Nu är det dags för dag 3 i vår 14 dagars utmaning i att Yoga, Reflektera och Dela. Såååå tacksam och lycklig över att ni är här <3. Se mer här.

Steg 1. YOGA

Idag kommer vi in till den lite mer ”normala” yogan i Yogiakademin-sekvensen. Vi fortsätter givetvis med den lekfulla och inkännande attityden och låter kroppen mjukt leta sig in mot en framåtfällning, en så kallad Uttanasana på yogaspråket. Framåtfällningar hjälper oss att öppna upp baksidan av benen. Även ryggen och nacken brukar älska att få hänga neråt en stund. De sägs också lindra huvudvärk samt stimulera levern och njurarna.

Gör så här

1. Värm upp och känn in kroppen med shakingen och lektiden.
2. Landa sedan i stillhet i några andetag, om du vill ta några riktigt djupa andetag här.
3. Börja sedan sakta fälla överkroppen framåt. Istället för att fälla rakt ner på ett andetag (som vi ju normalt gör i exempelvis en traditionell solhälsning) föreslår jag att du i denna framåtfällning leker, nästan dansar, dig neråt.
4. I rörelsen, notera noggrant var och när det börjar sträcka samt vilka muskler du behöver spänna och var du kan slappna av.
5. Utan att ”pusha” dig själv för att komma någonstans (typ nå tårna) i framåtfällningen utan istället se exakt var sträcker lagom mycket.
6. När du hittat det stället fortsätt gärna att skapa rörelse i framåtfällningen. Prova att böja knäna, runda ryggen, rör på höfterna, lyft upp en häl, gör något kul med armarna.
7. Kanske skakar du ut nacken några gånger för att släppa på spänningar även där.
8. Om du vill, ta ett djupt andetag in genom nästan och blås ut läpparna.
9. Lek i framåtfällningen så länge det känns inspirerande och härligt, därefter sätt eller lägg dig ner en stund i stillhet innan du går vidare till steg 2.

Steg 2. REFLEKTION

När du landat i kroppen går vi vidare till dagens fråga: När känner du dig levande?

Ibland känner jag mig nämligen DÖD eller i alla fall instängd, som ett djur i bur. En galen vild häst som egentligen bara vill springa och springa på vidsträckta ängar, fullkomligt fri och totalt närvarande. Denna känslan har varit med mig så länge jag kan minnas. Från att jag som liten tvingades sitta still i klassrummet när hela mitt väsen ville ut och leka i skogen till att jag senare var instängd i obekväma kläder på ett kontor när varenda cell ville slita av sig kläderna och springa fritt i naturen.

Klaustrofobi. Frustration. Rastlöshet. Död.

Både i skolan och på kontoret tvingade jag mig att sitta kvar där på stolen och låtsas som ingenting när min kropp höll på att brännas upp inifrån. Samhällets normer för hur en duktig liten flicka skulle bete sig dominerade. För att passa in tryckte jag undan känslorna. Höll in magen. Höll andan. Höll ut.

När jag sedan hittade meditationsvärlden och framförallt aktiva meditationer var det därför som att komma hem. Äntligen, var det tillåtet att leva ut det kroppen skrek inombords. Jag blev uppmuntrat att skrika så gällt jag kunde, ligga på golvet och sprattla, slåss med kuddar, dansa som en tok…

Till en början var det visserligen obekvämt att ge känslorna ett externt uttryck eftersom jag förtryckt dem under så lång tid. Det kändes fortfarande förbjudet. Men steg för steg började jag känna magin i att leva ut. Jag vågade ge mig hän. Släppa taget.

Jag lät mig gråta tills ögonen svullnade upp, skrika tills jag tappade rösten, slåss tills varenda ovän var dödad och dansa tills sinnet försvann.

Dessa galenskaper leder mig nämligen till den riktiga Josefine bortom alla samhällsnormer. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svenska, yogalärare, bloggerska…

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet.  Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara. Som lägger min tid på det jag brinner för i hjärtat.

JAG KÄNNER MIG LEVANDE!!!

Steg 3. DELA

Så bästa du, jag vill veta. NÄR KÄNNER DU DIG LEVANDE? Dela, dela, dela med mig, med oss här på bloggen och med dina nära och kära. Berätta…. när slår ditt hjärta så där fort i bröstet? Vad gör du när du är i fullkomligt flow? Hur känns det när du automatiskt landar i närvaro?

#yogareflekteradela

TACK KÄRA NI. Såååå inspirerad av er. MASSA KÄRLEK

Ps. För inspiration, kolla gärna på detta youtube klipp från Alan Watts ”If Money Were No Object”… Han är sååååå klok!

Foto – Adam Klingeteg