiskt inte jobba!

    Petra Leandersson 2017-08-18 21:06:08 http://petraleandersson.blogg.se
    Svara
    • Svar på Petra Leanderssons kommentar.

      Så fint att du delar! ❤️❤️🙏 Kärlek och kramar!

      Hannanas 2017-08-19 19:19:53
      Svara
    • Svar på Petra Leanderssons kommentar.

      Vad sårbart och fint du skrivit. Förstår din kamp att en hela tiden kämpar för att va bra må bra, som att det inte är okej. Ganska ofta tänker Jag att jag behöver må dåligt för att kunna jämföra med det bra. Om en endast mådde bra så skulle en ju inte veta om det för en vet inte vad motsatsen är. Jag vet inte om det är så men kanske? Hoppas du får gå och lägga dig mindre ledsen. Kram.

      Mikaela 2017-08-18 21:14:24
      Svara
  • Jag ÄLSKAR det hör programmet. Gör det faktiskt både morgon och kväll. Ja, hela sekvensen två gånger om dagen. På morgonen gör jag det lite snabbare bara för att få igång kroppen och på kvällen drar jag ut på sekvensen och kopplar av ordentligt. Alltså skiftar jag både hastighet, intensitet och hela mitt fokus mellan morgon och kväll. Så på morgonen är syftet att skapa spänning och aktivitet för att bli alert och möta dagen och på kvällen ska det vara utstretchande och avkopplande nedvarvning. Så skönt. Stort tack för spellistan också, underbar musik.

    Till dagens fråga. Min relation till mina känslor är som så mycket annat under pågående förändring. Som barn fick jag lära mig att mina tankar och känslor i vissa sammanhang var oviktiga och att ingen var intresserad (inte hemma utan i utomstående sammanhang). Så jag lärde mig att dölja mina känslor utanför hemmet vilket ledde till att jag under uppväxten och även till viss del som vuxen inte uppskattat sällskap så mycket eftersom det för mig blivit liktydigt med att jag måste låtsas och hålla masken vilket som ni säkert förstår är oerhört energikrävande. Att umgås med människor och ha kompisar har på så sätt taagit mer energi än vad det har gett mig. Så jag har varit väldigt ensam. Jag har fortfarande svårt för att visa vissa känslor utåt eftersom jag pga bristande träning inte riktigt vet HUR jag ska visa dem för andra utanför familjen men jag övar och bara genom at skriva vad jag känner hjälper mig att sätta ord på känslorna och att uttrycka dem bättre. Jag lär mig sakta att jag kan lita på andra och att oavsett vadå andra anser om mina känslor och hur jag uttrycker dem så har jag rätt att känns och att också visa det.

    SMtidigt som det låter väldigt deppigt att läsa det jag just beskrivit så måste jag erkänna att jag inte känt att mina känslor varit kvävda för På ett inre och djupare plan har jag alltid haft väldigt bra kontakt med mina känslor. Jag tillåter och har genom åren tillåtit mig att känna allt och har även lärt mig att styra känslorna ganska bra t.ex. Vända negativa känslor till positiva osv. Jag skrattar, gråter och är arg när jag är ensam eller med de närmsta så inga bekymmer där utan det är i sällskap med andra jag trycker undan mycket för att sedan ta fram när jag kommer hem i trygghet.

    Anna Runemyr 2017-08-18 20:37:42
    Svara
  • Tack för spellistan! Vilken härlig musik.

    Idag blev det ca 5 minuter shaking, ca 5 minuter lektid och ca 10 minuter katt-ko, hunden och lite annat. Ett lugnt flöde. Ingen prestation för en gångs skull.

    Jag har alldeles nyligen insett att jag nog är högkänslig även om jag länge har tänkt att det bara är en trenddiagnos bland andra. Jag måste lära mig att bry mig mindre och inte känna efter så mycket hur stämningarna är. Jag tycker också att jag har ganska mycket temperament, på gott och ont. Blir lätt frustrerad och irriterad eller arg, har ganska höga krav på mig själv och kanske även på andra. Oftast sväljer jag nog irritationen för att inte verka otrevlig. Jag får lätt ångest om jag upplever att människor har förväntningar på mig som jag inte kan eller VILL leva upp till. Ofta tänker jag att andra blir arga på mig om jag säger nej eller inte ställer upp. Om någon inte hör av sig kan jag lätt tänka att hen är arg eller besviken även om det inte finns någon rimlig orsak eller något som tyder på det egentligen. Men tanken och känslan att det kanske är så dyker automatiskt upp. Frågan om vilken relation jag har till mina känslor är nog ganska komplex. Som flera av er andra skriver så är nog vissa känslor mer lätta att acceptera och visa upp än andra. Jag har nog byggt upp vissa murar runt mig för att skydda mitt allra innersta. Jag är ganska social och har lätt för att komma överens med folk i allmänhet. Har ganska många vänner. Samtidigt drar jag mig gärna undan och trivs i mitt eget sällskap, tycker om att resa själv till exempel. Jag tror att mina vänner och bekanta ser en mycket självständig och stark tjej, en inbiten singel som lever enligt sina egna premisser och förverkligar sig själv på flera olika plan. Visst. Men det är inte hela sanningen. -Hur kan du vara singel, undrar folk. Jag brukar skrattande förklara att jag nog är omåttligt kräsen, livrädd för att binda mig eller kanske båda två. Men det är inte bara en snabb replik och kanske inte så jag vill ha det heller. Men det är någonting där som är så svårt att jag inte kan se på de känslor som kommer när jag upplever att jag behöver bli sedd eller älskad. Det gäller inte familj eller vänner. Där går det bra. Jag inser att det är någonting jag fått med mig på vägen, trauman jag bär på. Något med att jag innerst inne inte tror att jag duger eller räcker till. Att jag inte vågar behöva någon annan fullt ut. Jag tror jag måste välja att antingen behålla skygglapparna på eller ta tag i det här. Bara så att jag kan välja hur jag vill leva mitt liv fullt ut, inte enbart hur jag anpassar mig till de gränser jag satt upp och gör det bästa av situationen. Det innebär nog också att jag måste bry mig mindre om vad jag tror att andra tycker. Jag ska försöka hinna läsa era kommentarer nu i helgen. Många av er skriver så kloka saker.

    Hanna 2017-08-18 20:32:08
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Åh så insiktsfullt! Smärtsamt och vackert! ❤️❤️🙏 Vi gör det tillsammans nu! Vi vågar ta itu och kasta oss ut dit och älska! 😍😘

      Hannanas 2017-08-19 19:24:00
      Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Så himla fina insikter du har skrivit ner i text ❤

      Mikaela 2017-08-18 21:19:26
      Svara
  • Jag ser en yogaposition, min dotter säger ”Nu ser ni min rumpa!” 🤣🤣🤣 Vi har nu tagit oss via shaking, slowdance, framåtfällning och katt/ko till hundens position i @josefinesyoga ‘s #yogachallenge ✨ Dagens fråga är ”Vad har du för relation till dina känslor?” Jag har precis insett att jag har en riktigt riktigt dålig relation med mina känslor! Jag har aldrig tyckt att jag varit lika glad och lycklig som ”alla andra”. Samtidigt har jag varit livrädd för många av mina känslor vilket i slutändan lett till ångest. Jag har aldrig kunnat dölja mina känslor speciellt väl samtidigt som jag förundrats över att ingen m ä r k e r när jag mår dåligt! Varför är det ingen som bryr sig?! Helt ärligt så tror jag att de allra flesta har för fullt upp med sitt eget och kanske är det så att säger man inget högt och vill att någon ska höra vad man tänker så är man dömd att bli besviken! För ca ett år sedan träffade jag en KBT-sköterska på smärtrehab som sa till mig: Alla känslor är som en våg 🌊 De växer sig större och större för att nå toppen och därefter klingar de så sakteliga av mot land. Där och då insåg jag, 33år gammal, att känslor inte är farliga! Dom är inte farliga och dom behöver få finnas där, i alla former, och dom kommer och går. Jag har nog alltid levt i rädsla att fastna i en känsla och just därför så gjorde jag precis det! Jag fastnade i rädsla för mina känslor och kunde därför inte känna glädje, kärlek och lycka fullt ut! Inte ens för mina barn och min man. Nu känner jag att jag åtminstone är på rätt väg och blir ibland förvånad över mig själv när jag hör mig skratta eller fnissa och jag känner ett lugn igen. Jag kan se det vackra i det lilla igen och vara nöjd här och nu där jag förut var rädd, stressad och ängslig ❤️ #yogareflekteradela #frufibro #instalove #kärlek #känslor #feelings #asana #downwarddog #hunden #prinsessanisabel

    FruFibro 2017-08-18 20:30:15 http://www.frufibro.com
    Svara
  • Namaste kära yogisar🙏🏻 Efter en dag i stadens brus..må vara att vår stad är liten men den brusar för mycket för mig och min själ. Jag är som minst levande där det är mest rörelse och ljud så att komma hem,tända ljusen och favorit rökelserna i mitt lilla yogarum är det bästa jag vet❤️ Har en vegansuperduperdelicious pizza i ugnen så jag tänker äta den och fundera på det där med känslorna och skriva lite om det när jag lägger mig i kväll..Tack för en fin stund på mattan Josefin..jag är lycklig och alla ni andra är så fina att det inte är klokt❤️

    Mia Eriksson 2017-08-18 19:17:20
    Svara
  • Min relation till mina känslor har länge varit väldigt komplex, jag har oftast tryckt ner dem och fått genom livet som en robot. Jsg trodde och tyckte länge att neutral eller glad var den enda tillåtna känslan. Det gör visserligen livet enkelt, men det gör det inte värt att leva. Jag har fått utbrott och kommit hem och storgråtit utan anledning. Det krävdes 6 terapi sessioner och ett jävlaranamma för att börja säga ifrån och inte låta andra köra över mig. Har förlorat några vänner på det, men vunnit ämne fler, framförallt mindre strider med mig själv. För att minska ångest och andra obehagliga känslor som sorg och ilska har yoga i kombination med naturen blivit läka de och tillåtande. Även om det hänt att jag gråtit så att katten kollat oroat på mig och lagt leksaksmöss i knäet för att trösta mig, så vet att det snart är över. Att acceptera känslor och tillåta dem har blivit en obekväm insikt men något jag vunnit på i längden. Har suttit på yogaretreat under meditationen och velat rusa därifrån och storgråta för att alla känslor vräkt upp likt en stor flodvåg. Men acceptans av känslor har blivit en seger till slut. Både för ett bättre liv och för att välkomna och accepterar livets upp och nedgångar. Jag är inte helt hundra där än men vägen är lika intressant som målet

    Alexandra B 2017-08-18 18:34:49
    Svara
    • Svar på Alexandra Bs kommentar.

      SÅ vackert! ❤️❤️🙏 Jag längtar att våga stanna kvar och känna och gråta.

      Hannanas 2017-08-19 19:26:23
      Svara
    • Svar på Alexandra Bs kommentar.

      Vad fint att få segra och känna sig själv ännu mer. Och bad sjukt gulligt med katten! Vilken empatisk kisse alltså 😻

      Mikaela 2017-08-18 21:23:58
      Svara
    • Svar på Alexandra Bs kommentar.

      I min terapigrupp är alla avundsjuka på mig för jag gråter jämt ❤️ Släpp ut det och tacka för att det kommer 🙏🏼 Vad härligt att läsa att du gör val som gynnar dig själv, be yourself and the world will adjust, STOR KRAM ❤️

      Jessica 2017-08-18 19:19:20
      Svara
    • Svar på Alexandra Bs kommentar.

      Vägen är oftast intressantare än målet! Fint skrivet … tack för att du delar! Kärlek ❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-18 18:43:00
      Svara
  • Hej!
    Jag har inte så länge sedan skrivit en liten bloggpost som jag vill dela med mig till dig som mitt svar. Tack för ett inspirerande inlägg!

    Tack!

    Svara
  • No mud, no lotus! Ur skit kommer vackert! Har hanterat en hel del olika typer av känslor i mig efter att ha haft en del skit i livet. Allt från stor kärlek, ilska, uppgivenhet, rädsla, trauma och mycket har varit förvirrat länge och är fortsatt men på en helt annan nivå. Att tillåta sig själv att vara i kontakt med sina känslor oavsett vad dom är, glada, arga och konstatera att jaha nu sitter jag hör och gråter och tycker allt är skit men låt det va så, tillåta sig att bara känna och istället vara tacksam för att man känner, är i kontakt med sina känslor, det är vackert, det är som en blomma med doft. Det här har jag börjat fatta nu när inte tar på mig ansvar för andras skit och inte nervärderar mig själv för att hamnat i det. Jag har så mycket känslor inom mig, ibland kommer det ut bakåtvänt, ibland helt neutralt, ibland i tårar och känslostormar, ibland med ord som f–k, ibland som ett stort peace and love vi bildar ett kollektiv och ba lever i en stor bliss-familj haha ja ni ser ju … men det jag försöker säga är att jag lärt mig att tillåta mina känslor och skitsamma om någon tycker jag är för mycket, för lite, för hippie, för flummig, för jag är sann med mig själv 🌸☮🌸

    Ps Ska tilläggas att jag ofta ringer min bästa kompis och frågar vad är det för fel på mig?! T ex nu gav jag den där människan en kram för jag kände för det men jag känner inte människan och jag fattar inte varför jag kände för att ge en kram men det blev så … Och hon påminner mig varje gång, det är inget fel, du är i kontakt med dig själv, dina känslor Ds

    Hanna 2017-08-18 18:15:46
    Svara
  • Den största tiden av livet hittills har jag ”känt nånting obekvämt” tryckt undan det och istället ”känt ingenting”. Jag är uppväxt med orden -jag vill inte leva, bara inte dö. I ett utrymme där sorgen dövas men lyckan heller inte tillåts att slå rot. Det finns en text.. It’s a blessing and a curse to feel everything so very deep. Jag KÄNNER. Hela tiden. Min kropp suger upp energier som en tvättsvamp. I en kram, i kassakön eller från bilen bakom. Som omedveten och i stor obalans kunde jag inte hantera det. Dränerades totalt. I sjukvårdens famn fick jag höra. -du behöver inte känna så mycket.. -vill du inte få hjälp? I mina öron VARA LITE MINDRE DU. Det skapade panik inom mig och påminde om mitt tidigare liv. Döva mig. Ta den här tabletten det är som ett filter, en filt att bädda in dig i.. Jag kunde inte utrycka mig då provade, mådde sämre, vägrade och önskade motsatsen.. Jag vill bädda in mig kärleksfullt. Jag vill känna allt. Jag tar hellre det onda med det goda än mellan mjölk. Lösningen finns inte utanför mig utan i UTRYMMET jag ger mig, i tillåtelsen att vara hela jag. I flödet av låt det komma låt det gå, skratta och gråta. Balans i livets alla nyanser snarare än ”lagom av allt”. Jag får nu det stöd jag behöver och är enormt tacksam. Jag tar gärna rollen och förespråkar känslor, jag älskar dom. Alla får vara med. Så min relation till känslorna är på god väg, att bli medveten är första steget. Jag ger mig utrymmet jag behöver och känner mig trygg. Jag hanterar ilskan och sorgen och låter lyckan och glädjen ta över över tid. Lyckan som tidigare varit främmande, känts skrämmande och okontrollerbar. Den gav mig panik och jag sprang rakt in i mörkrets famn. Blev ledsen för insikten men gjorde ett nytt försök. -jag vill vara lycklig. Ta emot. En önskan om frigörelse. En skinande skatt som jag alltid burit på. Vi är fantastiska och bär på sådana krafter. Tack för att jag känner så starkt, det är min super power 👩🏼‍🎤 KÄRLEK ALLA ❤️🙏🏼

    Jessica 2017-08-18 16:12:43
    Svara
  • Jag uppskattar så yogans kombination av att få sträcka ut både kropp & själ. Jag är en väldigt ärlig person & är ärlig mot mig själv i vad jag känner. (Utan att för den skull visa det utåt – det är mer läskigt). Känslor är många gånger kopplat med frågor jag inte har svar på. Det tycker jag har varit svårt, att inte förstå varför jag ibland plötsligt kan känna mig ledsen & låg eller rädd. Men jag har accepterat det jag känner & låter det finnas där och försöker låta det vara som det är. Många gånger är det själens uttryck. Saker som behöver läkas. Och den tidtabellen följer inga regler eller normer. Så mina känslor får finnas & jag accepterar dem. Njuter av lyckan & väntar ut smärtan.

    Karolina 2017-08-18 14:30:59
    Svara
  • Åh nej, nedåtgående hunden.. Jag har aldrig riktigt fått kläm på den och eftersom jag yogat själv det senaste så har jag verkligen undvikit den, vilket gör att kroppen protesterar ännu mer nu. Jag förstår inte varför den inte vill samarbeta med mig? Den är inte tung och jag får inte ont, men jag kommer liksom inte ”in” i den.. Jag känner mig stel som ett kylskåp, ryggen kutar och hela fötterna vill inte vara i marken. Försöker justera, trampa och mjuka upp men det känns ju bara blä. Jag må vara lite stel nu, men inte SÅ stel =/ Antar att jag kanske har lite hjärnspöke kvar från första gången jag testade yoga och läraren höll på och petade och petade och petade på just den här positionen tills det kändes som att hon gav upp.. och fick mig att känna mig så värdelös att det tog drygt 10 år innan jag testade yoga igen..

    Min relation till mina känslor då? Jag har alltid känt väldigt mycket. Jag är överväldigande glad eller helt förtvivlad…känslorna sitter liksom precis under skinnet. Jag kan gråta av sorg, ilska eller glädje och jag blir väldigt lätt påverkad av andra. Ibland känns det som att det aldrig är riktigt ”lugnt” i kroppen utan känslorna är lite som ett sånt där vindspel som bara virvlar runt och avlöser varandra. Eller som små studsbollar under huden. Det har nog fått mig att känna mig lite..konstig. Alla andra verkar så kontrollerade och lugna. Självklart börjar jag inte storgråta på jobbet eller studsar runt av lycka när det inte passar, men privat så får känslorna ta stor plats. I alla fall hemma och bland folk jag känner väl. Jag är däremot rätt introvert så jag uppfattas säkert lätt som någon som stänger in sina känslor.

    Therese 2017-08-18 13:53:00 https://www.facebook.com/wiksten.therese/
    Svara
    • Svar på Thereses kommentar.

      ❤️❤️❤️ Fortsätta att vara du!

      Hannanas 2017-08-19 19:32:39
      Svara
    • Svar på Thereses kommentar.

      Åh hoppas du fortsätter med mjuka tillåtande hundar på ditt sätt ❤️❤️❤️ Kanske när du känner dig som mest lekfull!! Kram

      Jessica 2017-08-18 19:24:45
      Svara
    • Svar på Thereses kommentar.

      Men åh, vad tråkigt att en instruktör påverkar så mkt att du inte velat testa på flera år! Så himla dumt … bra att du kör igen! Jag har också lite svårt med den övningen, men jag vill tro att det kommer! Hejja oss då! 💪🏻💪🏻❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-18 18:47:05
      Svara
    • Svar på Thereses kommentar.

      Har exakt samma problem som du! Så du är inte ensam. Har jättesvårt för att komma in i den. Benen är jätteböjda och ändå kutar ryggen något hur jag än gör😒 Så ingen favorit här heller.

      Yogi Johanna 2017-08-18 15:58:17 https://www.instagram.com/yogi_johanna/
      Svara
  • Det känns som att ”man ska” veta vad man egentligen känner och att yoga/meditation kan hjälpa en dit, och jag har testat och tänkt att det funkar men ah!!!! Jag tror att det är så att jag känner två väldigt starka känslor som inte är kompatibla, i alla fall inte med de normer som jag lever inom. Och det känns orättvist och meningslöst att låta känslorna ”tävla mot varandra” för att jag vill verkligen att båda ska få ta plats och yttra sig genom mig och mitt liv, men det är omöjligt inser jag. Men jag vet samtidigt inte hur jag ska hantera det utan att förtrycka någon känsla på ett kortsiktigt och ohållbart sätt.

    Min reflektion är nog att jag är i ganska god kontakt med mina känslor och accepterar dom, men att omständigheter, omvärlden, normer och hänsyn till andras känslor komplicerar allt otroligt mycket. Så den klassiska frågan, ”men vad känner du innerst inne?” känner jag mig just nu arg på, haha! Är dock ödmjuk inför att jag inte ännu har hittat rätt verktyg/ har ansträngt mig tillräckligt för att nå djupare insikt och förstå mina känslor bättre.

    Helen 2017-08-18 13:35:19
    Svara
  • #yogareflekteradela #dag5 Dagens reflektion över frågan: ✨Vad har du för relation till dina känslor? ✨ 💥Jag har alltid pressat undan mina känslor. Dagar när jag mått som sämst har jag tryckt ner känslorna och satt på mig ett skal som ser glad och välmående ut för omgivningen. Men inom mig har det varit ett känslokrig. Och efter ett tag rinner det till slut över och visar sig ofta genom irritation, frustration. Eller genom tårar och ledsenhet eller ibland ren ilska. Men sen jag blev mamma för första gången för sju år sen så har jag lärt mig att mitt sätt att hantera känslor som jag gjort dittills inte fungerar. Jag vill inte lära mina barn att pressa undan sina känslor utan istället visa dom och be om hjälp för att hantera känslorna. För mig är det viktigt att känslor ska bekräftas, man har rätt till sina känslor och ens känslor är lika mycket värda som någon annans. Att gömma dom hjälper inte, kanske på kort sikt om man inte är beredd att hantera dom just i den stunden men på lång sikt fungerar det inte alls då känslorna till slut behöver komma upp till ytan, hanteras för att sedan släppas fria💥

    Yogi_Johanna 2017-08-18 12:34:00 https://www.instagram.com/yogi_johanna/
    Svara
  • Ja precis så tänker jag och känner mig som mest levande när alla mina känslor får finnas. Tycker om meditationssättet att iaktta det som kommer upp utan att värdesätta eller ifrågasätta, bara kika lite på det och låta det kännas i kroppen och oftast passerar det förbi efter ett tag.
    Hunden är min älsklingsposition, den utvecklas hela tiden och visar en ny dimension för varje dag.
    Helt plötsligt går det att flytta fötterna längre bak, benet kan lyftas lite djupare, coren får jobba lite extra och så en dag är det en viloposition.
    Jag tycker det är så fantastiskt när man hittar nya infallsvinklar på något som man gör ofta.

    Birgitta Möller 2017-08-18 12:32:46
    Svara
  • Nedgående hund är en utav de ställningarna som jag oftast brukar skynda mig igenom. 1. För att den är väldigt ansträngande för axelpartiet 2. För att den väcker en jobbig känsla. ILSKA. Dagens reflektion ligger extra varmt om hjärtat då mötet med ALLA mina känslor är som en känslostorm just nu. Känslor som ilska och sorg har kommit lite som en käftsmäll den senaste tiden. Mycket tack vara en intensiv period med yoga+meditation. Spänningar som har bildats genom förtryckta känslor poppar upp titt som tätt, gamla som nya när man leker sig fram i yogans olika positioner.
    Så min relation till ilska. Jobbig relation, speciellt att utrycka den när någon annan är i närheten. Skuldkänslorna över att man kanske har sårat den andra i stundens hetta. Då brister hjärtat i 1000 bitar, det GÅR liksom inte, det tar stopp. Så att våga utrycka mig och tillåta mig själv att känna de känslor som dyker upp i stunden för att sedan släppa känslan och INTE lagra dem på små gömställen runt om i kroppen. Där befinner jag mig just nu. Att gråta lika så, främst framför någon annan, då är man inte den ”starka flickan längre”. Så alla ni som vågar leva ut alla era känslor, hatten av till er det ÄR styrka!
    <3

    Victoria Larsson 2017-08-18 12:22:14
    Svara
  • Som du antagligen anat var övningen inte lätt att utföra. Jag gjorde mitt bästa och insåg att jag har en lång väg att gå tills kroppen är så smidig som jag vill. Frågan att besvara Vad har jag för relation till mina känslor? kändes också utmanande.
    Jag är verkligen en känslomänniska och detta visar sig på många olika sätt. Jag gråter till filmer, skrattar åt knasiga katter och blir grinig när jag inte ätit på länge. Under många år tyckte jag min känslighet och mina känslor stod i vägen och var till belastning. Men idag har jag lärt mig veta bättre.
    Numera ser jag mitt känsloregister som en stor tillgång. Jag kan känna stor empati och blir snabbt engagerad i andra människor. Under mina retreater tillåter jag mig att gå igenom känslolivet och fundera igenom vad som händer i kroppen just nu.
    Jag är helt övertygad om att känslorna i kroppen är viktiga signaler för oss. När jag tillåter mig att känna allt det jag faktiskt känner, tillåter jag mig själv att läkas inifrån och ut. Om jag är arg så är det ok. Likaså om jag är glad eller ledsen så låter jag mig själv numera få känna just dessa känslor.
    Själva den fysiska yogan idag gick inte så bra men reflekterandet sattes i alla fall igång. Min förhoppning är att jag framöver ska arbeta upp min kropps smidighet lite mer.

    Slow Living by Annika 2017-08-18 12:09:03 http://www.slowlivingbyannika.se
    Svara
  • Cuz it’s my 30th birthday💫💞🦄💐🍭🤗🙌🏼
    Glädjefylld, nostalgisk, blödig, emotionell, tokig, älskad, varm, pirrig, förväntansfull, uppe i varv, lugn, sa jag emotionell?!!
    Alla dessa känslor rusar genom min kropp idag! Min allra första födelsedag som jag startat dagen med meditation och yoga💜Tacksamhet och älskad! Har så fantastiska personer i mitt liv och kan inte förklara hur mycket er kärlek betyder för mig!
    Nu är jag officiellt 30(!!)
    Ålder har alltid varit något jag hakat upp mig på, men ni anar inte vad jag längtat efter denna dag! Aldrig känt mig mer som mig själv än vad jag gör nu i livet. Nu ska det firas!!!🕉💫💜😍🙏🏼♌️🙏🏼🎈💞☯️

    Nilo 2017-08-18 12:06:23
    Svara
  • Hej! Någonting hände idag efter yogan. Jag kände mig LEVANDE! Vah!? Vi som precis pratat om det och då visste jag knappt hur det kändes. Jag visste ju vad jag gillade att göra men hur kändes det att vara levande? Och i dag insåg jag att det är tacksamhet. För mig är det tacksamheten över att leva och över att vara i nuet där och då på min yogamatta. Där jag låg utomhus och lyssnade på yogalistan vi fått ta del av och bara kunde vila i stunden. Jag tror att vi inte behöver jaga så hårt efter att känna oss levande. För jag kan inte ligga på en yogamatta resten av mitt liv, skulle ju få liggsår. Vi behöver se inåt och ta hand om oss själva, känna tacksamhet. Då får vi känna oss levande som en gåva av själen, en vägledning till hur vi behöver ta hand om oss.

    Till dagens reflektion så har jag insett att mina känslor är som en bekantskapskrets. Jag håller några närmare än andra, lyssnar mer till vissa och känner mer motstånd mot någon. Några kommer jag superbra överens med och andra vill jag kanske egentligen inte ha i min bekantskap. Vissa blir jag less på om jag umgås med för mycket. Men främst använder jag dem som bollplank. Frågar dem vad dom menar och varför dom känns just nu och på grund av vad?

    Jag använder mig av en teknik jag lärt mig på KBT:n som heter SOAS Stanna upp, Observera, Analysera och sedan Svara eller Släpp taget. Svara är alltså att agera på känslan om det behövs. Jag jobbar också mycket med att skilja på vilka av mina känslor som är mina äkta vänner och vilka som grundar sig i tankar om mig själv som inte är fördelaktiga. Sånna som för med sig låg självkänsla tex.

    Men i det stora hela har vi en kompisrelation och jag trivs ganska bra med mina känslor idag till skillnad mot tonåren då jag kämpade emot allt jag bara kunde. I dag tar jag hand om min ångest när den kommer, jag tycker inte om det och det är inte behagligt. Men ångesten är en fin vän som egentligen vill mig väl. Som på ett ärligt och rättfram sätt vill säga att någonting inte fungerar som det borde i ditt liv just nu. Och sånna vänner behöver vi ju allihopa, inte bara dem som vill stryka oss medhårs även om det är väldigt bekvämt. Tack alla mina känslor för att ni finns, jag är helt säker på att ni inte heller tycker om att riva inuti min kropp och säkert också skulle må bra av att vara lite mer balans. Men vad gör man om ens människa inte lyssnar, då måste en ta i lite extra.

    Kram till alla som kämpar med tuffa känslor oavsett vad eller vem de kommer ifrån. Kram och Kärlek

    Svara
  • Hej fina ni! ❤

    Jag har insett att min relation till olika känslor varierar. De har varit (och är delvis fortfarande) ganska starkt färgade av samhällets sätt att se på dem – att det finns känslor som är bra/accepterade (typ glädje) och känslor som är dåliga/mindre accepterade (typ ilska, frustration och sorg).

    Jag tror att vi får lära oss det här redan från låg ålder. Häromdagen råkade jag överhöra en konversation mellan en mor och hennes lilla pojke som var ca två år gammal. Pojken var frustrerad och mamman sa till honom ”Neej, inte bli arg nu!”.

    Vi är nog många som inte bara har svårt att hantera våra egna känslor, utan också andra människors. Jag känner själv ofta obehag inombords om någon blir arg, och vet inte riktigt hur jag ska hantera eller bemöta ilskan.

    Varför får vi inte lära oss sånt skolan? Det hade varit guld värt att redan som liten få lära sig att hantera och bemöta både sina egna och andra människors känslor – på ett öppet, accepterande och kärleksfullt sätt.

    De sista åren har jag blivit allt mer medveten om min relation till olika känslor och jobbar på att bli mer accepterande mot allihop. Inte alltid det lättaste dock! Men allt oftare lyckas jag viska till mig själv ‘att det är okej’ när jag är arg eller ledsen. Att krama om mig själv och låta känslan stanna så länge den vill – det som ofta händer då är att den går över fortare, än om jag kämpar emot eller försöker trycka bort den.

    Jag försöker se känslor som olika färger på en färgpallett och att alla behövs för att göra tavlan (livet) komplett. 🖌✨❤

    Önskar alla en fin fredag! Tack för all kärlek, peppning och inspiration. Stor kram och namaste ✨🙏❤

    sandra junhammar 2017-08-18 11:35:24 http://www.sandrajunhammar.se
    Svara
  • Hej Dag 5 😊 Downward facing dog pose är för mig basen för all yoga. Alla rörselsen kan utgå från hunden och jag kan alltid gå tillbaka och vila i denna pose. Den är starten och slutet på allt. Så viktigt att ha en bas i livet, en plats där vi kan vila och hämta kraft. Där vi kan tillåta oss att känna och vara.
    Vad har jag för relation till mina känslor?
    Jag attraheras av det som känns och det som är äkta. Jag har svårt att vara en fasad. Det är klart att situationer i mitt liv har tvingat mig till att stänga in känslorna och ”bita ihop”. Men varje gång jag har gjort det så är priset jag fått betala efteråt mycket högre än om jag gått på känslan och intuitionen inom mig. Vad jag vet är viktigt och riktigt för mig, mina värderingar är min sanning och det är endast så jag kan leva.

    Mina djupaste känslor finns instoppade i mina höfter. På min resa till Indien och tillsammans med Josefin och härliga yogisar öppnades sig mina höfter och mina känslor strömmade ut. Enligt den kinesiska läran, ligger all vår undantryckta ilska i höger höft och på vänster sida finns rädslan. I yin yogan när vi stannar i poser i 5 min och vi resignerar för motståndet och släpper lager för lager kommer vi i kontakt med våra känslor. På riktigt!

    I min högra höft finns ilska, frustration, irritation av att bli dåligt behandlad, inte respekterad, nonchalerad, inte lyssnad på, inte tagen på allvar, inte kunna hjälpa och nå fram, inte kunna påverka.

    I min vänstra höft ligger rädsla och oro främst för mina älskade söner. Det finns en oro för min man, för mina föräldrar, för mina vänner, för att inte lyckas, för att inte veta min väg, för att inte hinna med allt jag vill göra, se och uppleva.

    Yogan och meditationen hjälper mig att öppna upp för känslan och vara äkta. Alltid känna in och ta beslut utifrån vad min kropp berättar för mig. Jag strävar efter att mina uttryck i form av ord och kroppsspråk ska komma från en ren plats. Från mitt inre kropp som är fri från egot (mitt falska jag). Detta är en livslång strävan men när medvetenheten kommer ser jag livet från ett annat perspektiv och betraktar min tankar istället för att vara mina tankar. Jag känner mina känslor istället för att stoppa in dem eller fly från dem. Jag slutar att identifiera mig med egot och blir FRI 🙏❤️🙏

    Maria 2017-08-18 11:17:57
    Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Så underbar delning! Tack så mycket! 🙌🙌❤️❤️❤️

      Hannanas 2017-08-19 19:41:21
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Så inspirerande att läsa din text!!! Tack för att du delar med dig av så mycket bra info!!!

      Yogahills 2017-08-18 21:39:10 https://www.instagram.com/yogahills/
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Tack för tipset om höfterna. Jag vet att mycket lagras i det partiet och det ofta är i höfterna känslomässiga blockeringar sitter men inte det om höger respektive vänster sida. Superbra ju. TACK fina du för tipset🙏.

      Anna Runemyr 2017-08-18 20:17:12
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Så fint beskrivet! Det sägs ju att mycket av känslorna finns kring höfterna, häftigt att du fått uppleva det! Kärlek ❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-18 18:54:59
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Vad intressant för jag har problem just i höftpartiet. Jag är stel där fast jag inte har varit det tidigare. Jag har varit hos kiropraktor som sagt att jag måste stretcha alla muskler kring höfterna/lår och rumpa. Tänk om jag skulle lägga lite extra tid på det området och släppa på lite känslor för just ilska o rädsla finns mkt i mitt luv just nu! Tack för informationen 🙏🏻

      Växlaner 2017-08-18 15:01:28
      Svara
    • Svar på Marias kommentar.

      Ahhhhh tack kära Maria för din delning. Så himla vackert att läsa hur du talar med din kropp, ser vad du tryckt ner i den. ÅHHHH tänker på magin i vackra Khola Beach varje dag. LOVE <3

      josefinebengtsson 2017-08-18 11:41:44
      Svara
  • Vad har du för relation till dina känslor?
    Dagens yoga och meditation var bara så skönt. Ibland faller saker och ting bara på plats. En ro i sinne och kropp. Om jag har haft en bra relation till min kropp så har jag en svårare relation till mina känslor. Jag har svårt att accepter alla mina känslor som lika bra. Lika viktiga. I teorin vet jag detta fullt ut. Men i praktiken eller när det är på riktigt så är jag inte där. Jag acceptera inte alla mina känslor eller rättare sagt så accepterar jag nog dem men jag värderar dem inte lika. Och jag insåg i morse att det är just detta jag måste släppa taget om – mina värderingar av mina känslor.

    Hoppas ni alla får en härlig fredag och sedan helg.

    kram Hanna

    Hanna 2017-08-18 10:38:55 https://yogabyhanna.wordpress.com/
    Svara
  • VARNING: MYCKET TEXT
    Svår fråga att svara på tycker jag. Jag vet inte vad jag har för relation till mina känslor (tror jag). Har aldrig riktigt reflekterat över det. Kanske låter jag känslorna styra för mycket? Kanske lyssnar jag inte och tillåter inte vissa känslor att ta plats?

    Något jag vet om mina känslor är att de aktiveras av mina tankar. Jag antar därför att en sund relation till mina känslor börjar med en god relation till mina tankar. Relationen till och mina tankar i allmänhet har tagit en dramatisk vändning sedan jag började med att uppmärksamma vad jag är tacksam för och säga affirmations (vet ej namnet på svenska) återkommande under dagen. Exempelvis så startar jag ofta dagen med att skriva ner tre saker jag är tacksam för. Där efter hittar jag en affirmation från den här sidan: http://www.prolificliving.com/100-positive-affirmations/ som passar dagen och så upprepar jag den i huvudet när som jag behöver det. I bland översätter jag den även till svenska eller anpassar den så att det ska kännas mer äkta och passa mig.

    Positivt tänkande har jag hållit på med ett tag men affirmations är hittills relativt nytt för mig. Båda sakern känns rätt och speciellt affirmationerna känns rätt på något konstigt vis som jag inte kan beskriva.

    Sammanfattningsvis kan man nog säga att min relation till mina känslor är resultatet av relationen till mina tankar som jag hittills bara har hunnit börja att uppmärksamma. Så när tankebanor har landat kanske relationen till känslorna också gör det. Fast vad vet jag jag kanske bara är en 18årig som är helt ute och cyklar och inte har koll.
    /Agnes

    Agnes 2017-08-18 09:39:31 https://www.instagram.com/agnes.falk/
    Svara
    • Svar på Agness kommentar.

      WOw du är fantastisk! Så insiktsfullt! ❤️❤️❤️🙏😊 tack så mycket! Ska använda din länk med affirmationer! 🙌🙌😍

      Hannanas 2017-08-19 19:43:57
      Svara
    • Svar på Agness kommentar.

      Tack för delning! ❤

      Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-18 18:56:15
      Svara
    • Svar på Agness kommentar.

      TACK fina fina Agnes. Åh sååå KLOK. Tror sällan siffran på vår ålder spelar någon roll för visdomen… sååå himla vackert att ha dig här och höra din delning. Å jag har själv skrivit tacksamhetsdagbok varje morgon i flera …WOW…det händer verkligen MAGI bara av att vakna upp och hitta in i tacksamheten. <3 <3 <3

      josefinebengtsson 2017-08-18 11:44:12
      Svara
  • Godmorgon finingar!
    Det är så härligt att den här yogaserien byggs på med shaking och efterföljande positioner. Så fin start på dagen!

    Det här med relationen till sina känslor … Jag har en bra relation till mina känslor, eller bra och bra – jag är bra på att nå dem. Men sen kanske det inte alltid är så bra! Att lyssna på sina känslor ”för” mycket kan leda till att man gör endel spontana saker, som känns bra i stunden men kanske inte alltid får dem bästa konsekvenserna …
    Jag glömmer aldrig när jag var yngre, och var på konfirmationsläger. Jag var sååå kär i en kille. I min värld, var han kär i mig också! Jag hade liksom målat upp för många bilder i huvudet, om att det var vi … så för mig var det så självklart. Så, en kväll då berättar jag – jag är kär i dig.
    Till svar får jag tillbaka – jag är kär i en annan. Så … där satt jag, utlämnad och förkrossad. Lilla Jag. Idag fattar jag inte hur jag vågade göra det … haha, eller varför jag gjorde det? Men sån är jag ibland, är det känslor som måste ut så kan jag inte stoppa det. Men, i tillägg – om det är någonting som verkligen påverkar mig. Och just där och då, var det så. Jag kunde inte koncentrera mig på något annat, än honom. Idag är jag väl något bättre på att styra känslorna!

    Ha en fin fredag!

    Caroline (cafre85 instagram) 2017-08-18 08:58:48
    Svara
  • Dag 5 #yogareflekteradela med @josefinesyoga 🙏🙏🙏❤️
    Shaking 😍😍så skönt mitt i vardagsrummet utan att bry sig vad andra tycker 😁🐾 med min zebrarandig ögonbindel 🙌🙌💚💚jag kunde ”se” mina tankar och släppa dem och bara låta kroppen skaka. Jag kunde låta mig avbryta mitt i låten och gå vidare till lektid ❤️❤️ låta kroppen röra sig precis som den vill och ge kärlek till den. Ena knät behövde extra kärlek idag och handleden, vilken förresten känns bättre redan! 🙏😊
    Framåtfällning lekfullt och inkännande, katt och ko värma ryggen och sedan dagens position nedåtgående hunden, Adho Mukta Svanasana. Jag älskar den! Kan leka i den hur länge som helst 😍❤️ lyfta ett ben i taget, sträcka ut benen, böja dem, göra vågor med ryggen. 🙌🙌
    Sedan landade jag i soffan med en kopp kaffe och dagen reflektion:
    Vad har du för relation till dina känslor?
    Yep! Svaret har jag direkt! Jag tillåter mig inte känna alla känslor. För det får man ju inte. Det är ju inte snällt, fint, andligt, friskt, kärleksfullt, bra blablabla!! Ja ni hör!
    Josefine fina ord häromdagen träffade så rätt 🙏🙏❤️❤️ Trots att jag arbetat med mig själv hårt, har jag vara trott att jag tillåter mig alla känslor.
    Min resa har varit krokig, smärtsam men oj så fantastisk rik!!
    Jag blev långtidssjukskriven första gången 2004 pga utmattningsdepression. När jag ser tillbaka på det hade jag en förlossningsdepression -02 som ingen förstod. Jag började söka hjälp på olika instanser. Så här fortsatte det med olika omfattning av sjukskrivning fram till år 2013 då jag fick min adhd-diagnos. Oh så mycket som föll på plats! Så mycket skam som jag började kunna ta hand om. Men lämnad väldigt ensam med det nya utan verktyg.
    2014 kom min brytpunkt/andliga uppvaknandet. Jag fick insikten om att jag är en alkoholist, och kunde söka hjälp. Rätt hjälp! 🙌🙌❤️❤️
    Snart 3 år har mitt liv varit bortom mina vildaste drömmar! Jag har fått växa enormt. 🙏Mycket smärta, sorg, ilska, frustration, kärlek, vänskap, tålamod, tolerans.
    Just nu, just idag, och framåt tänker jag tillåta ALLA mina känslor ❤️❤️❤️Jag är inte mina känslor, jag får känna dem, jag är lika värdefull ändå! #vågavarasårbar #beyoga365 Tack tack tack 🙌🙌🙏❤️❤️

    Hannanas 2017-08-18 08:45:43
    Svara
  • #yogareflekteradela #dag5av14 #adhomuktasvanasana
    Som en inledning vill jag säga att denna i all sin enkelhet och komplexitet är en av mina favoritasanas. Så lite samtidigt som så mycket. ❤️
    ”Vad har jag för relation till mina känslor?” 🤔
    Jag tror nog jag har rätt bra relation till mina känslor. Jag är en extremt känslosam person. Det betyder nödvändigtvis inte att jag är extremt känslig, eller att jag inte kan hålla koll på rätt tillfälle att uttrycka mina känslor.
    Jag tycker att det är härligt om man kan visa att man blir exalterad över nåt. Att man får feeling. Att man kan skratta så tårarna rinner. Och även att man kan släppa taget och riktigt ”fulgråta” om man får den feelingen. Jag vet inte om det finns ett avsnitt Greys Anatomy där jag inte hade storbölat (enda upp till avsnittet med flygplansolyckan, sedan tappade jag intresset lite).
    Min poäng är att det såklart finns tillfällen, som tex i ett jobbsammanhang, där det kanske inte är så konstruktivt att tappa det totalt och gå loss med irritation, ilska, frustration, förtvivlan el dyl. Om det nu hade hänt att jag kände så av någon anledning siktar jag på att släppa ut det hemma istället. Och ut kommer det. Förr eller senare. 😄 och det tror jag är bra. Då har man rensat och kan gå vidare.
    Sedan till de glada känslorna – här har jag under åren släppt tankarna om att man är coolare om man inte låter omvärlden se att man är helt jäkla hypad över nåt. Nångång har jag haft en tanke om att man visar sig starkare om man inte visar att man berörs. Nu säger jag to hell with it!! Får jag feeling så får jag feeling o då visar jag det! Oftast oavsett forum. För det tycker jag är härligt. Sååå, summa sumarum: det går ganska bra på denna fronten känner jag. ❤️

    Siiri 2017-08-18 08:19:28
    Svara
  • När jag ska tänker på mig själv och känslorna vill jag först bara beskriva att jag är lite av varje: glad, ledsen, arg, förbannad osv. Helst vill jag inte ha med hysterisk, frustrerad, otillräcklig, mindervärdig… Men det är ju de känslorna som är jobbiga att hantera. När jag blir helt frustrerad över något som jag antagligen inte ens kan påverka – men vägrar att inse det. Det är ju som att slå huvet i väggen och jag önskar att jag slapp känna det så. Och alla de gånger jag önskar att jag kunde allt, att jag inte behövde lära mig något utan bara kunde det sådär medfött som att andas. Oftast handlar det om helt oviktiga saker som att kunna sticka, knyppla, snida, vara stark eller nåt.

    joan 2017-08-18 08:00:13
    Svara
  • Jag har haft förmånen att reflektera över denna fråga på yogaretreatet i Bretagne och kom då till en insikt som förändrat min relation till mina känslor. Hade innan sett mig själv som en person med väldigt starka känslor. Men när jag fick utrymmet att verkligen lyssna in så upptäckte jag att jag rymmer så många känslor samtidigt. Självklart är det lätt att lyssna när kroppen skriker (av ilska, glädje, etc) men kroppens viskningar kräver lite ansträngning att plocka upp. Det lärde jag mig då och nu är jag mer uppmärksam på vad som händer där på insidan. Stort och smått. Jag vill fortsätta gå i den riktningen för jag vet att det är först när jag verkligen känner in känslor som jag i nästa steg kan ge mig själv det jag verkligen behöver.

    LindaJ 2017-08-18 07:30:44
    Svara
  • Dag 5 vaknar i smattrande spöregn tidigt. En morgon shake därför inomhus. Yogaövningen hunden är en favoritövning står gärna i den länge o känner mig stark. Dock oftast skönast o trampa ur stela vader o truvka ut stelhet i rygg. Tuvker hunden kräver lugn..muvket andning annars blir känslan fel. Reflektionen. För mig är svaret kort o enkelt idag. Tillåtande. Jag tillåter mina känslor i mina tankar o mitt liv nästan alltid. Ha en fin fredag o tillåt känslor kram från mig

    Lisale 2017-08-18 07:30:30
    Svara
  • Tidig morgon idag! Skönt att börja den med yoga. Jag har inte reflekterat så mycket över relationen till mina känslor förut men jag tror att den är ganska bra. Jag är glad för det mesta, gråter ibland och blir arg ibland. Även om det kan vara väldigt svårt att få ur sig hur man känner ibland så är det väldigt skönt att faktiskt göra det. Jag får en klump i magen när jag stänger in känslor inom mig, men när de väl får komma ut sen är det en sån otrolig lättnad.

    Malin S 2017-08-18 07:28:05 https://instagram.com/malinsenneryd
    Svara
  • Det är intressant med känslor eftersom jag gått i intensiv terapi i flera år har jag fått mycket hjälp. Men känslorna som dyker upp i vardagen är annorlunda. Även känslorna som dyker upp vid höftöppnare för mig är så starka, som ordlösa emotioner som sköljer över kroppen.
    Jag försöker idag att bolla mina känslor med andra, för att undvika att mitt ego måste bli tillfredsställt varje dag. Jag behöver kunna hantera negativa känslor framförallt avundsjuka, girighet och mindervärdeskänslor på ett omhändertagande sätt gentemot mig själv.

    Marina Linder 2017-08-18 07:18:11
    Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Ida Warg
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger