Man började komma in i våra nya rutiner. Vakna, te, yoga & meditation, frukost, egentid, yoga flow klass – i tystnad. Och sen hopp och lek tills eftermiddagsklassen. På morgonklassen med Malin kör vi som sagt en så kallad YA-sekvens som man nu börjar kunna utan till. Skönt att kunna flowa i eget tempo. Ögonbindel så klart på och bara väcka kroppen på sitt sätt. Jag älskar shakingen. Att bara släppa taget om allt formellt och strukturerat. Vara lite crazy. Släpper på spänningar och ger en sån härlig energi. Mer shaking till folket helt enkelt! haha

Idag var det utflyktsdag för dom som ville. WOHO. Vi åkte ett gäng på en guppande och blöt båttur till Agonda beach. Vi solade och badade, turistade och upptäckte gatorna. Men det kändes skönt sen att komma tillbaka till vår lugna, tysta och gömda strand. Åt en mysig middag tillsammans. Vi blev som en liten yoga familj, upplevelser och minnen som skapats under veckan gjorde att man kände sig så hemma och trygg med alla. Vi kunde dela med oss av våra djupa tankar och känslor trots en veckas vänskap. Himla fint. / @freespiritbylisa

”Nu bryter vi tystnaden med att dela med dig av din upplevelse till din yoga ängel” sa Josefine och det var så konstigt att bara börja prata mitt i allt. Det var nästan så att man inte ville prata först. Men det var härligt med ”Strong Vinyasa flow”, att få ta ut sig, utmana sig och uttrycka sig efter 40-timmars tystnad och lugn yoga.

Vi hade en mysig dag på stranden – like always haha. Härligt ha strandhäng på schemat, solade och badade i det varma vattnet. Läste böcker, åt färsk frukt och umgicks med alla fina människor. På eftermiddagen hade vi Kundalini Meditation på yogadäcket. Efter shaking, dancing, meditation och Savasana var vi redo för middagen. Vi blev serverade vid bordet av några söta locals servitörer med fantastisk mat varje dag. Varje måltid.  Ayurvedisk vegetarisk mat. LYX.

Innan jag gick och la mig den dagen så skrev jag som vanligt i dagboken och jag kommer ihåg så väl när jag skrev detta.  Satt på altanen och det var mörkt. Tyst. Varma mjuka vindar och så tacksamma tankar. Hela jag kände mig fri. Från min dagbok:

”Jag är tacksam över att jag börjat följa mina drömmar. Följa mitt hjärta. Gå min väg. Jag är tacksam över kunskapen jag fått om yoga och Ayurveda. Jag är tacksam över att jag tar hand om mig och min kropp. Jag är tacksam över min medvetenhet och spirituella resa. Jag är tacksam över alla människor omkring mig.Jag är tacksam för alla möjligheter som finns. Jag är tacksam för att jag vågar gå utanför min comfort zone. Jag är tacksam för min kropp och allt den gör för mig. Jag är så tacksam för allt jag får uppleva. Jag är tacksam för alla som inspirerar mig. Jag är galet tacksam över livet. TACK”

Jag älskar när man känner den tacksamhet i hela kroppen. Vad känner du dig tacksam för idag? / @freespiritbylisa

Igår var jag på Darkness Meditation på Urban Om i Sthlm. WOW. Så häftigt. Jag mediterar ju mycket annars och visste inte riktigt vad den extra dimensionen av mörker skulle ge mig. Men när jag läste detta väcktes min nyfikenhet…

”Falling into darkness is falling into ultimate stillness. Sitting silently in total darkness with the eyes open. With nothing outside to see, project upon or categorize, awareness is naturally directed to focus deeper inside, allowing a melting into the unknown. This is an opportunity to experience the expansion of your very own soul.”

Så jag anmälde mig och cyklade till Urban Om igår och tänkte att vi skulle var ett gäng som satt och mediterade tillsammans med i yogasalen med lamporna släckta. Men jag hade lite fel… när vi kom dit skulle vi nämligen ta oss ner i ett skyddsrum lååååångt nere under marken. Ett skyddsrum där det var fullkomligt KOLSVART. Ahhhhh!

Det började med att Agni (en grym Thereapeut från bara vara) läste en vacker text av Osho som förklarade lite tanken bakom Darkness Meditation.

Osho beskriver metoden ungefär såhär:

”Sit in a dark place with open eyes and stare into the blackness. The real blackness is possible in a rainy night because the sky is covered with clouds and there is no star to disturb the blackness. Have a communion, a deep friendship with darkness.

Don’t close your eyes, because with closed eyes you have a different darkness. That is your own, mental. It is a negative part; it is not positive darkness. With open eyes you will have a positive darkness that is always there. Stare into it. You will be utterly relaxed. You may feel that the waves of darkness are entering you from all sides. Accept them without fear.

Many fears will come up. Feel them. Be aware of them. Bring them to your conscious. They will come by themselves, and they will disappear by themselves.

Then a very beautiful phenomenon happens. You feel , darkness is the womb, the cosmic womb. You can rest, and dissolve yourself into it. ”

Alltså det var såååå häftigt. Även om jag sitter en timme i vipassana meditation flera gånger i veckan så kändes detta som en evighet, fast inte på ett rastlöst och jobbet vis utan på ett spännande sätt. Mina känslor växlade mellan rädsla för mörkret (jag kände mig klaustrofobisk) och en enorm trygghet (lite som den vi säkert kände i mammas mage). Jag kände min kropp ännu tydligare än under Vipassana meditationen, var energin flödade och var mina blockeringar satt. Det var dessutom så sjukt att sitta i en timme med öppna ögon, efter en stund slutade jag blinka och det var som det brände i ögonen. Efter meditation när kollade mig i spegeln såg jag nästan lite hög/upplyst ut…haha!!!

Jag vill göra det igen men det är ju inte helt lätt att hitta ett sådant där kolsvart rum i stan.