Schyyyyy….En tradition på våra retreat med Yogiakademin är TYSTNAD. Varje dag går vi upp i tystnad och är tysta tillsammans de första 3,5 timmarna på morgonen. Sen har vi också ett dygn av fullkomlig tystnad och flightmode.

När vi säger detta till deltagarna den första dagen brukar responsen vara…hmmm… blandad…vissa är supernyfikna och taggade på att gå in i tystnad men hos andra finns ett motstånd, det känns skrämmande och de förstår inte varför…

”Vad är poängen med att var tyst?”

För mig är tystnad magi. Jag brukar ha egna tysta dygn där jag stänger av mobilen och mest hänger för mig själv i skogen, det är fantastiskt lugnande och helande. Som den introverta person jag är så får jag massor av energi av det.

Hursomhelst, det finns en extra dimension av att ha ett tyst dygn ihop, något vackert med att umgås tillsammans i tystnad. Under tystnad brukar jag känna människorna omkring mig på ett annat sätt – annars är det så lätt att orden tar över. I tystnaden är det som att magkänslan får en större plats.

Under de tysta Vipassana retreaten jag brukar göra (Läs mer HÄR) så gäller en så kallad ädel tystnad vilket betyder att man inte bara är tyst med orden, här har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med andra människor. Det ska liksom vara som om man var själv på en bergstopp eller i en källare där ingen annan människa tar ens uppmärksamhet.

På Yogiakademiretreaten är det bara orden vi tystar – det är givetvis ett dygn där vi känner oss själva och kanske får en insikt eller två men också 24 timmar där vi känner människorna omkring oss, kanske på ett djupare plan. Vi tittar alltså fortfarande varandra i ögonen, äta måltider runt samma bord, yoga och meditera tillsammans. Efter att vi bryter tystnaden säger många att de gärna skulle varit tysta ännu längre, att det var galet skönt att få hänga med sig själv lite.

Vår nuvarande grupp här i Bretagne är väldigt lekfull så vi bröt tystandet tillsammans igår med ett POOL PARTY där vi shakade, grillade och åt Idas magiska raw food tårta. En härlig pappa som är här med sina två döttrar överraskade också alla med att ha inhandlat vin… haha…så blev en riktig fest.

Läs går mer om tystnad och Vipassana HÄR.

Igår bestämde jag mig för att ta en helg i flightmode, det vill säga utan mobil & dator så detta inlägg är tidsinställt ;-).

Jag börjar ofta dagen (gärna de första 2-3 timmarna efter att jag vaknat) utan mobil. Under dessa morgontimmar känner jag mig ofta så fri, så närvarande. Jag kan göra min yoga, meditation, avslappning och äta min frukost utan en miljon intryck från andras liv, utan något annat som stör. Det är vackert. Det är jag tacksam för varje dag.

Men ibland krävs det lite längre tid. Innan  jag startade Yogiakademin eller började blogga så hade jag minst en dag i veckan utan mobil & dator etc. de perioder när jag bodde i Indien kunde det gå flera dagar, veckor. Jag fullkomligt älskar närvaron jag får då. Annars hänger ju mobilen med där lite i bakgrunden hela tiden…och liksom snor min uppmärksamhet. Trots att jag gång på gång märker vilken magi det är att slå på flightmode är det fortfarande galet svårt – jag tror att jag måste vara nåbar, blogga, svara på mail etc. Jag kommer på tusen olika ursäkter för att koppla på igen..

Men nu i helgen blir det natur och digitaldetox. Skriver igen på måndag :-).

Trevlig helg!

God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…

JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.

Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.

Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.

Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.