Snart så snart är det dags för min 21 dagars meditationsutmaning här på bloggen så idag tänkte blicka tillbaka till hur jag hittade meditationen…

Meditationen liksom smög sig på mig under flera år. Redan i nian, smet jag iväg till biblioteket och lånade böcker om meditation. Jag kände ingen annan som höll på med det då så jag skämdes lite – höll det hemligt för min familj och vänner för att inte verka konstig eller deprimerad (i 15 års ålders är det ju livsviktigt att smälta in).

Bakom stängda dörrar eller ensam i skogen, ifrågasatte jag livet och världen i stort – jag ville förstå allt på ett djupare plan. Det var nog därför jag kände den där dragningen till just meditationen men eftersom böckerna var min enda inspiration så förblev också meditationen mycket av ett koncept. Det var först flera år senare när jag hittade yogan (en slags meditation i rörelse) som jag började förstå det hela på ett djupare plan, det blev självupplevt istället för bokkunskap.

Men när meditationen verkligen blev en viktig nyckel i mitt liv var först under min första Vipassana, meditationskurs i Indien – en slags Mindfulness meditation på ett tystnadsretreat som pågick i 10 dagar, där man satt stilla och mediterade 10 timmar om dagen. Det första retreatet kommer jag aldrig glömma, det var det värsta men också det absolut bästa som hänt mig. En positiv vändning i livet helt enkelt.

Läs gärna mer om Vipassana i mitt inlägg – Vad är Vipassana meditation?

Svensksommar! Helt underbart att vara i Halmstad. Igår åkte vi på en båtutflykt till Tylön (Halmstads enda lilla ö) – under denna lilla utflykt hann det både åska, regna & vara strålande sol.

Let’s face it – sån är ju den svensksommar. Ena sekunden åskar det och blåser för att i nästa ögonblick vara vindstilla och solklart. Väljer man att vara i Sverige gäller det nog att lära sig digga alla typer av väder! För jag vill i alla fall inte leva med motstånd hela tiden och exempelvis hata på vädret när det är regn och bara vara glad när det är sol (eller för den delen få ångest när det är sol för att den snart försvinner) .

Jag skrev för ett tag sen att om jag skulle tatuera mig skulle jag skriva ANICCA på insidan av min fot. Ett ord som jag förstod betydelsen av på mitt första Vipassana Retreat (läs mer om det HÄR). Ett ord som i stora drag betyder att allting förändras hela tiden, att ingenting är permanent (precis som vädret här i Sverige!)

Lycka kommer och lycka går. Smärta kommer och Smärta går. Solen kommer och solen går. Regnet kommer och regnet går. Vipassana tränar mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga (regnet) och suget efter mer behagliga känslor (solen). Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar, regn med sol. Vi alla vet ju att det går ju inte att alltid vara på toppen eller att solen inte kommer skina varje dag. Men frågan är kan vi acceptera det?

Jag är långt ifrån en expert…när det regnar och jag vill att det ska bli sol – blir jag irriterad. När jag är i dalen och mår dåligt gör jag ofta allt för att försöka fixa och förändra det känsloläget.  Jag yogar, shakar, andas, badar… för att komma till toppen. Må bra igen. Det kan funka en stund men ibland märker jag att dessa strategier bara var ytliga. De gånger jag istället lyckas acceptera dalen, acceptera regnet, observera smärtan, låtit tårarna rinna utan att sträva emot så har jag läkts på riktigt. Ofta är det just genom sittande Vipassana meditation som jag hittar acceptansen. Jag tar liksom ett kliv utanför alla draman i livet och ser allt från ett större perspektiv. Det är OKEY att vara nere ibland för allt förändras hela tiden. Ibland skulle jag nog behöva den där lilla påminnelsen med ANICCA på insidan av foten…men jag har inte vågat än med risken för att pappa säger upp kontakten.

Nu ska jag ut och bada i regnet….wihoooo!!!!!!

Foto – Adam Klingteg

LÄSARFRÅGA: Hej Josefine! Jag tror jag har skrivit tack i varje kommentar jag skrivit till dig, men din blogg är verkligen en plats för ro, reflektering och oändlig inspiration. Så än en gång – TACK <3

Till något helt annat. När du skriver att din mage krånglar blir jag nyfiken på din ”kunskap” om detta. Du kan mycket om ayurveda som jag förstått det, vilket är något även jag förlitar mig starkt på. Jag har haft problem med magen den senaste tiden, den blir uppblåst i princip så fort jag ätit och speciellt när maten jag ätit har innehållit gluten, mjölk eller socker. Jag har även testats för glutenintolerans men det visade sig vara negativt. I övrigt äter jag väldigt bra ”ren” ekologisk och hälsosam mat. Så jag undrar, vad gör du med din mage krånglar? Har du några tips som har funkat för dig?

Välkommen hem till Sverige och våren! Stor kram!

SVAR: Heeeej fina du. Åh va glad jag blir att höra att du läser. Tack till dig och tack för en bra fråga.

Yes – magen är väldigt intressant. Jag har nog ingen tjejkompis som inte haft problem med magen. Mitt magonda är faktiskt något som ledde mig in på denna banan från början. När jag var runt 9 år började jag få jätteproblem med magen och testades för det mesta. De traditionella läkarna hittade egentligen inte så mycket mer än att de hävdade att det var mjölkprotein och glutenallergi. Jag höll mig borta från dessa saker men magen fortsatte krångla.

När jag var 15 år så hittade jag min första ayurvediska läkare – hon såg allt på ett annan sätt än de traditionella läkarna. Hon såg kroppen (och själen) mer som en helhet och funderade inte bara på vad det var jag åt, utan även hur jag åt och framförallt hur jag mådde.

Med åren har jag mer och mer blivit vän med min mage och insett att det onda är ett sätt för kroppen att tala till mig – typ säga…

”Josefine, nu är det dags att chilla ner” ”släpp den där oron och ångesten” ”Gör en sak i taget” ”Ta en tugga i taget”

Det är såklart aldrig kul med magont men det kanske är bra att kroppen säger ifrån ibland. Numera har jag sällan ont i magen men när det kommer brukar jag sätta mig och meditera och försöka acceptera att det gör ont, att jag måste sitta still en stund. Har jag för ont för meditation så lägger jag mig och gör en avslappnande yinyoga istället.

Givetvis spelar det roll vad vi äter men jag har exempelvis märkt att under mina vipassana retreat har jag aldrig magont trots att det ofta serveras det typ komjölk, vitt bröd, ris och banan saker som jag annars kan få ont i magen av. Under dessa retreat har jag ju ingen stress i kroppen och jag äter väldigt långsamt.

Lyssna på magen nu, hoppas den mår bättre snart.

STOR KRAM KÄRA DU!

Läs gärna mer om Vipassana HÄR och Yin yoga HÄR.