Tacksam så tacksam över min Yogi familj och att få jobba med dessa heeeeelt underbara tjejer. Känns till och med fel att skriva ordet jobb (då det liksom syftar till att det skulle vara jobbigt)… Ordet SKAPA är bättre. Det är verkligen fantastiskt att få skapa med detta team. Att se hur mäktigt resultatet blir då vi alla brinner för vad vi gör – hur rätt det känns. Vi är så naturligt NÄRVARANDE när vi undervisar, yogar, dansar, leker, tröstar, gråter, lyssnar, delar. Känns som om vi alla är på rätt plats, på rätt tid punkt. Vi har FLOW just nu. Kommer sakna er!!!!

Sparade en sak som jag är sååååå tacksam för…ni som hänger här på bloggen, läser, yogar, mediterar och kommenterar. Ni inspirerar mig varje dag med era kloka, äkta, öppna och ärliga ord. Jag blir ofta rörd och tårögd bara av att gå in och läsa era kommentarer. Så himla vackert. Så himla coolt att yogans uråldriga budskap kan spridas på detta sätt, det var mitt hopp då jag började blogga men trodde inte att det skulle funka såhär bra.

TACK TACK TACK!

För er som var med i ONLINE YOGA RETREATET så kommer jag imorgon att lotta ut en vinnare av en prenumeration på Yogobe. För dig som inte hunnit göra alla dagar så kanske du hinner idag :-).

Jag är introvert och får energi av att vara ensam. Utan det blir jag ännu knäppare än vad jag redan är… Min kropp och själ har skrikit efter ensamtid i flera dagar så för att undvika galenskap unnade jag mig en Josefinedag idag. Jag älskar att få skapa dessa retreat med Yogiakademin, träffa all underbara deltagare och dela med mig av yoga och meditation. Jag är så passionerad för det jag gör, lägger ner min själ för att dela det jag tror på… men i stunder tar passionen över och jag glömmer bort mig själv.  Jag har massor att ge men bara när jag ser till att landa i mig själv mellan varven. Utan ensamtid tappar jag bort mig själv och meningen med det jag gör.

Min Josefinedag börjades givetvis med morgonyoga och lååång Savasana (här får jag i för sig lite ensamtid varje morgon). Men istället för att äta brunch med alla deltagarna så åt jag en frukost på altanen i min ensamhet, mysigt! Sen gick jag på en heeling session med en Argentinsk kvinna.  Det var första gången jag träffade henne så jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på men många av mina vänner har varit hos henne flera gånger och fått otroliga upplevelser. Det fick jag verkligen också – två timmar av ren magi. Hon tryckte på punkter som fick mina tårar att spruta. Punkter som fick min kropp att landa in i sitt parasympatiska tillstånd av fullkomlig avslappning – en viktlös känsla som jag ibland får efter många timmar av meditation. Underbart att få bli omhändertagen. Så tacksam för den stunden.

Efter sessionen badade jag, vilade i skuggan och tog en långsam promenad längst hela stranden. Sen satte jag mig och mediterade vid strandkanten och öppnade ögonen lagom tills att solen skulle försvinna bakom horisonten. Jag är nere och badar i solnedgången varje dag men ibland känner jag mig typ blind… jag missar hur vackert det är. Idag såg jag allt med klara ögon och gåshus på kroppen – hela mitt väsen var närvarande och njöt av det vackra.

På kvällen var det andra saker som slet för att få min uppmärksamt, yogagänget skulle gå ut och äta på min favvo restaurang på stranden och Peter hade också storslagna idéer men jag lyssnade in och stod emot. Jag behövde vara själv lite till. Det slutade med en mysig hemmamiddag under stjärnorna med djungelnsbrus i bakgrunden.

Nu är jag påfylld ett tag. TACK!

Läs gärna fler av mina tankar om ämnet här…

– Egen tid

– Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv