Josefines Yoga

Jag är väldigt nyfiken så kan inte låta bli att slänga mig in i knäppa situationer – ju galnare desto mer spännande.

Men den där knäppheten varar tyvärr ofta inte sålänge, situationen blir ganska snart naturlig. Jag minns exempelvis första gången jag provade Dans Meditation på Urban Om (härliga studion där jag undervisat i flera år) i Stockholm. När jag kom in i salen möttes jag av en guru-liknande DJ som spelade dramatiska beats på högsta volym och ett dansgolv fyllt med varelser i ögonbindlar och konstiga kläder (många utan så mycket kläder alls). Alla körde sitt race – en dans som på många sätt kan liknas vid den man ser kl 03 på Stureplan fast den här var mer genuin. Deltagarna var ett med sin kropp, njöt av stunden och struntande fullständigt i hur de såg ut.

Den där första gången var jag i chock men nu flera år senare är det här lite av min favvo aktivitet på lördagskvällar och även en viktig ingrediens på våra retreats med Yogiakademin. Häng med!

Om du är danssugen redan ikväll, spana in Bara Dansa på Urban Om.

Jag älskar människor. Att prata. Att leka. Att skatta.

Men jag behöver egen tid för det är i ensamheten jag hittar kraft. Det är i ensamheten jag möter mig själv. Får insikter.

Det är fredag och många av mina vänner ska på den där AWn för att snart dra vidare på en härlig vinmiddag. En del av mig vill vara med men idag behöver jag vara själv, mitt väsen skriker efter EGEN TID. Jag vill sätta mobilen på Flightmode och bara vara. Gå en lång promenad i naturen och sen laga den där maten som jag älskar men kanske inget jag skulle bjuda någon gäst på. Äta den i tystnad, njuta av den. Meditera, ligga på mattan och hänga runt i mitt eget sällskap. För mig är det LYX och en nödvändighet. Jag har väldigt svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma. En del av mig dömer dem – säger att de inte vågar möta sig själva i tystnaden. De flyr genom att alltid vara upptagna, uppkopplade och omringade av andra.

Men samtidigt vet jag att det finns något som heter Introvert och Extrovert och vilken ”kategori” man tillhör beror på var det är man får energi av – i ensamheten eller av andra människor. Jag diggar inte riktigt det där med att stoppa in folk i kategorier man kanske behövs det ibland för att bättre förstå andra, döma lite mindre liksom.

Jag kan känna en viss avund  (kanske just därför jag dömer dem) för den där extroverta-ligan – mina vänner som ständigt verkar ha energi att vara med på allt. Jag har dock accepterat att jag nog aldrig kommer bli sån, egen tid kommer alltid vara ovärderlig del av mitt liv.

Diggar du också att vara ensam, kanske Vipassana kan vara något för dig! Läs gärna mer om om det här.

Meditationen har varit med mig sen jag gick i nian men yogan hittade mig först för några år sedan när jag satt och drack en kokosnöt på en strand i Thailand tillsammans med min bästa vän Celie. Mitt i en härlig klunk kom en man fram och frågade om jag ville göra Akro-yoga (klassisk raggningsreplik har jag förstått nu i efterhand..haha).

Då jag aldrig hade hört talas om det tidigare kunde jag inte låta bli att säga JA – nyfiken i en stut. Det var en rolig upplevelse men det var inte förrän dagen efter, när jag och Celie gick på den där mystiske mannens Ashtanga Mysore klass, som jag verkligen fick upp ögonen för yoga. Till en början, fattade jag ingenting – andas genom nästan och stå i konstiga hundar – men efter klassen såg jag det där skimret i de redan invigda yogisarnas ögon. Det där ville jag också ha. Sen den dagen har jag yogat, på ett eller annat sätt, varje dag.

Läs gärna mer om hur jag hittade meditationen här.