Idag var jag hos en otroligt duktig Ayurvediskläkare som heter Peter Ljungsberg. Jag läste hans bok för flera år sedan och blev fascinerad av hans ord. Det var dock först nu som jag tog en session med honom. Anledningen till sessionen var att jag för några veckor sedan fick utslag på ögonlocken, eller utslag kanske är fel ord. De var röda, varma, klinade och svullna. Inte nice alls.

Som tur var läkte ögonlocken av sig själv i Frankrike men jag ville gå och träffa Peter i alla fall. Jag inser ju att ögonen inte bara svullnar upp av en slump utan att det måste vara något som är obalanserat i mig. Givetvis kunde jag gått till en västerländskläkare och fått någon kräm och vips skulle förmodligen allt vara läkt men då skulle jag ju inte lyssnat på det kroppen försöker säga till mig. Då skulle jag ju bortse från det som är i obalans på min insida. Denna obalans skulle förmodligen komma tillbaka och tala till mig igen och igen.

Peter sa något väldigt klokt på tal om detta:

”Kroppen talar till oss hela tiden men de flesta av oss är analfabeter och kan inte förstå”

Precis som vi lägger tid på att lära oss läsa ord när vi är små så skulle vi garanterat slippa många krämpor och sjukdomar om vi la samma tid på att lära oss läsa vår egen kropp.

Även om många saker Peter sa var självklarheter så har jag märkt att man ibland behöver höra dessa självklarheter. Precis som jag ”tjatar” på alla som kommer och yogar med mig om att sådana ”enkla” saker som att vara närvarande och andas (trots att alla ju vet om det) så kan det behövas att någon säger det till oss gång på gång för att vi ska lyssna.

Otroligt tacksam över Peters visdomsord. Jag kan verkligen rekommendera att gå dit om du är nyfiken på vad din egen kropp försöker förmedla till dig just nu.

Läs gärna mer om Ayurveda HÄR.

Foto – Adam Klingeteg

“Sadness gives depth. Happiness gives height. Sadness gives roots. Happiness gives branches. Happiness is like a tree going into the sky, and sadness is like the roots going down into the womb of the earth. Both are needed, and the higher a tree goes, the deeper it goes, simultaneously. The bigger the tree, the bigger will be its roots. In fact, it is always in proportion. That’s its balance.”
― Osho

Foto – Malin Persson

Namaste! Hur kär jag än är i den här killen så blir jag galen på honom ibland (och han på mig). En grej som vi ofta (tyvärr inte alltid) kommer på att göra mitt i en sån där ”fight” är ögonkontaktsmeditation. Vi sätter oss helt enkelt och stirrar varandra i ögonen… ofta motvilligt till en början. Vi sitter där och nästan ser hatet i varandras ögonen men efter minuternas gång brukar det alltid växla om till förståelse, empati och kärlek. Jag kan verkligen rekommendera att ge det en chans.

Såhär gör ni…

1. Om ni känner er lite stressade eller har mycket tankar som far runt i huvudet gör gärna en aktiv meditation tillsammans först (Se HÄR).
2. Sätt er sen på varsin kudde (eller stolar) ungefär en halv meter ifrån varandra.
3. Sätt på en timer (exempelvis på 3-5 minuter)
4. Blunda och slappna av i kroppen. Notera ditt andetag. Flytta lite extra uppmärksamhet till bröstet och hjärtat.
5. Öppna sen ögonen och för blicken till din partners vänstra öga (det är vårt känsloöga).
6. Vila blicken i din partners vänstra öga samtidigt som du slappnar av och känner din egen kropp. Låt allting komma. Behlver du blinka gör det. Kommer det fniss eller tårar låt det komma.
7. Meditationen kan bli väldigt väldigt stark. Känslor av olika slag kan komma upp. Din partners ansikte kan ändra form, färg, bli suddigt, klart, äldre, yngre… Låt det vara och bara fortsätt blicka in i din partners vänstra öga och se vad som händer.
8. När klockan plingar, slut ögonen och kom tillbaka till dig själv en stund. Notera effekten!

Du möter massor av människor varje dag men hur ofta tittar du dem i ögonen? Hur ofta tittar du dina vänner i ögonen? Hur ofta tittar du din partner i ögonen? Prova och se vad som händer när du verkligen möter någons blick under några minuter.

Gör gärna Sharing efter, se HÄR.