Vinnare av resa med Yogiakademin! … Adrenalinet pumpade runt i kroppen, var det sant? Läste mejlet fr Josefine säkert 20 ggr. Lyckan och glädjen jag kände i denna stund, då jag fått reda på att jag vunnit yogautmaningen #yogareflekteradela, tillsammans med Sara är heeeelt obeskrivlig. Jag kommer ALDRIG glömma det ögonblicket. Den stunden då en dröm blev till verklighet …

Caroline heter jag som skriver detta inlägg. Jag ska på något sätt försöka förmedla den magin jag kände under retreatet som pågick under en långhelg, i en fantastisk villa ute på landsbygden i vackra baskien.

Första kvällen kom vi fram ganska sent, vi hälsades välkomna, åt en god middag, gick igenom upplägget för helgen – sen var en god nattsömn väldigt efterlängtad.

DAG 1

Kl. 07.30 väcktes vi av ljudet från en gonggong … alltså bara det? Hur ofta får man en sådan harmonisk morgon. Helt otroligt … Därefter gick jag upp, öppnade balkongdörren och möttes av den här vyn …

I tystnad gick vi ned till första yogaklassen, en morgonklass som hölls av Karin där blev vi guidade genom yogiakademin-sekvensen. En riktigt skön start på dagen, som dessutom utfördes genomgående med ögonbindel! Det var första gången jag praktiserade en hel klass med ögonbindel, men så skönt … Efter efterföljande meditation och Savasana var det dags för frukost. Även denna stund utfördes i tystnad. Även fast vi deltagare under retreatet inte kände varandra, så upplevde jag det inte svårt alls att vara i tystnad … Nu var det visserligen inte många timmar det handlade om, fr ca 07.30 – 13.00 inkl yogaklasser, men det är ju inte ofta man är helt tyst och bara med sig själv …

Nästa aktivitet på schemat under fm var en flow-klass med Josefine. En heeeelt fantastisk klass, både fysisk och psykiskt utmanande. Josefine ÄR magisk. Jag kände typ alla känslor på en gång! Mestadels kände jag tacksamhet, tacksamhet över att jag fick vara där … I slutet av klassen fick vi även testa på s.k. ögonkontaktsmeditation. En par-meditation, där vårt meditationsobjekt blir den andra personens öga … Det blev en speciell stund, där man blev tvungen att vara helt närvarande, med den andra personen som sin spegel.

Dagen fortsatte sedan med lunch, och fritid. Jag passade på att ta en tur i omgivningarna. Det är så vackert här!

Under kvällen sedan fick vi ett avslappnande yin-pass med Lisa, och därefter en introduktionsföreläsning i Ayurveda. Fint avslut på underbar dag!  Det är svårt att beskriva för andra, hur god stämningen är mellan alla på retreatet. Man struntar liksom i allt som verkar så viktigt i det vardagliga livet … All prestation, vad man jobbar med etc. etc. Man bara är … och man känner sig så välkommen, bara genom att bara vara sig själv.

DAG 2

Vaknar återigen upp av ljudet från gonggongen, sover som en prinsessa här! Kroppen känns mjuk och utvilad. Det känns fantastiskt att få ge kroppen så mycket kärlek och omsorg! Jag känner mig snäll mot mig själv. Denna dag har liknande upplägg som gårdagen. Tystnad, morgonyoga, frukost, flow-yoga med Josefine, lunch och fritid. Den här dagen bjöd dessutom på strålande sol och 28-grader! Vi njöt vid poolen, badade, läste, lekte, åt färska fikon från trädgården, umgicks med varandra, umgicks med oss själva … låter det drömmigt? – Det var det!

Eftermiddagens yoga/meditation bestod av dansmeditation! Japp. Med ögonbindel, i trädgården, alla körde sitt eget race. Det här med att släppa på alla tankar om hur man ser ut etc. och bara känna in sin kropp … grymt. Jag tror att vi dansade under ca 60 min? Det kändes verkligen inte så … det var superhärligt!

Helgen började nå sitt slut, dessvärre … Avslutningsmiddagen dukades upp utomhus, med bergen i bakgrunden. Alla samlades, pratade om allt mellan himmel och gjord. Innan det var dags att lägga sig för natten, hade vi ett härligt ”mantramys” tillsammans, under stjärnorna … En kväll att minnas.

Alltså, Yogiakademin, vilken magi ni skapar!

TACK, TACK, TACK för att jag fick vara med om allt detta! Även fast jag nu skriver om detta, så känns det fortfarande som en dröm.

KÄRLEK // Caroline

Farväl Biarritz! Igår avslutade vi vårt sista retreat i Biarritz för i år så det har blivit dags för mig att åter en gång lämna den trygga ”Yogiakademinbubblan”. Det känns tomt och lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet.

Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

Jag känner så otroligt mycket tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har bubblan bildats i en fantastisk villa utan för Biarritz. En villa lååååångt ifrån allt annat. En villa där vi varken sett något annat hus eller hört bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. I denna villan har jag fått äran att lära känna över 60 spännande personer de senaste veckorna.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att jag nu i 3 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 50 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

Foto – Adam Klingeteg

Njuter av varje sekund i Biarritz. Just nu har vi sista gruppen deltagare här innan vi packar ihop och återvänder till Stockholm. Ska bli lite sorgligt att lämna för har det sååå himlahärligt.

Jag har nog aldrig landat såhär mycket själv under ett retreat och framförallt tillåtit mig att vara sårbar. Brukar liksom oftast känna mig lite tom och utmattat efter att ha hållit många retreat på rad men nu känner jag mig verkligen närvarande, harmonisk och energisk på samma gång. Detta tackvara teamet tror jag. Ett heeeeelt fantastiskt gäng tjejer som jag litar på i vått och torrt. Vi har det så galet mysigt, ärligt, varmt, öppet och härligt ihop.

Eftersom jag ju har en ledarroll med deltagarna så kommer längtan ibland under retreat att få gå in i motsatsen, bara släppa taget och vara liten. Det underbara är att med teamet kan jag verkligen vara mig själv. Gråta och skratta om vart annat. Vara fullkomligt sårbar utan lager och masker. Få ligga i deras famn och bara bli klappat på när det behövs. WOW! Så himlatacksam för det. Det ger mig den där inspirationen , viljan och glädjen att få leda retreat från hjärtat. Känner hur bra det är för mig att bo såhär i ”kollektiv” med människor jag tycker om och som brinner för liknande saker.

TACK, Tessan, Lisa, Mickis & Karin <3 <3 <3 <3.

NAMASTE <3