Foto och finaste frukostsällskapet – Peter Sahlberg (vars mobil på bordet är på Flightmode!)

Idag fick jag min ”perfekta” morgon…wiiieee…TACK.

Min grymma bloggkollega, Anja Forsnor som för övrigt just också börjat blogga här på Metromode (Spana in hennes fina sida här) skrev ett vackert inlägg om mig för ett tag sedan. En av frågorna var…

”Hur ser den perfekta morgonen ut för dig?”

 

Jag svarade…

”Solen väcker mig vid 6-tiden och bredvid mig står en kopp varmt te med färsk ingefära och citron. Jag sätter mig i sängen och dricker samtidigt som jag skriver i min ”Gratitude journal”. Därefter är det dags för morgonshaking (15 minuter av Kundalini Shaking), sen rör jag mig med andetaget på yogamattan för att landa i kroppen ännu mer och tillsist avsluta med en lång savasana, sittande meditation och ett härligt bad i havet. Därefter väntar en god frukost i solen kanske i tystnad eller i sällskap av någon fin person i mitt liv men inga mobiler och datorer är påslagna riktigt än.”

Jag lyckas inte lösa riktigt denna morgon varje dag men imorse hände det här i Encinitas…MAGISKT.

Läs gärna mer om min…

– Gratitude Journal här

– Kundalini Shaking här

Namaste,

Idag är det dags att titta närmare på en vanligt förekommande position inom yogan – den nedåtgående hunden, Adho Mukha Svanasana. Adho betyder att ha ansiktet nedåt och svana betyder hund. Ställningen ska alltså likna en hund som stretchar med huvud neråt och rumpan uppåt. Det går väldigt sällan en dag utan att min kropp andas i denna position.

Likt Tadasana och Uttanasana är också den en del av solhälsningen. Positionen är väldigt kraftfull och den både stärker och stretchar nästan hela kroppen. I början kan positionen kännas galet jobbig för axlar och handleder men tro det eller ej – efter ett tag kommer den blir mer och mer kännas som en viloposition. Hunden är bra för huvudvärk, trötthet och ryggont samt lugnar sinnet.

Så här gör du:

1. Ställ dig på alla fyra, se till så att benen är höftbrett och händerna är axelbrett isär och att du pressar ner hela handflatan i mattan.
2. Andas ut och lyft dina knän från golvet. Behåll benen lätt böjda och börja därefter föra höfterna uppåt och bakåt.
3. Försök hitta en rak linje mellan handleder, axlar och höfter. Om det är möjligt sträck då ut benen annars behåll benen lätt böjda.
4. Förläng nacken och låt blicken vila mot naveln eller mellan låren.
5. Dra axlarna iväg från öronen och skulderbladen in mot ryggraden.
6. Stanna i positionen i 5-10 djupa Ujjayi-andetag. På utandning kom tillbaks ner på alla fyra. Tryck här för att spana in hur du med andas Ujjayi.

Hoppas det var härligt. Njut av din dag.

Idag fick jag ett mail från en tjej som skrev såhär:

”Jag undrar om du har möjlighet att hjälpa mig med PT lektioner i yoga. Jag har, för flera år sen, provat på yoga. Gick tre gånger på en kurs och kände mig så obekväm. Jag tänkte att om jag tar hjälp av dig, så kan jag i min egen takt bli bekväm och lära mig yoga utan att det känns som att jag blir bedömd av andra.”

Det här gör mig fruktansvärt ARG. I min drömvärld ska inte sånt här hända. Alla ska känna sig välkomna på mattan. Känna att man hamnat rätt. Att man inte behöver prestera.

Som jag skrivit tidigare, något som genomsyrar mitt liv och därmed undervisning är Vipassana meditationen. Den har fått mig att känna att yoga är så mycket mer än en fysisk praktik. Jag vill med min undervisning inspirera människor att flytta sin uppmärksamhet från huvudet och ner i kroppen. Även om vissa positioner ibland kan kännas utmanande är min önskan att yogamattan ska vara en plats där vi släpper prestationsångest och istället njuter av att röra oss i vår kropp.

Det är inte lätt i ett samhälle där det mesta andra bygger på prestation. Jag förstår det. Jag får själv ångest av vissa klasser jag gått på men jag vet att det är möjligt att faktiskt bli ett med kroppen och stunden även på en yogaklass med massa människor runt omkring. Min nya taktik är att dela ut ögonbindlar till alla som kommer på mina klasser! Vi brukar ha dem på första halvan av klassen så att alla får en chans att liksom landa inåt först. När den känslan är etablerad brukar det vara lättare att hålla fast vid det även i senare skedet i yogasalen.