Heeeej! Vill bara dela denna äkta, ärliga, vackra kommentar från Lisa som är med och kör meditationsutmaningen. Som en pepp till oss alla att inte ge upp – även när tankarna gör allt för att inte bli iväg slängda. För att slippa möta det som är. För att försätta fly.  Jag vet att det inte bara är jag som känner igen mig här – visst är vi fler? TACK Lisa. TACK.

Läsarkommentar: Jag gick med på utmaningen med målet att fullfölja. Det fanns inga ursäkter, jag ville verkligen och skulle lyckas. Men jag missade några dagar och stoppade dessutom tiden och slutade tidigare under de meditationer som jag var med på.. Men kom sen på mig själv att känna besvikelse på mig själv. Kände mig dålig som inte klarade att delta varje dag. Men varför trycker jag ner mig själv så? Jag är aldrig så hård mot någon annan. När jag förstod det här har saker klarnat. Jag har tidigare under året förstått att jag drar mig från sitta still och meditera, eftersom jag flyr från mina tankar. Vill alltid distrahera mig med musik, en film eller vad som helst. Jag har inte vetat riktigt vad för tankar som jag flyr ifrån, men det är ju för att jag aldrig möter dom. Jag har flytt så länge – automatiskt tryckt tillbaka tankarna så länge att jag inte vet vad det är som jag flyr ifrån. Men nu när jag kom på att jag trycker ner mig själv, valde jag att prova meditera en dag till och berömma mig själv, istället för att bli besviken så fort jag vill därifrån och avbryta. Så fort jag ville springa ifrån meditationen så berömde jag mig själv för att jag stannade. Jag tänkte saker som ”Bra, jätte bra”, ”vad duktig jag är som står här”, ”stanna, känn efter, ta ett djupt andetag, det är inte farligt, du behöver bara vara”, ”vad snäll jag är mot mig själv som sitter kvar, fortätt så” osv. Berömde mig själv tills jag lugnat mig igen. När paniken kom tillbaka igen och jag bara ville stanna klockan och springa där ifrån, berömde jag mig själv igen tills lugnet kom tillbaka. Nu har jag varit med de tre senaste dagarna, 15min varje gång. Det är fortfarande jätte läskigt, men så mycket skönare när jag släppt kravet på att prestera. Jag har dessutom kommit på att det inte är konstigt att jag flyr ensamheten, eller att ensamheten är läskig. För när man är själv har man bara sig själv och sina tankar. Man har ingen att fråga, bara sig själv att luta sig mot och bara sig själv att lita på. Man måste tro på sig själv till 100%, för minsta tvivel skapar en osäkerhet. När man är helt själv behöver man också duga för sig själv, känna sig tillräcklig. Man behöver älska sig själv helt och hållet, för man är inget mer än sig själv när man är i tystnaden. Om det finns sidor hos än själv, kanske beteenden, eller om man känt skam eller skuldkänslor, eller om man jämför sig med andra och dömer ut sig själv, eller om man på andra sätt är missnöjd, då kan man inte acceptera sig själv helt. Och om man inte accepterar sig själv så ligger det och skaver i tystnaden, för man älskar isåfall inte sig själv helt och då är man inte tillräcklig för sig själv. För när man är själv, har man bara sig själv och sina tankar. Och är man då inte tillfreds med vem man är och om man tryckt undan tankar (omedvetet eller ej) för att orka med allting, så är det inte konstigt om ångesten kommer.

Låter det flummigt? Eller går det att förstå? Jag hoppas det.. Det är så svårt att sätta ord på, me det var iallafall en insikt jag fick. Så tack för utmaningen Josefin <3

(Jag sparar även alla inlägg i ett bokmärke under en mapp, så jag kan göra utmaningen igen sen när jag behöver. För det var så bra övningar! Kände inte till att det fanns så många olika sätt! Så roligt att få veta! Lärorikt.)

Svar: LISA!!!!! Från hela mitt hjärta – TACK för dessa rader. TACK. Så ärligt. Som svar på din fråga det låter inte allas flummigt. Jag vet att det inte bara är jag som känner igen mig, jag vet att vi alla har en del som inte orkar känna efter..som tycker att det är lättare att fly. Åh så vackert att du observerar alla dessa tankar men lyckas låta bli att följa dem. Du hittar en annan väg…går ifrån det där första som kommer upp. WOW. WOW. WOW. Lisa – sååååå glad att du är med igen! ALL MIN KÄRLEK! <3

Glad måndag! Varmt välkommen till dag 9 av vår 21-dagars meditationsutmaning (se mer HÄR). Wihooo snart halvvägs. Kom hem från Bara Vara igår och jag är helt rörd av att läsa om era meditationsupplevelser under dessa dagar. TACK, TACK, TACK för att ni delar så äkta. Känns så otaligt vackert att vi gör detta ihop. Jag tror vi alla ser hur mycket vi behöver meditationen men samtidigt hur vi gång på gång på gång prioriterar bort det för allt annat som ”måste” göras.

Ni ALLA är sååååå coola som ger er själva all denna tid. Även om jag inte hinner svara på alla era kommentarer så läser jag allt med hjärtat ska ni veta. Så vackert, så vackert. TACK!

Nu har vi suttit, legat, dansat, shakat – idag ska vi stå upp stilla och meditera! Men inte i en spänd yoga-variant ”Tadasana”som på bilden ovan. Utan vi ska göra motsatsen och istället försöka slappna av så mycket som möjligt i kroppen och på så vis kanske märka av de där spänningarna som vi ofta går runt med utan att ens veta om det. Att stå upp och meditera gör mig alltid väldigt medveten om de ”omedvetna” spänningarna och den medvetenheten gör i sin tur att jag lättare kan släppa dem (ofta en fantastiskt release). Men ha tålamod – ibland släpper inte spänningarna på en gång, kom då ihåg ANICCA (allt förändras hela tiden). De kommer släppa men det är inte din uppgift idag. Din uppgift idag är att vara med det som är, observera kroppen i denna stående position. Var flödar energin? Var sitter spänningarna? Hur är andetaget?

Såhär gör du…

1. Sätt timern på 15 min.
2. Ställ dig upprätt men avslappnat och placera fötterna ungefär axelbrett isär.
3. Pressa ner foten fyra hörn jämnt ner i mattan för att hitta stabilitet. Prova gärna att föra vikten i alla olika riktningar, för att sen hitta en jämnvikt i mitten.
4. Hitta sen lätt böjda knän för att kunna slappna av i rumpan och höfterna.
5. Låt magen falla ut och bli som en ballong. Obs viktigt – försökt alltså ”aktivt” slappna av i magen! Detta ställe är ofta en plats som vi många (av olika anledningar) går runt och håller in. Någon som känner igen sig?! 🙂
6. Låt sen axlarna falla iväg från öronen. Armar och händer kan bara hänga ner längst sidan av kroppen.
7. Slappna av i ansiktet.
8. Låt käkarna falla isär. Obs viktigt igen! Försök verkligen släppa detta område genom att öppna munnen och bilda ett mellanrum mellan tänder och läppar. Låt andetaget komma hit in och ut genom munnen (som vi gjorde på shakingen).
9. Ta ett par djupa andetag in och ut genom munnen (hela vägen ner till ”ballong” magen).
10. Låt sen andetaget bli naturligt men som sagt gärna genom munnen.
11. Stå i positionen och låt uppmärksamheten vila i kroppen med andetaget (om det känns lättare använd gärna Vipassana tekniken). Observera när det blir ”jobbigt” att stå upp men se om du kan stå kvar lite längre än vad ditt ”Mind” vill. Gå förbi de där tankarna och se vad som händer, kanske är det ngt som lättar.
12. När klockan ringer (eller tidigare om det blir för mycket) lägg dig en stund i Savasana om du vill.

Hur kändes det att stå upp och meditera? Var det lättare eller svårare att hitta närvaro? #josefinesyogautmaning

Foto – Sofia Sjöström

Heeeeej – dag 8 av vår 21-dagars meditationsutmaning (se mer HÄR). Visst går det ganska snabbt?! Igår körde vi ju på som tokar så idag gör vi motsatsen och SLAPPNAR AV i positionen vi burkar avsluta yogan med – Savasana, dödmansställning. En position där vi ligger still och fullkomligt släpper alla muskler samtidigt som vi är närvarande i stunden, och känner förnimmelserna i kroppen.

Såhär gör du…

1. Sätt en timer på 15 min.
2. Lägg dig på rygg med fötterna i golvet och benen böjda. Sträck sen ut ett ben i taget och låt fötterna falla ner i golvet ungefär mattbrett isär.
3. Lyft huvudet lite lätt och förläng nacken genom att sträcka toppen av huvudet bort från kroppen. Hakan ska vara lite lätt indragen. Lägg ner bakhuvudet igen. Vid behov placera en filt under huvudet, men om hakan åker in av detta bör du ta bort den igen.
4. Låt armarna falla ner utefter sidorna en bit utanför kroppen med handflatorna vända uppåt. Dra in skulderbladen lite lätt under dig för att öppna upp bröstet och placera ovansidan av händerna i mattan.
5. Sucka gärna ut några gånger genom munnen för att släppa på spänningar och låt sen andetaget bli helt naturligt.
6. Försök att slappna av i hela kroppen och behåll närvaron i stunden.
7. Låt sen uppmärksamheten vila i kroppen. När tankarna far iväg (som de kommer göra) – försök hitta tillbaka till förnimmelserna i kroppen. Vandra gärna med uppmärksamheten upp och ner längst kroppen, från toppen av huvudet till tårna och tillbaka så som vi gjorde i Vipassana meditationen.

Hur kändes det? Var det svårare eller lättare att fokusera än när du sitter upp? Om jag är trött upplever jag ofta att det är svårare att meditera liggandes ner, jag faller iväg i tankarna men är jag pigg och kanske gjort något fysiskt innan kan det bli väldigt härligt. #josefinesmeditationsutmaning